Vatten och NYTT ÅR!

Av , , 4 kommentarer 10

Nästan i samma ögonblick som jag fotade det första vattnet som kom genom kranen från vår alldeles egna brunn så blixtrade det till på VK; Stor läcka utanför Umeå, det kändes nästan ironiskt. Vilken känsla när jag fick vrida på kranen och vattnet började strömma ut. Jag vet inte hur många gånger jag gråtit över detta, av glädje över att Livskamratens arbete äntligen gett resultat. Nu längtar jag efter att få duscha och diska! Vilket slut på detta år, det kunde inte bli bättre.

20151231_110437Finns det en mer underbar syn?

Denna årets sista dag så lyser snön fortfarande med sin frånvaro, men isen har lagt sig på sjön så det har varit full aktivitet där idag. Roligt att se. Imorgon ska vi nog börja det nya året med en promenad på isen.

Sköt om er, ta det lugnt i kväll och i natt!
Gott Nytt År!

 

Minne

Av , , Bli först att kommentera 13

Nyårsaftonen närmar sig. Sedan min syster gick bort så har det blivit en tung högtid. Livskamraten och jag har firat många nyårsaftnar tillsammans med syrran och hennes partner. Först hennes man, ofta tillsammans i deras fina 70-talsvilla, lugnt och harmoniskt. För dem var nyårsaftonen magisk, den betydde väldigt mycket för dem. Livskamraten och jag hade en mycket lättsammare inställning till nyåret, men vi blev naturligtvis påverkade av deras tankar.

Sedan, den första nyårsaftonen efter svågerns bortgång, vi valde att åka bort, ända till Kenya. Planerna var att tillbringa nyårsafton uppe på Kilimanjaro, men det myckna regnet omöjliggjorde våra planer. Istället fick vi ta in på en lodge ute på savannen, en lodge där alla rum var fullbokade, men vi fick rulla ut våra sovsäckar på loftet ovan restaurangen. När tolvslaget närmade sig gick vår grupp på 25 personer en liten bit från lodgen, det var absolut förbjudet, men vi gjorde det ändå. Där stod vi under den klara stjärnhimlen, i kolmörkret, och sjöng lågt ”Tryggare kan ingen vara”. Så stämningsfullt. Men min syster stod där mitt i gruppen och tårarna trillade nerför hennes kinder. Så ont det gjorde att se henne…..

Sedan 20 år senare, kom den hemska höst när min syster lämnade oss. Nyårsaftonen närmade sig och paniken dök upp. Hur kan vi fira nyår nu när hon är borta? Hur ska hennes Livskamrat sedan 20 år tillbaka klara sig?

Lösningen blev att göra något helt annorlunda. Vi åkte till SpanskaVillan, bjöd dit hennes Livskamrat och bjöd in de grannar som ville komma på middag. Ingen framförhållning hade vi så det blev till att dryga ut den inhandlade nyårsmiddagen. Men det blev en trevlig kväll, så helt annorlunda mot de vi tidigare tillbringat tillsammans.

Vi gjorde likadant året efter, firade i SpanskaVillan. Denna gång var vi bortbjudna. I år var planerna att vara på hotellet på Södra Berget tillsammans med alla glada grannar, men vi och 2 andra par har avstått från detta. Det blir för stojigt för oss (och känns för dyrt) så det kommer att bli ett lugnt nyårsfirande i år. Men oh, vad jag önskar att min syster skulle fira tillsammans med oss.

Pumpar, pumpar, pumpar

Av , , 2 kommentarer 15

Dagen går mot sitt slut. Ute är det alldeles kolsvart om man inte tittar mot öster förstås. Jag kan se Mikaels hus på andra sidan sjön, vi kallar den för Spanska Byn bara för att han har så mycket belysning ute på gården, kring alla uthus, kring alla altaner. Det ser ut som att det ligger en hel liten by där. Det blev akututryckning till Jula idag för att köpa en ny pump till brunnen. Livskamraten var så säker på att han skulle lyckas fylla varmvattenberedaren med vatten så vi skulle få ha vatten vid detta stugbesök.

