Fosterland

Morgonsolen är på väg upp. Skoterspåren på isen visar att det varit en livlig trafik här. Maj-skansen har förstås öppnat sitt skoterfik på söndagarna. Hoppas det är fint väder nu på söndag. Då kan vi ta en promenad på isen, göra upp eld i eldkorgen och grilla lite korv.
Livskamraten ringde för att höra om vi kunde köpa en traktorskopa ved från en av våra jordbruksgrannar. Så när vi kom hade han varit och kört bort snön från parkeringsplatsen och veden låg prydligt på en presenning. Tala om snäll människa.
Vindruvsrankan är täckt av snö. Hoppas den klarar vintern och att det blir en fin sommar detta år.

Ett fantastiskt program är Fredrik Önnevalls Fosterland. Att se flyktingarna när de kommer; trötta, nedslagna ger en något annorlunda bild än den vi mest pratar om idag; ensamkommande som trakasserar unga flickor eller som bråkar på sina förläggningar. De rötäggen finns uppenbarligen bland invandrarna, men rötägg finns nog inom de flesta nationaliteter.

De som kommer med en utbildning i bagaget, med små barn, med förväntningar om ett nytt liv utan krig och förföljelser, dem måste vi värna. Ska de vara kvar i vårt land så behöver de assimileras. Martin från Kongo, boende i S:t Olof, Österlen uttryckte sig på ett mycket bra sätt: låt invandrarna bo i mindre byar, inte många i en grupp, utan så att de kan bli en del av byagemenskapen.

Det tror jag på. Sätter vi många invandrare på samma ställe så håller de ihop och bildar en egen grupp. Alla dessa ensamkommande pojkar som bara försvinner ut i tomma intet, jag är helt övertygad om att de bor hos kompisar från sina egna länder. Jag har personlig kännedom om unga killar som har uppehållstillstånd och även kommit så långt att de har egna lägenheter. Oftast så har de ett par kompisar som ”bor” i vardagsrummet. Nyfiken som jag är, och helt skamlös, så frågar jag alltid vad de gör och de är inne i systemet med skola eller praktik, inga som gått under jorden. Men nog finns det sådana som flytt från asylboenden och istället bor hos landsmän i smyg.

När man ser familjerna som kommer i förhoppning om ett tryggt liv för sig själva och sina barn så är tanken på Danmarks förslag om att beslagta deras värdefulla ägodelar väldigt svårt att smälta. Kan man säkra att hon får tillbaka sin mammas guldring om hon måste lämna landet och åka tillbaka? Om han inte har fått med sig något värdefullt, men har fina guldtänder………. Lite bitter smak i munnen får man, har vi inte lärt oss något?