Livet, kärleken och döden

Alla har vi en bild av kärlek, reklamens bild av ett ungt par som lyckligt ser in i varandras ögon, en mormor som ömt stryker sitt barnbarns kind. Mina bilder har mångfaldigats – en bror som lugnande masserar sin 87-årige storebrors rygg, en lillasyster som ömt håller storebrors hand, ett vuxet barnbarn som låter farmor få sjunka ihop i hans famn.

Kärlek och sorg. En människa, min morbror, har somnat in. Denne man som funnits till för alla vi syskonbarn, för våra barn, för våra barnbarn. Alla har vi en egen relation till honom. Alla har vi känt hans omsorg om oss var och en, hans oro när något hänt, hans glädje när något gått bra.

Jag undrar hur många vykort och brev han fått under årens lopp? Vi syskonbarn har rört oss omkring i världen och då har vi hört av oss till honom.

Det har också märkts under denna, hans sista, vecka. Varje minut har han varit omgiven av oss, hans syskon, syskonbarn och syskonbarnbarn. Inte en minut har han varit ensam. Vi har pratat om minnen från Matmyr, om alla katter, alla hästar, den elaka geten.

En stor pusselbit har försvunnit ur mitt liv. Du fattas mig – morbror Gustaf!