Fy f-n!

Idag mår jag dåligt. Av en ren slump kom jag att tala med en man som jag känner.Till min stora förvåning lät han inte nykter fast det var en vanlig fredag eftermiddag. Men det värsta var när han började tala illa om sin fru som ju är den jag känner mest av dem båda. De saker han sade, de anklagelser han kom med, allt riktade sig mot henne och jag blev alldeles stum. Min första reflex var naturligtvis att säga -det är inte sant det du säger. Men han lät så otäck att jag vågade inte. Istället stod jag där och lyssnade och försökte bara avsluta samtalet.

Sedan sökte jag reda på frun och berättade att jag haft ett obehagligt samtal med hennes man och undrade förstås vad som hänt. Hon blev alldeles chockad över att han burit sig åt på det viset, men berättade så att han faktiskt förändrats och blivit väldigt obehaglig mot henne. Till den grad att hon var rädd för honom…….

Något mer vill jag inte skriva om vårt samtal, men mina tankar rusar kors och tvärs. Att vara rädd för den människa som ju ska stå en närmast i hela världen, en partner, en livskamrat……. hur kan man leva med att vara rädd för den personen? Vad har hänt som kan få en person att förändras från en älskad människa till någon att vara rädd för? Vad kan jag göra för att hjälpa henne? honom?

Jag får fortsätta fundera på detta. Jag vill behålla dem båda som vänner men kan inte acceptera hans beteende.

Vi har bara fortsatt med att lägga golvgips idag. Vi var även iväg för att köpa det som saknas, men det var slut i butiken, kan man tänka sig. Jag ville lägga mera men istället gjorde jag en stor silltårta till morgondagens knytkalas. Ser fram emot festen!

Så här mycket buktar ytterväggen;
….man kan se var golvgipset går och hur mycket väggen buktar, här blir det till att lägga en sträng fogskum.
Önskar er en trevlig helg!