Allting är relativt

Vi fattade ju vårt beslut i höstas om var vi ska välja att bo; här hemma i villan där vi bott sedan 1979, eller i vår SpanskaVilla, långt från våra barn, barnbarn och gamla bekanta. Burr, vilket svårt beslut det varit. Ena stunden tycker man si, i andra tycker man så. Men när vi besökte våra vänner nere på Österlen så mognade ändå ett beslut fram. Nu står vi alltså inför den punkten då vi ska ta vårt beslut till nästa steg. Ångest, sorg, tvivel………..gör vi rätt, gör vi fel. Hur man än vänder och vrider på tanken så känns alltid något lite fel, men tänker man å andra hållet så blir det inte heller riktigt rätt.

Men vi är ju faktiskt vuxna nu, 65 och 70 år i år, så vi ska vi ändra på något så är det nu.

När jag skriver ut våra åldrar så här så inser jag att vi börjar vara ganska mogna som människor nu. Men ofta så ser man en människa, på TV eller på samhället, och upplever denne någon som ”gammal”. I nästa ögonblick upptäcker man att – va, vi är ju jämgamla – betyder det att jag också är gammal?

Men då tänker jag på pappa som ibland berättade att han träffat någon gamling från hemmet (Eriksdalsgården) utan att för ett enda ögonblick reflektera över att han själv var ordentligt mycket äldre än ”gamlingen”. Det är nog så, man är inte äldre än man känner sig.

Men vi är mogna i alla fall, det kan vi konstatera, och därför borde vi klara av att fatta ett beslut om var vi ska bo. Blir det fel, så går det ju alltid att rätta till på ett eller annat sätt.

På tal om att bo. Vi har tittat på reportaget från Vårby Gård där en man dog efter att en granat exploderat. Vi hörde en av de boende som menade att han flytt från kriget i ett annat land, men nu håller kriget på att komma hit.

Vi som flyttade till Vårby Gård. Jag tror att det var 1972 eller -73. Jättefina hus, låga byggnader med loftgång. Mottot för området var att varje barn skulle ha sitt eget klätterträd och därför fanns det planterade träd överallt. Vi brukade promenera ut till sommarstugeområdet som fanns alldeles i närheten och bada i den fina badsjön. Lugnt, vackert och trivsamt var det då. