Tandläkaren igen!

Så var det dags för nytt besök på Tandläkarhögskolan. Det slumpade sig nämligen så under 2017 att jag tappade först en lagning på ena sidan i munnen och lite senare på andra sidan. Alltså 1:6 och 2:6 som det heter (vet inte om man skriver så). Den ena har jag ju, efter många timmar, fått en ny krona på och igår så var jag kallad för lagning av den andra. Jag var på plats kl 13.15, skrev in mig och sedan satt jag där i väntrummet, satt och satt. Det var väldigt lugnt och tyst på 7:e våningen, men när det dök upp en tjej i receptionen så frågade jag naturligtvis henne om det var något fel. Klockan var nu 13.45 och aldrig har jag behövt vänta en halvtimme förut. -Oj, sade tjejen, du ska vara nere på våning 6, men de borde kommit och hämtat dig.

Iväg ner till våning 6, pratade med receptionisten som tittade i datorn och såg väldigt undrande ut. Hon försvann ut på avdelningen och kom sedan tillbaka, full av ursäkter. Det visade sig att den elev som skulle tagit hand om mig blivit sjuk och jag hade överlåtits på en annan elev. Men där hade blivit någon miss i kommunikationen så den killen visste ingenting. Men han dök upp och satte igång. Rar och trevlig göteborgare. Allt gick bra, även om klockan hann bli ganska mycket innan jag var färdig. Men denna gång blev allt gjort på denna enda gång och det är ju skönt.

Nere på parkeringsplatsen så ringde min telefon och det var eleven. -Kan du komma tillbaka upp igen, du har en fläck på tungan som vi måste titta närmare på. Va? fläck på tungan. Tankarna rusade omkring – vad har man för fläckar på tungan, varför har man det?

Det tog en stund innan eleven hittade fläcken (som hade rapporterats av den assisterande eleven som ju stått på min vänstra sida). Där fanns i alla fall en fläck som både syntes och hade annan textur. En lärare kom och tittade och hon och eleven vände ryggarna åt mig och mumlade tillsammans. Nu fick jag hjärtklappning………. En annan lärare, något äldre, tillkallades, tittade på fläcken och konstaterade att ”den där fläcken skulle jag inte bekymra mig om, men ta ett foto”.

Där satt jag alltså, höll ut tungan så långt jag kunde, vinklade den med handen åt vänster och blev fotograferad. Det fotot vill jag inte ha en kopia på! Få se vad som  händer nu, om jag blir kallad till ny granskning av fläcken eller om de kan konstatera utifrån bilden att allt är OK. Så det kan bli.