Snöpligt slut

Har just kommit hem från vår spa-kväll. Jättetrevligt hade vi, satt i badet från +39 till 37,5 innan vi gick in och festade på allt det goda tilltugget vi hade med. En av deltagarna har haft väldigt besvärligt i ryggen och tyckte att det var så skönt med det varma vattnet och lite massagestrålar nu och då. Men när vi skulle göra kväll så hade hon stelnat till i ryggen och hade så besvärligt att jag fick hjälpa henne att knyta skorna. Hon är änka sedan bara ett par år tillbaka och upplever det väldigt jobbigt att hon inte klarar sig själv fullt ut. Mina ord om att hon inte är ensam, vi finns och vi hjälper dig när du behöver hjälp var svårt för henne att ta till sig.

Jag tänkte att jag skulle hjälpa henne ut men innan jag hann ta henne under armen så hade hon ramlat. En riktig rejäl vurpa så det tog ett bra tag innan hon hade tagit sig upp och vi kunde få in henne i bilen som en väninnas man hade kommit med. Vi åkte hem till henne, kände på armbågen som direkt hade börjat bli blå. Hon kunde röra på alla fingrar och även på armbågsleden, men det gjorde så ont att väninnans man fick ta henne och åka in till akuten. Suck, så kan det gå.

Själv lyckades jag med konststycket att ta både mitt vinglas, vindunken och en skål med ostkrokar med mig ut från altanen där vi badat och ramla pladask på backen. Den fina vita morgonrocken som jag lånat blir aldrig mer sig lik, vindunken klarade sig, ostbågarna får vi väl hoppas att någon liten skogsmus får glädje av och blodet som rann från mitt knä – nåja, jag har ju mer blod. Sedan lyckades jag falla baklänges i backen ned till stugan och det var mindre roligt, jag slog bakhuvudet  ordentligt så nu sitter jag här och försöker gå ned i varv. Så kan det gå när vi panschisar har fest. Men roligt hade vi.