Slut på veckan

Ja, så har denna vecka gått mot sitt slut. Suck……mycket har jag gjort och en hel del ska jag göra under veckan som kommer. Igår, lördag, hade vi middagsfrämmande. En middag med människor som man inte behöver hålla uppe en skyddande mask inför. Det är tillåtet att tänka; jag vill festa om, jag vill leva ut, jag vill vara ledsen, arg, besviken. Alla känslor och tankar är tillåtna. Sådana människor ska man vara glada för, tacksam för att de finns.

Jag hade haft tanken att göra en ”3-rätters restaurangmiddag”, men orkade faktiskt inte. Istället koncentrerade jag mig på att sy ett par gardiner av de tyger jag köpt på IKEA, jättenöjd blev jag!

Till middagen blev det bara lite Prosecco med lite tortillas-chips som välkomstdrink, till förrätt blev det tunnbröd med lax och romsås, varmrätten blev potatisgratäng (färdigköpt) med supergod ytterfläskfilé kryddat med en fantastisk bq-sås och till efterrätt glasstårta, denna gång inte serverad som en cheesecake utan i små portionsformar med blåbär och hallon, inte dumt. Flera små portionsformar finns nu kvar i frysen för kommande kvällar, inte dumt!

Idag har vi tagit det lugnt, två promenader i solen har vi hunnit med liksom ett besök hos faster och därefter hos son. Jättehärlig dag. Sedan kom ett meddelande på messenger följt av ett lååååångt telefonsamtal. Därefter har jag gråtit, sedan har jag gråtit, en riktigt stor bölande skrikande gråt, varefter jag har gråtit igen. Jag skriver inte varför, bara att jag en gång nyligen nämnt en riktig chockartad upplevelse som nu har dykt upp igen. Jag tror faktiskt att jag kommer att gråta lite mer i kväll.

Efter allt gråtande så har Livskamraten och jag ätit rester från gårdagens middag och återupplevt våra känslor från vårt första möte i juli 1971, det gäller att hålla kvar allt det goda som finns här i livet. Det blir tydligare och tydligare när man inser vad en del människor får uppleva i sina liv.

Om detta livet är det enda…

”Om detta livet är det enda…!
O dessa korta timmar…
En timme – vad en timme kan bli mycket!
De djupa källorna, där ingen än har druckit,
ljusvidderna, som ingen än har lodat,
de vänta bakom våra öden.
Och vi, vi dåsa slött i feghet.
O dessa korta timmar…
Du gömda möjligheters värld,
du Gud i vardande,
giv oss en oförvägen fromhet,
en vilja ren,
och vig oss in till andens äventyr.”
/Karin Boye

Tag vara på varandra! Kram