Ny vecka

Av , , Bli först att kommentera 18

Vilket sagolikt väder vi hade här igår. Tyvärr var jag inte ute så mycket som jag hade tänkt för förkylningen gjorde ett omtag och det var snuvigt värre.  Därför höll jag mig väldigt lugn. Tredje veckan, jag förstår inte riktigt vad det är för slags förkylning detta.

Nåja, idag ska vi iväg och handla lite saker för att göra klart i köket; metall-lister golv mot Salen och allrummet, maskeringstejp samt målarfärg till hallen uppe. På torsdag blir det sedan ”tantträff”, då ska vi till Bengts Sterbhus (antar att det är en antikaffär) och Halmsta loppis. Det passar mig jättebra för jag är ute efter en större vas/kruka samt lite gröna, eller röda glasbyttor till den nya hyllan vid trappan. Tack och lov för allt som folk lämnar in på olika loppisar, vilka fynd man kan göra! Det gillar jag.

Dessutom ska jag in på Kvissleby bibliotek. Där hittar jag alltid massor av bra böcker som inte finns på ”mitt” egna bibliotek där hemma. Det gäller att passa på när man är här.

Nya tag för en ny vecka. Ska försöka fylla den med lite roliga saker för nu har det varit två mycket tråkiga och lugna sjukveckor. Önskar er alla en skön måndag.

Söndag

Av , , Bli först att kommentera 18

Morgonen har tillbringats framför kaminen, det blev kallt i natt och vi hade dragit ned värmen så det blev lite svalt härinne. Jag tog med min surfplatta och satte mig och läste gamla inlägg på min blogg. Faktiskt riktigt trevligt, till min stora förvåning. Jag kan ju se att jag skriver snabbt och utan att redigera så ibland blir det lite väl långa meningar och något stavfel, men det hoppas jag ni kan förlåta.

IMG_20170319_095645Gårdagens middag blev kycklingbröst med matlagningsgrädde och gogrilla piri-piri-sauce, smaskens. Som tur var blev det över både ris och ett kycklingbröst så nu kan vi ta det till middag idag. Eller, om solen fortsätter att skina som den gör nu, kanske vi kan grilla hamburgare ute, det vore heller inte fel.

Förkylningen har börjat bli bättre, mina revben kräver dock fortsatt medicinering (spricka?) men nu kan jag i alla fall vara ute och våga möta folk. Passar bra för igår kom inbjudan till fest på lördag. Vi behöver lite fest, så det ser jag fram emot. Sedan blir det nog en sväng hem igen, både sotaren och knäröntgen är aktuella, så då måste man väl vara på plats.

Nu ska jag ut; hämta lite mer ved, sopa altanen och ta en kopp kaffe i solen. När jag kommer in ska jag tvätta rent dörrfoder och lister uppe i hallen utanför sovrummet. Jag  håller på med en ”smygrenovering”. När den är färdig kommer vi att ha nymålat, både lister och väggar, ny klädförvaring och hyllor samt den blå heltäckande mattan ska vara utbytt mot en grå. Faktum är att jag tror inte att Livskamraten insett att jag påbörjat en renovering, hihi.:)

Njut, tänk vackra tankar, ta vara på det fina omkring er.

 

SD?

Av , , 7 kommentarer 20

Idag fick vi fikafrämmande, konstigt uttryck, men ni förstår vad jag menar. En 75-årig  man, reslig, i fullt arbete med att hjälpa söner och döttrar, både här hemma och utomlands, med allt vad de kan behöva hjälp med, från badrumskakling, till barnbarnspassande och lantarbete. Jag gillar honom. När han var till oss förförra sommaren, tillsammans med de mediala männen med slagrutor, så serverade jag kaffe ute på altanen åt herrarna. Det var den gången jag hade med mig en kopp för mycket som jag satte fram på bänken där denne reslige man, B, satt och vår stugbyggare Knutte (död sedan minst 10 år) satte sig på bänken bredvid B, (enligt vad de mediala gentlemännen sade). – Knutte har alltid gillat mig, var då B:s kommentar. Så uppenbarligen är det inte bara vi som gillar B, utan även de ”on the other side”. En riktig hedersman är det i alla fall.

Men idag kom vi in på politik, nästan ofrånkomligt i dessa dagar med Trumps alla klavertramp och oroligheterna med Turkiet. Denne hedersman, B, uttryckte då sin sympati med SD och framförallt med deras invandrarpolitik.

Min fråga är: hur sjutton kan man lita på ett parti där det finns så många brottslingar (se bara på alla dessa utrensningar som fått göras efter att de blivit avslöjade via filmer med mera) och där det finns så många som har bakgrund i rena rasistiska grupperingar, rentav med nazi-kopplingar? Jag funderar och funderar men jag kan inte förstå detta. ”Vanliga” ”hederliga” människor som väljer att bortse från allt detta och sympatiserar med dem?

