Omvärlden

Min närmaste omvärld domineras av ilskan över att det fattas ett hyllplan till skåpet för ugnen. Jag frågade ju i affären om allt var komplett när jag köpte varorna men nu upptäcker vi att det ventilerade hyllplanet tydligen såldes i ett alldeles separat paket under ett helt annat namn. Usch och fy, vi som varit på IKEA idag igen och köpt bänkskivan och såg fram emot att få in både ugn och häll. Nu står ugnen på köksbordet istället så den går faktiskt att använda.

Den yttre omvärlden domineras naturligtvis av terrorbrotten i Bryssel. Jag tänker på de människor som drabbats både på flygplatsen och i tunnelbanan. Jag minns alla de gånger jag själv landat eller flugit från flygplatsen. Det blev många resor då affärsgruppen hade sitt huvudkontor ganska nära flygplatsen. Inte en tanke hade man på att någon/några skulle kunna utföra attentat mot oss resande som myllrade omkring på platsen. Tanken att någon/några kanske skulle offra sina egna liv för att ta död på västerlänningarna…….. nej, jag förstår inte. Det jag känner är fasa för den värld som barn och barnbarn ska växa upp i.

En sak som fascinerar mig med den svenska regeringen är Anders Ygerman, en man som jag aldrig hört talas om förrän han fick posten som inrikesminister. Men som han imponerat på mig; lågmäld, välinformerad, konkret. Ibland (oftast) känns han mer närvarande än vår statsminister.