Tack och lov för personal vid serviceboenden!

Igår blev det tårtkalas av stora mått. En anhörig fyllde 83 år och jag hade beställt tårta till samtliga boende och personal på serviceboendet. Först beställde jag två stycken 12-bitars tårta, men sedan när jag hämtade dem så tog jag en stubbe också. Man vill ju inte riskera att någon blir utan det goda. Men jag fick ta hem stubben igen så nu har vi druckit kaffe med grannarna och då passade det bra att ta fram den.

Men tänk så ensam en människa kan bli. Framförallt om man är barnlös. Har man barn så har man i alla fall någon slags kontakt med dem. Men den som inte har barn och som inte längre kan ta sig ut och möta människor i vardagslivet av en eller annan anledning, vad händer då? Då är det lätt att ensamheten lägger sig som en tung, blöt filt över personen och världen blir väldigt liten och trång.

Tack och lov att det finns serviceboenden. Jag läser om de missförhållanden som finns på en del boenden, men vi ska inte glömma att det finns många ställen där vården fungerar bra. Där personalen verkligen blir ett stöd, och en glädje, för vårdtagaren. Personal som ser till att den blöta, tunga filten byts mot en filt som mjukt och varmt, kanske med ett litet fniss, lägger sig runt axlarna.  Inte minst så här i juletider när ”alla” har fullt upp med allt som rör julen. Man riktar in sig på de små människorna, men det är så lätt att glömma de äldre. Jag finns till för min anhörig, men är så tacksam för den personal som alltid finns till hands dygnet runt. De som finns där när jag har åkt tillbaka till mitt hem, till mitt eget liv.