Det var dagens fundering efter eftermiddagsfikat, känns lite tråkigt att tänka på men svårt att låta bli.
Jag försöker skjuta bort de tankarna och ska koncentrera mig på trevligare saker.
Trevlig helg tillönskas er som läser detta.

Äntligen fredag!

Av , , Bli först att kommentera 19

Solen strålar. Idag blir det till att vara ute. Sängkläderna ska ut på vädring, sovrummet ska städas för samtidigt som det är underbart med sol så kan ju solstrålarna verkligen sätta dammet under belysning. Jag vill fara och handla men är fortfarande sårig under näsan, usch. Det blir nog till att hålla sig hemma ett par dagar till. Hade man haft tillgång till de inneboendes sminkväskor så hade jag ju kunnat låna en foundation, det skulle lösa det problemet. Men jag är här och de är där……

Förkylningen håller på att mattas av, men det har varit en fruktansvärt jobbig förkylning. Nu ska det bli skönt att snart kunna börja promenera igen och få tillbaka lite krafter. Igår målade jag lite fler fjärilar på köksväggen, lite onödigt jobb kanske men roligt.

IMG_20170317_090200Det känns som ett rörigt inlägg, men det är kanske en bra återspegling av hur jag känner mig just nu. Önskar er en trevlig helg, passa på och vara ute och njuta av solen medan den finns!

 

Ska man våga……

Av , , 4 kommentarer 16

Ska man våga tro att man kan klättra upp ur gropen man ramlat ned i? Ja, kanske. Igår hade vi i alla fall kaffefrämmande, kompletterat med underbar liten vovve, och det var så härligt att få träffa några vänner igen. Jag kände mig riktigt glad en lång stund på kvällen och det var skönt. Tyvärr försvann lyckokänslan när jag tittade på ”Uppdrag granskning” och övergreppen som begåtts / begås? mot barn i CentralAfrika. Ett stort bu för de höga cheferna inom FN och Unesco som inte gjort allt som går att göras för att sätta stopp för eländet och hjälpa offren.

Fortfarande sårig, både här och där, men just nu vilar i alla fall mina revben i lugn och ro, tack Orudis, en tablett till kvällen och smärtorna håller sig borta nästan 24 timmar. Bra början på dagen i alla fall.

Orudis, är inte det ett nästan gudomligt namn? Jag kan se en människohop i vita togor som unisont mässar: Orudis, vi hälsar dig. Solen stiger upp över horisonten och låter sina första strålar lysa på statyn. En avlång, enorm staty som ser ut nästan som ett rymdskepp, ena halvan i skarpt rosa och andra halvan vit. Solen glittrar i det magiska rosa fältet, ser nästan ut som fönster till ett manöverrum. Hopen sträcker fram sina händer mot statyn och mumlar: Orudis, tack för ditt stöd inför denna dag.

Jaja, det är skönt i alla fall att vara smärtfri. Idag lyser solen, om än inte på en jättetablett, men ute på sjön. Det är så fantastiskt vackert, vilken förmån vi har som får vakna upp i detta vackra land. Jag känner att det är underbart att leva och idag ska jag ut i solen, komplett med alla småsår och med fickorna fulla med pappersnäsdukar.

Kanske ska jag unna mig en 10-liters hink väggfärg? Bara därför att…….! Because I´m worth it!

Ännu en dag

Av , , 4 kommentarer 17

Idag har jag inte bara sårig näsa, sår i pannan utan dessutom ont i revbenen på höger sida. Vi har fått en last med ved och det är ju mitt jobb att packa veden i pelletspåsar som jag sedan tar ner till vedförrådet och snyggt staplar på plats. Det har tagit en hel dagar för orken finns bara inte. I förrgår så hade jag i alla fall packat i påsar och lutat mot muren uppe vid parkeringen.

Eftersom det skulle bli regn så gick jag ut och tänkte dra ned säckarna innan det började regna. Visst, tog två säckar, började gå nedför slänten varpå marken under mig bara försvann, jag gjorde en saltomortal, (ekorren gav mig en 2:a i bedömning) och avslutade hoppet med att landa med höger sida på ett vedträ. Som ett punkterat och tomt bildäck låg jag där i backen, ekorren gjorde ett extravarv runt tallen, kråkan kraxade olycksbådande och jag bara kämpade efter att försöka få in lite luft i lungorna. Enda tanken var: ”måtte inte någon komma promenerandes förbi och se mig ligga här.” Andra tanken var: ”upp och sanda”.Så det gjorde jag, sandade ordentligt medan jag andades med korta, ytliga andetag. Tog ner resten av säckarna, lastade in dem prydligt i mitt fina vedförråd (min stolthet), tog mig in och sedan däckade jag i fåtöljen. Tack och lov för alla inredningsprogram som man kan halvsova till, vakna till, kolla läget – aha, taket på, då kan jag blunda en stund till. Vaknar och känner inte alls igen huset de byggde, nej detta är nog ett annat program där huset håller på att rasa – bra då kan jag ta det lugnt medan det rasar ihop.