Men se det funkade inte med de pumpar vi har utan i samråd grannen så lyckades vi hitta vad vi tror är den perfekta pumpen. Ett samtal till Jula visade att de hade 1 enda pump kvar så de fick lägga undan den och jag fick sticka iväg i all hast och hämta den. Nu trodde jag att Livskamraten skulle storma ner i källaren och montera in pumpen så vi skulle kunna ta en sen dusch i kväll, men icke så. Han bara satt och stirrade tomt framför sig när jag dök upp med både ny pump och ett till element till Salen. Geisten hade försvunnit så nu blir det till att ta en lugn kväll och försöka tanka lite energi. Arbetet med brunnen håller på att knäcka honom tror jag. Han orkar inte med mer misslyckanden. Men vatten finns det därnere så det verkar jättebra. Måtte nu pumpen gå att montera fast utan problem imorgon så blir det kanske en dusch och en diskning. Om inte, så får det bli dusch på badhuset, man måste ju avsluta det gamla året och vara ren och fräsch!

I kö

Av , , Bli först att kommentera 16

Plats 60
Idag satt jag i bilen när dottern ringde. Hon befinner sig utomlands i ett EU-land, men är långt söderut uppe i bergen och där fungerar inte allt som det ska. Till exempel Internet. Hon hade problem med en banköverföring, fick inte ut några pengar på bankomaten plus att Internet inte fungerade så hon klättrade nästan på väggarna.

Plats 45
Lägg till att de tillbringat julen hos makens släktingar, 8 personer inklämda i ett rum och utan dusch, så kan man förstå att hysterin ligger på lur. Nu hade de åkt till en annan släkting uppe i bergen och tagit in på hotell för att äntligen få duscha. Det visade sig att duschen strilade med kanske 3 strålar i sakta mak så det var mindre roligt. Nu var hon lovad att få duscha i släktingens nyrenoverade, flotta badrum. Gissa vad, elementet började spruta ut kokhett, svart vatten så nu låg värdarna och skurade golv och då passade hon på att ringa mig.

Plats 42
Jag satt i bilen på E4, men tog via Internet reda på bankens servicenummer och gav det till dottern.

Plats 38
Efter en stund ringde hon åter upp, ännu mer hysterisk. Varje gång hon ringde så kom en utländsk telefonist in och sade något. OK, sade jag. – Då ringer jag till banken och ber att de ska ringa dig. Sagt och gjort, jag ringde och killen var jätterar och ringde upp min dotter och han kunde avhjälpa hennes problem.

Plats 35
Nu sitter jag i telefon, i kö. Jag var på 60 plats när jag ringde och nu är det alltså nr 35. Det går framåt, om än i sakta mak. Anledningen till denna telefonkö är att vi skaffade Viasat i höstas. Först ett antal frimånader, provmånader, som sedan skulle övergå i ett abonnemang för 255 kr. Nu har vi fått första fakturan och den är på 655,- och ett helt annat abonnemang. Därav denna väntan. Telefonen ligger bredvid datorn med högtalarfunktionen på så där får den ligga och ringa medan jag bloggar.

Plats 33
Jag har också ringt ett annat telefonsamtal och det blev ett trevligt utfall. Vi fick slut på surf så jag ringde Telenor och ville fylla på lite surf till månadens slut.

– Men oj, sa killen. Du har ett gammalt abonnemang. Vad sägs om att förnya det, då får du dubbelt så mycket surf till halva kostnaden, det är väl bättre? Sen ser jag att du betalar för papperskopia, 45:- i månaden. Det är väl onödigt då du har autogiro. Jag tar bort fakturakostnaden, avslutar ditt gamla abonnemang, ger dig det nya från och med idag till halva kostnaden. Det kan ta en stund innan du får tillgång till den dubbla surfen så därför bjuder jag på 1GB om du vill surfa direkt.

Plats 30
Va??? Jag trodde inte mina öron och blev tvungen att repetera allt killen sagt för att höra att jag verkligen förstått honom rätt. Det hade jag och sedan frågade han om jag var nöjd och önskade mig en God Jul! Tomtar finns, inte bara på julafton utan även på Telenor tydligen.

