Inte en gång till

Igår skjutsade jag min grannfru, som brutit armen på två ställen, till jourapoteket för att hon skulle få hämta ut sin medicin. Stackars henne, så ont hon hade. När vi kom tillbaka hem till henne så pratade vi om lilla hunden som envist hade vägrat att gå på promenad med annan granne. Nej, han gick bara några meter på vägen och sedan ville han hem till matte igen.

Så jag erbjöd mig att också gå några meter med honom, så han skulle få kvällskissa, men till min stora häpnad så gick han glatt och villigt med mig och vi fick oss en ordentlig promenad. Inga vantar hade jag, ingen ficklampa, inga reflexer och promenaden tillbaka med hunden resulterade i ett fall framåt. Framåt, platt framstupa så jag skrapade upp kinden, jättemärkligt fall måste jag säga. Hunden återlämnades och jag åkte hem med bilen. Tror ni inte att jag lyckades halka en gång till i backen ned till huset? Världens fall med både knän och rumpa inblandat, vet inte riktigt hur det gick till, men ont gjorde det och båda mina knän är nu blodiga och uppskrapade.

Så idag blev det till att åka in till Birsta och handla lite, bland annat broddar. När grannfrun ringde och frågade om jag ville gå ut med hunden igen så var jag beredd. Broddar på och denna gång gick vi en riktig långpromenad. Märkligt nog så verkar det bara vara med mig som hunden vill gå. Två andra grannar hade varit förbi på förmiddagen, hälsat på och erbjudit sig att ta ut hunden men han vägrade gå ut. När jag kom så studsade han formligen mot dörren och ville ut. Kan det vara för att jag luktar av Jacki? I alla fall, vilken skön känsla det var att ha broddar, att slippa känna sig som Bambi på hal is.

Detta med #metoo har verkligen gjort manskulturen väldigt synlig. Visst har jag vetat att vi, män och kvinnor, inte alltid lever helt på jämlika villkor, men allt som nu kommit fram, nej att det var så illa, det hade jag inte trott. När vi hade vår spa-kväll så pratade vi om allehanda saker och naturligtvis kom detta med #metoo upp. En av kvinnorna menade att detta har säkert väckt minnen hos många kvinnor, minnen som de förtryckt under åren. Hon berättade att ett sådant minne dykt upp hos henne. När hon gick i årskurs 8 och gjorde praktik på ett laboratorium så blev hon själv utsatt av arbetsledaren, som då var hennes handledare. Han hade pratat ”snuskigt” med henne och gjort en del obscena gester när ingen annan var i närheten. Han erbjöd sig också att skjutsa henne hem, men förståndigt nog så sade hon nej. Hon var då 13 år och upplevde honom som obehaglig, han var ju en vuxen människa, gift och med barn. Nu är hon 70, och nu har minnet väckts till liv igen, och hon förstår vad hon utsattes för. Hon berättade att hon hela livet haft lite koll på mannen och när han dog så kände hon ”rätt åt honom”. Så, hon blev inte skadad, men detta att en vuxen person pratade snusk och gjorde gester, det var tillräckligt för att det skulle finnas med i hennes livs ryggsäck. Tänk på det, så ”lite” behövs alltså för att skapa ett litet trauma.