Så blev min dag, inte den bästa men den matchar min grundställning. Fyra av mina kära vänner har förlorat nära anhöriga under de två senaste veckorna. Det påverkar inte mitt yttre vanliga liv, men det har påverkat mitt inre liv. Som en annan av mina vänner uttryckte det -nu är vi den sista generationen. Men hellre vara den sista, vad man absolut inte vill uppleva är att den yngre generationen går före, något som har inträffat denna gång. Så fel, det strider mot naturlagarna, barnen ska överleva sina föräldrar.

Det stormar runt huset, det stormar runt mig där jag hasar omkring mörbultad och snuvig. Nu måste jag ta tag i livet igen och rycka upp mig. Kanske börja med en kampsång, vilken ska jag välja?

Vi ska klara av det av Martin Ljung

Proud Mary med Tina Turner

Val, val, val! Börjar väl med kopp té till.

Vad hände?

Av , , 8 kommentarer 17

Tystnad har rått från min sida. Många frågor har jag fått om vad som hänt. Ingen har fått veta hela bilden men lite grand ska jag dela med mig av.

Först, har åkt på en riktig ”mansförkylning”, ni vet den där sorten då man blek och eländig ligger helt matt och egentligen bara vill ”ha en spruta i tassen”. Istället blir det till att dricka litervis med té och honung, dricka slemlösande, spruta hejvilt med nässpray för att åtminstone kunna andas en stund. Förtvivlat stirra på det man nyss snöt ut och undra om det är hjärnan som börjar komma ut, stryka aloe vera på såren under näsan, krypa under sängen om någon vill ta kontakt………. Jajamensan, så är det, idag ska jag dock försöka mig på en liten, liten promenad i det vackra vädret.

Bröllopet som jag skulle planera har genomförts. Det mest udda bröllop jag varit med om måste jag säga. Det är allt jag säger, men ett speciellt och mycket udda minne, det blev det. Brudparet var mycket nöjda.

Vidare då, just nu söker jag med ljus och lykta efter min tappade tilltro på myndighetspersoner. Följer en vän som är mitt uppe i en myndighetsstrid och jag är överväldigad. Överväldig över de lögner som man som myndighetsperson kan lägga fram för andra myndighetspersoner, och faktiskt bli trodd på. Överväldig och besviken över de övergrepp som faktiskt kan drabba personer i Sverige, detta har jag aldrig vetat, aldrig trott. Då har jag ändå arbetat 8 år inom psykiatrin och trodde jag sett det mesta. Men nu handlar det om välutbildade personer som har makt att förstöra för andra människor. Varför? På grund av okunskap, inkompetens, rädsla för det som är främmande. Pengar finns också med i bilden. Besvikelsen ligger som en tyngd i min kropp. Jag som alltid trott att vi lever i ett jämställt samhälle…………

Vidare då, har fått check på att vårt installerade larm fungerar fullt ut. Känns tryggt och bra. Inte minst nu när våra inneboende är helt ensamma hemma.

Japp, vi har tagit oss till Spanska Stugan, här ligger vi utslagna, de två senaste dagarna har vi försökt att prestera något ett par timmar på förmiddagen och igår var glädjen stor. Vi lyckades få upp vår specialbeställda fläktkåpa på plats! Jiipppiii!
kökNu skulle vi behöva åka ut och handla, men vem vill gå ut när man ser alldeles sårig ut under näsan? För att inte tala om såret jag har i pannan…..Det uppstod när kökskåpan skulle hållas på plats uppe mot taket och jag använde mig av en brädbit för att trycka fast den. En liten vass brädbit som slet sig ur mitt feberaktiga grepp och gjorde en saltomortal på min panna med blodvite som följd. Ack ja, så det kan bli. Livskamraten såg inte ett dugg förvånad ut faktiskt, han förväntar sig nog alltid att något ska hända.

Men imorgon, kl 13.30, så ska vi i alla fall ha några grannar på kaffe. Orkar inte baka så ”någon” måste ut och handla idag. I morgon får jag väl ta fram lite foundation och se om jag kan tona ner mina blessyrer.

Sköt om er!