Otack är världens lön….

Varje dag så sköter jag om nymfparakiten Jocke; ger honom mat och vatten, gör rent hans bur med jämna mellanrum, funderar ut roliga saker för honom som att sitta och leka med gamla mobiltelefoner eller stirra in i perkulatorn (han gillar blanka saker). Lika fullt så försöker han bita mig i fingrarna varje gång jag ska ta ut honom ur buren, för honom verkar det vara en kamp på liv och död ungefär. Men det har jag tålt, så var han med mamma också. Han satt och gullade och gosade med pappa men anföll mamma och rufsade till henne i håret, framförallt om hon tog bort de blanka saker han satt och speglade sig i. Så det kan jag acceptera.

MEN nu har jag fått nog! Igår var han väldigt på hugget, satt ute och njöt av sin makaronlåda, flög upp och satte sig på buren för att sedan klättra in.
Mot kvällssidan ville han komma ut igen och gissa vad????

Han flyger och sätter sig på Livskamratens knä, han klättrar upp, sätter sig på hans axel,
han gosar och gosar och gosar……

Den fräcka lilla fågeln! Nu har han gjort bort sig! Tror han att jag tänker sköta om honom, finna mig i att bli biten bara för att han ska gosa med någon annan?

Nej, skämt åsido, vi glada. Han har inte gosat med någon sedan pappa gick bort så vi är glada att han sökte kontakt. Det måste väl betyda att han mår bra. Fast jag tror inte att han ska få en ny hirskolv på ett tag, något straff ska han väl ha för att han valde fel person att kela med.

Idag har jag haft på mig den nya tröjan, trivs jättebra i den, känner mig lite grand som Diana Keaton, som hon klär sig i en del filmer, så där avslappat ”New York” ni vet. Det vill säga ända till att jag skulle bär in en bricka där jag samlat flera ljusstakar och den vida tröjan som knäpps ihop i sidorna fastnar i dörrhandtaget.

Där flög en av ljusstakarna i golvet och gick i ett stort antal bitar. Så tråkigt, ett arv efter mamma och jag tycker jättemycket om dem. Nåja, jag har ju en kvar. Men den New Yorkska känslan försvann snabbt.

Nu har jag i alla fall klippt och sytt ihop alla bitarna från mina rosa tyger. De ska hakas fast i en skärmvägg och har olika mönster på fram- och baksidor.

Skarpa färger är det, få se om skärmväggen hamnar ute i trädgården istället för i allrummet.