Plats 24. Vi besvarar ditt samtal så fort som möjligt. Nu börjar det kännas tungt att vänta. Avslutar bloggandet och läser tidningen på datorn en stund istället.

 

Var tar de pengarna från?

Av , , 4 kommentarer 18

Idag har vi haft trevlig middag med en blandning av gäster. Så trevligt vi haft. Vi avslutade med att åka runt och titta på ett av de nya bostadsområden som vuxit upp runt Umeå. Vilka hus det finns, med vinklar åt alla håll, jättestora fönster blandat med små små fönster och enorma altandäck. Inom mig undrar jag nog var de får pengarna från, det är ju unga familjer som bygger. Inte hade vi pengar att rusta upp hela huset på en enda gång eller designa trädgården med stenplattor och stora plantor. Nej, förstår det inte.

Julen

Av , , Bli först att kommentera 14

”Annandag jul heter det också i den Svenska kyrkans evangeliebok från 2003 Den helige Stefanos dag och har rubriken Martyrerna, och den mest välkända texten är den text ur Apostlagärningarna, där Sankt Stefan stenades till döds för sin tro på Jesus.” (wikipedia)

Jag kände att jag behövde kolla upp vad Annandagen handlar om och tittade i wikipedia. Sankt Stefan kan jag inte minnas att jag hört talas om överhuvudtaget, men det har ju alltid varit så självklart att man firar jul i dagarna tre. Jag ska säga som det är, några tankar på själva orsaken till firandet av jul (Jesu födelse) har inte funnits med i år. Juldagen och Annandagen har väl mer blivit symboler för rea, filmpremiär och återvändarfest än dagar med en viss religiös betydelse.

För oss har det varit en annorlunda jul. Det är som mellanbarnbarnet (i den äldsta kullen) sade när vi satte oss kring julgröten – vi som brukade vara så många runt bordet.

Så var det, men i år kändes det väldigt tydligt att mycket är förändrat. Men vi, två av de äldre barnbarnen och min faster, hade i alla fall en trevlig grötlunch och ett ”lagomt” julklappsdelande. Sedan tillbringade vi julaftons eftermiddag och kväll tillsammans med sonens familj och svärdotterns föräldrar. Trevligt hade vi och visst tittade tomten in och delade ut klappar ur en julklappssäck. Sedan fick han bråttom iväg så sonen fick dela ut resten av klapparna. Jag brukar alltid skriva rim på julklapparna och i år hade sonen och sonhustrun också gjort det. Jag hoppas så att det blir en ”ny” tradition.

Juldagen blev väldigt lugn. Vi tittade faktiskt på tre filmer och bara slappade. Vi hade haft knytkalas på julaftonen så rester finns det gott om. Vi behöver inte laga någon mat de närmaste dagarna.

Jocke hade väldigt trevligt på julaftonen, han kom ut ur buren och hittade en mobiltelefon på bordet. Innan han gick tillbaka till buren hade han inte mindre än tre telefoner som han bevakade svartsjukt, kuttrade med och speglade sig i. Han var nöjd med dagen, liksom vi andra.
20151224_102355

God fortsättning önskar jag er!

 

Julen närmar sig

Av , , 2 kommentarer 15

Barn är härliga. Igår var två av de pyssliga barnbarnen här och lilla L sydde en julklapp åt mamma och pappa. Jätteduktig var hon, synd bara att jag inte hade de bästa tygerna till ett sådant objekt (kan inte skriva vad det är, vem vet vem som läser). Där jag har min symaskin, där har jag också mina smycken upphängda på en tavla. Lilla L plockade och ordnade med dem och tog fram ett par röda som hon tyckte att jag absolut måste ha på julafton. Visst det ska jag, de passar bara bra.

20151223_124940

Dessa örhängen föll hon tydligen för. Efter en stund kom orden, – när du dör farmor, då kan väl jag få dem här.
Vad svarar man på det?

Nu tar jag bloggpaus över juldagarna och önskar Er alla en God Helg!

20151223_124451

Snö abstinens?

