Tänk för 46 år sedan och för 7 år sedan

Idag för 46 år sedan träffades Livskamraten och jag i Stockholm. Tänka sig, 46 år tillsammans och vi trivs så bra tillsammans fortfarande. Det är något att vara tacksam för.

För sju år sedan föddes ett litet gossebarn, vårt 5:e barnbarn. Idag hade vi glädjen att få fira honom på hans födelsedag. Ett litet misstag var det förstås att både vi farföräldrar och morföräldrarna hade köpt samma present: fotbollsmål. Men han ville behålla båda målen och vi satte ihop dem och hann även med en match. Gissa vem som stod i ena målet; jag förstås. Jag släppte in ett mål, men det må väl vara hänt. Matchen slutade oavgjort så jag tror att födelsedagsbarnet var nöjd.

Även storasyster som fick en ridhjälm var nöjd och galopperade omkring på sin cykel med ridhjälmen på. Tack och lov för våra underbara barnbarn!

De två äldsta däremot som inte skött om trädgården behagade komma hem i eftermiddags så vi tog en promenad runt trädgården och diskuterade genom vad de förväntas göra. Få se om det hjälper. Deras kunskap om vad som är växter och vad som är ogräs är obefintlig kan man lugnt säga. Men nu är den nya gräsklipparen färdigladdad och trimmern ligger redo tillsammans med skarvsladdarna och de nya trädgårdshandskarna så denna gång tror jag att de kommer att försöka jobba ute.

Imorgon åker vi tillbaka till SpanskaVillan och det känns lite jobbigt att lämna alla dessa fantastiska rosenbuskar som jag har. De som lever och frodas är de som är köpta som rotäkta från Österlen. De andra blommar fint en sommar men efter en sådan besvärlig vinter och vår som vi haft så är de borta. Vill ni ha prunkande rosenbuskar som bara sköter sig själva, friska och härdiga, köp rotäkta!