Onsdagskväll

Bra dag idag, gått långpromenad med väninna, sytt på barntäcket och umgåtts med två av de äldre barnbarnen. Konstigt att de börjar bli vuxna….. vad innebär det för min del….. jag måste väl också ha blivit äldre, men ibland känner man så tydligt att barnet inom en fortfarande finns där.

Barnet som läste Fader vår varje kväll, som en trygghet, en snuttefilt. Det gör jag fortfarande ibland, speciellt när det händer mycket i omgivningen. Barnet som ibland föredrog att sitta med en bok istället för att vara social och aktiv. De vuxna förmanade en att ”kom och var med”, men jag hade det ju så bra, så spännande där jag var.

För att inte tala om tonåringen som finns djupt därinne, hon som mitt i samtalet hör en låt som hon inte hört på länge och bara börjar sjunga och minsann, texten finns kvar i huvudet till stor överraskning för barnbarnen. Livskamraten visade två bilder av oss som han hittat i någon låda, ett foto från 70-talet, milda makter, det är ju så det känns även idag. Man bortser från rynkor, man ser inte gäddhänget eller att jordens dragningskraft gör att kroppen liksom börjat hänga lite grand, lite som en lös tunika ungefär. Nej, släta kinder, smala armar, smal midja!!!!!????? vad hände med den, när försvann den? Ack ja, jag är visst lite kluven i kväll….