Humöret går lite upp och ned. Det var inte riktigt lika underbart som vanligt att komma till SpanskaVillan denna gång och det kändes skönt att lämna den. Jag kan inte koppla av riktigt där just nu, oroar mig bara för att Livskamraten ska försöka fixa något av allt som bara blev avbrutet och att han ska riva upp någon av skadorna. Det påverkar mitt humör känner jag. När det känns så förstår man vilket elände det måste vara att drabbas av psykisk ohälsa.

Allt blir så motigt och tungt att göra. Bäst mår jag när jag får gå och lägga mig och läsa. Det passar ju bra ihop med Lk:s tidiga kvällsvanor nu också. Han sover och jag läser. Telefonen stänger jag av, larmet sätter jag på och sedan finns bara boken och jag. Inga tankar, inga måsten, ingen glädje över den ljusa sommarkvällen.

Jag vet att det kommer att gå över, det är bara att hålla ut. Nu är det två sjukhusbesök till veckan och förhoppningsvis är allt OK. Sedan ska det väl gå en månad till nästa besök och risken för att något ska gå snett minskar stadigt, det vet jag.

Idag har Livskamraten och jag gått igenom planerna för den nya altanen mot sjön. Vi har använt platsen ända sedan vi köpte stugan och haft otaliga diskussioner om vilken ”golv”beläggning vi ska ha. Beslut har vi tagit gång på gång, bara för att sedan ändra oss och fatta nytt beslut som sedan ändrats och fatta………. Ja, ni förstår. Velig är bara förnamnet.

Men nu är beslutet taget. Det blir ett trallgolv och det ska läggas av mig. Lk har gått genom grunderna med mig idag så nu vet jag vad jag ska koncentrera mig på när det blir dags. Vi har till och med köpt en färdig pergola på K-Rauta för att göra matplatsen mer ombonad. Detta projekt är faktiskt något som jag ser fram emot och har velat göra i några år nu.

För övrigt fortsätter vi rensningen i brunnen. De två flaskorna Klorin som vi hällde i vattnet igår har medfört att vattnet blivit brunfärgat, det är väl gammal smuts som lossnar och spolas bort. Det luktar som ett badhus när man spolar vatten och spolar gör vi. Nu ska det sköljas rent. Vi får väl göra en ny rensning sedan när vi tagit upp allt gammalt bråte, men det känns bra att få ”rensa i rören”. Det verkar som att det är fler som gör rent med Klorin. Igår var hela hyllan i affären full med flaskor, idag fanns inte en flaska kvar. Är det fler som trillat i brunnen?

Idag blåser det kring öronen minsann, solen är framme men nordvästan tar fart längst ned i sjön och kommer ilande med snabba pustar. Jag kan aldrig förstå hur det kan vara lä på solplatsen, Playan, halvvägs ner mot sjön. Lä är det i alla fall och idag har jag legat där en lång stund och funderat på vilka blommor jag ska sätta där. Just nu lutar det mot att det blir någon form av Canna, om jag nu får tag i någon. Var säljer man dem?

Den rhododendron som jag flyttade till en plats mer i skogen verkar trivas. Den har en blomma just nu och skjuter fina skott.
Det blir nog att göra likadant med övriga rhododendron; flytta dem till en lite skuggigare och mer ”skoglig” plats.

Den här lille stackaren ser bedrövlig ut, men den försöker ändå blomma. Ja, det får bli en flytt när den blommat färdigt.

I min lilla rabatt längs slänten blommar det i vitt, precis enligt plan. Just nu är det mesta smultronblommor, men det ser bara trevligt ut. Revorna får man rensa bort längre fram.

Vindruvsrankan har börjat skjuta skott, man kan formligen se hur den växer i storlek från dag till dag, hoppas att det blir en varm sommar så man kan få några fina klasar att mumsa i sig.

Varje gång jag söker en bild så bläddrar jag förbi bilderna jag knäppte på Livskamraten precis när jag fått upp honom ur brunnen. Hur tänkte jag, varför tog jag fram kameran vid ett sådant tillfälle? Har inte den blekaste aning, men någonstans i bakhuvudet mumlade en röst som sa ”som bevis”. Bevis för vadå? Det är konstigt hur man kan reagera i en nödsituation. Många har frågat hur jag kunde vara så lugn att jag hissade upp Livskamraten med talja, varför ringde jag inte ambulansen? Men visst är det så att om någon ramlat i en brunn så vill man ha upp den personen snarast, det finns liksom inte utrymme för annat. Vi mår lite dåligt båda två när vi går ner i källaren, men vi går dit ändå. Idag har vi köpt Klorin och hällt ned. I vattnet finns ju Lk:s pipa kvar liksom spettet, kofoten och några brädor som också ramlade ned den 27/3. Vi dricker inte vattnet utan har tömt brunnen ett par gånger för att rena alla rör. Burr, när jag tänker på allt blod som måste ha runnit ned. Visserligen tömde jag brunnen direkt när jag kommit från lasarettet, men det känns bra att rensa den igen och igen. Det kommer att dröja ett tag innan någon (jag?) klättrar ned och hämtar upp skräpet som ligger där. Jag får ont i huvudet vid tanken…..

Läs Marias blogg på VK idag. Tänk efter och fundera. Vilket utmärkt tanke att lägga ut rebusar, vettig information istället för dessa erbarmliga bilder på fejkade kroppar, kvinnor med långa svallande lockar (löshår), plutande munnar (fyllning av både det ena och det andra)! Tänk att stå i en busskur och klura på en bra gåta eller varför inte ett sudoku istället för att stirra in i urringningen på någon modell.

När ska detta sätt att sprida reklam bli omodernt, är det inte redan omodernt? I mina ögon är det helt föråldrat, en syn på människor (kvinnor) som borde vilja få minst 50 % av människorna att vilja stoppa fingrarna i halsen och spy rätt upp och ner.

Maria uttrycker mina känslor på ett mycket bättre sätt än jag kan.

Men nu har jag missat en dag igen. Dvs dagen upplevde jag, men att blogga glömde jag, eller hann inte. Denna fantastiska sommardag tillbringar vi i SpanskaVillan. Lite ångest hade jag inför att åka hit, hur ska det kännas för Livskamraten att vara här igen. Men det var han som manade på att åka hit så dagen har ägnats åt att rensa bort de flesta spindelnät som hinner vävas runt fönster och dörrar, plocka fram sommarmöblerna och trimma nedfarten lite grand. Solen har stekt idag och nu känner jag att jag varit ute för mycket. Det hettar lite här och där i skinnet.

Få se hur det kommer att gå med att göra färdigt köket, jag har ingen arbetslust nu. Det känns mest besvärligt att se allt som ska göras inne; lister och sådant småarbete som ändå tar en massa tid. Golvet som måste läggas men då behöver jag hjälp för jag orkar inte hantera golvskivorna själv och Livskamraten får ju inte lyfta tungt

Nej, ska inte tänka på arbete, bara njuta av att det är +49,8 i solen just nu, det går alltså inte att sitta ute utan det är skuggan som gäller. Vilken dag!