Härlig dag

Idag har jag mått bättre, så skönt. Vår inneboende och jag åkte till en god vän där vi fått löfte om att hämta björkved. Sonen med familj mötte upp och vi bildade ett riktigt bra arbetsteam. Sonen skötte motorsågen, jag skötte kapen, lille J och hans mamma skötte klyven, lilla L lastade på släpvagnen och inneboenden N lastade i pickupen. På 1½ timme hade vi lastat den ved vi ville ha.

Iväg hem, lunch med Bullens korv, sedan var det dags att åka bort och dricka kaffe. När vi kom hem igen så målade jag stolpar på carporten och lastade av björkveden medan Livskamraten fixade god grillad middag med både vin och efterrätt. Kan det bli bättre?

Den gode vännen som vi hämtade veden hos är en mycket respekterad och omtyckt läkare som både Livskamraten och jag har mycket höga tankar om. Han förhörde sig naturligtvis om hur Livskamraten mådde och lät lite förvånad när jag sade att han hamnat i en nedåtgående spiral som varit svår att bryta. ”Men han är ju fri från frakturer och smärtor” menade han. Men käre söte, nog vet väl alla att så länge man är fixerad på att klara sina kroppsliga problem så har man nog med detta.

De riktiga, tunga, problemen kommer när kroppen mår bättre, och förståndet har insett vad man varit med om. Det är då man ”förstår” vad man varit med om och det är  då tungsinnet kommer. Så är det nu efter Livskamratens olycksfall och så var det efter min hjärnblödning och efterföljande operation av tvillinganeurysm. Jag menar, hur sjutton ska jag kunna lita på min kropp efter att den mått alldeles prima men samtidigt, i hemlighet, burit på något som kunnat blivit min död?

Likaså för min Livskamrat som otaliga gånger nu fått höra: jag trodde aldrig jag skulle få se dig mer…………

Jag inser att för mig är det bara att fortsätta jobba för fullt och umgås med nära och kära, annars sjunker jag som en grå sten……. Imorgon blir det till att måla andra varvet, stryka och byta gardiner och kanske gå på Zumba. Få se om någon kompis är promenadsugen också. Jag kämpar för att hålla huvudet  ovan ytan, action, action, action……

Idag fick jag se ett exempel på en fin, enkel dubbeldörr så nu längtar jag till SpanskaVillan för att göra färdig brunnen (burr), kakla och göra en fejkad dubbeldörr till städskåpet. Längtar….

 

 

2 kommentarer

  1. Inga-Britt Gustavsson

    Nämen , nu blir jag orolig efter att ha läst ditt inlägg ……
    Vad är det som händer ? Du verkar så speedad ?! Vart har det Norrländska lugnet tagit vägen ?
    Bara sitt ner och titta rakt fram och lugna ner dig … Det är ingen ko på isen nu !!
    Livskamraten är ju på benen ….. Och ni har fortfarande varann !
    KRAM till mer båda !!

    • grandmother (inläggsförfattare)

      Jag är speedad. Det känns som att jag kommer att rasa ihop om jag inte rusar omkring. Jag hoppas att lugnet kommer tillbaka. Just nu vill jag bara överleva…… det har hänt saker som jag inte skriver om, orkar inte ens prata med någon om det.
      Tyvärr. Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.