Av , , 2 kommentarer 15

Solen glittrar i snön
miljontals små diamanter
Jag tittar mot horisonten
en klarblå himmel möter den vita isen
oändlighet, tomhet, rymd
en ljuvlig stillhet

jag sluter mina ögon
njuter av nuet, av stunden
en flinga landar på min näsa
halkar av, glider längs min kind
en flinga till och en flinga till
kinderna blir våta, gråter jag?

öppnar mina ögon och vänder mig om
ser mina spår ringla bort emot stranden
tänk om jag bara fortsätter att gå
rakt in i det tomma, det vita
Nej, gör som barnen, gör en ängel
i snön den mjuka, den vita
/anne-marie 2013

ice-crystal-64157_960_720

Jag vill sova

Av , , 2 kommentarer 16

Härlig långpromenad idag. Vilken tur att det finns vänner som gärna går en runda. Det behövdes idag för gårdagsnatten var tung. Varför blir det ibland så att det bara inte går att sova? Man lägger sig i vettig tid, läser en liten stund, känner sig jättetrött och släcker lampan. Efter en stund börjar tankarna snurra från det ena till det andra. Efter en stund är man klarvaken och, oftast, så har man hamnat in på något litet tråkigt sidospår. Jag gör som jag lärt mig, packar ned de tråkiga tankarna, försöker tänka på något trevligt, men efter en stund så är samma tråkiga tankar tillbaka och man är som en gammal LP-skiva som hakat upp sig. Till slut är det bara att tända lampan och ta fram boken igen. Efter en stund är tröttheten tillbaka, man gör ett nytt försök och tillbaka i samma elände.

Oftast sover jag som en liten gris, eller i mitt fall, kanske man kan tänka sig en sugga modell större…….. men nu är jag inne på ett sådant här tråkigt sova dåligt-spår. Det är då man verkligen känner hur mycket värt en god sömn är. Som Livskamraten, han kan säga några ord och mitt i en mening så blir det tyst. Där ligger jag och väntar på att få höra fortsättningen, men så hör man den tunga andningen och va? han har somnat. Så ska det va´.

Så dagen har varit tung och på eftermiddagen så kände jag att jag måste få sova. – Väck mig om en timme, bad jag Livskamraten och sedan sov jag skönt på soffan. Två och en halv timme senare blir jag väckt av en yrvaken Livskamrat som somnat i fåtöljen. Nu blir det nog till att vara uppe halva natten för oss båda.

Tack och lov för personal vid serviceboenden!

Av , , Bli först att kommentera 18

Igår blev det tårtkalas av stora mått. En anhörig fyllde 83 år och jag hade beställt tårta till samtliga boende och personal på serviceboendet. Först beställde jag två stycken 12-bitars tårta, men sedan när jag hämtade dem så tog jag en stubbe också. Man vill ju inte riskera att någon blir utan det goda. Men jag fick ta hem stubben igen så nu har vi druckit kaffe med grannarna och då passade det bra att ta fram den.

Men tänk så ensam en människa kan bli. Framförallt om man är barnlös. Har man barn så har man i alla fall någon slags kontakt med dem. Men den som inte har barn och som inte längre kan ta sig ut och möta människor i vardagslivet av en eller annan anledning, vad händer då? Då är det lätt att ensamheten lägger sig som en tung, blöt filt över personen och världen blir väldigt liten och trång.

Tack och lov att det finns serviceboenden. Jag läser om de missförhållanden som finns på en del boenden, men vi ska inte glömma att det finns många ställen där vården fungerar bra. Där personalen verkligen blir ett stöd, och en glädje, för vårdtagaren. Personal som ser till att den blöta, tunga filten byts mot en filt som mjukt och varmt, kanske med ett litet fniss, lägger sig runt axlarna.  Inte minst så här i juletider när ”alla” har fullt upp med allt som rör julen. Man riktar in sig på de små människorna, men det är så lätt att glömma de äldre. Jag finns till för min anhörig, men är så tacksam för den personal som alltid finns till hands dygnet runt. De som finns där när jag har åkt tillbaka till mitt hem, till mitt eget liv.

tredje-advent-1280-800