Att pynta eller inte pynta

Slö dag idag. Har i alla fall tagit fram adventstakarna, strukit julgardiner och plockat fram lådorna med tomtar. Kom så långt att strykbrädan är full med rengjorda tomtar, men sedan kom tanken; tänk om vi skulle göra en ”vuxenjul” med bara några utvalda, eleganta julsaker, kanske i blått och silver. När jag tänker på barndomens jular hemma hos mormor, inte är det väl julpyntet jag tänker på? För att vara ärlig så är det bara änglarna med kristyr jag minns.

Nej, det jag minns är hur vi alla trängdes i köket, hur rymdes vi…. Dörren till hallen var alltid stängd för att inte släppa ut värmen och när någon gjorde en sen entre’ så blev det en vågrörelse när pallar och stolar flyttades fram för att släppa in personerna. Vuxna, barn, hundar i en salig blandning. Trångt, varmt, trevligt, precis som det ska vara.

Så kan det aldrig bli mera, det är bara att acceptera. Visst har vi två barn och sju barnbarn, men nu när det finns andra familjer inblandade så är det annorlunda. Någon ska utomlands, några ska fira med andra mor-, farföräldrar, någon har inte seden att fira jul i sin religion, mycket förändringar har det blivit. Detta år får vi nog rikta in oss på jullunch och se vilka som dyker upp.

Men julpyntet då, jo jag vill pynta. Jag vill ha adventstakarnas milda ljus överallt. Jag vill se mitt tomtehus varje gång jag går genom hallen. Jag vill fylla vitrinskåpet med mina tomtar, jag vill hänga upp girlander, tända massor med ljus. Jag vill helt enkelt ha MER JUL för min egen skull.