Brev till en vän

Vi har känt varandra länge nu, ända sedan 1982, när vi började arbeta tillsammans. Inte nog med att vi arbetade tillsammans, vi köpte även varsin hund från samma kull. Det blev början på många, långa hundpromenader. Hur många timmar har vi gått, i ur och skur? Med pannlampa, med vantar på fast det var juni månad? Hur många koppar té har vi druckit tillsammans? Ständigt småpratande, om allvarliga saker inom familjen, om fåniga saker som inträffat, om livet i allmänhet, om….ja faktiskt, det allra mesta.

Vilken dyrbar gåva att ha en vän som man vet alltid lyssnar, aldrig för vidare det vi diskuterat om, som inte dömer men som ändå kan säga sin uppriktig mening. Ibland har man turen att träffa på den personen och då ska man vara rädd om vänskapen.

Tänk att det gått 20 år sedan ni flyttade. Helt plötsligt blev det mer än 126 mil att åka och hälsa på jämfört med tidigare, 5 minuter med bil. Vi har ändå lyckats att träffa varandra ett antal gånger och varje gång är det som att vi alltid varit nära. Vi bara fortsätter prata som om det aldrig varit något avbrott.

Vår vänskap har också medfört att vi blivit bekanta med en helt annan del av Sverige som tidigare varit helt okänt för oss. En landsdel som vi nu har mycket varma känslor för.

”Fisken och gästen luktar illa den tredje dagen”/Benjamin Franklin yttrade sig på det viset redan på 1700-talet. Men vi lyckas vara tillsammans en vecka utan att det känns som att ”nu måste vi åka”. Nej tvärtom känns det som att vi åker från varandra alldeles för tidigt.

Vänskap
– av Siv Andersson

Livet blir berikat
av kompisar och vänner.
Att människor vill dela
sånt man gör och sånt man känner.

Så mycket man får lära,
så mycket som blir sagt.
Så mycket som kan hända
i vänskaplig kontakt.

Ja, det ger så mycket glädje
att vara fler än en.
Att man har nåt gemensamt
i nuet, då och sen.

Att ha just dig till vän
ger skäl till tacksamhet.
För du är bra på vänskap
– det hoppas jag du vet!

Tack för att ni finns! Kram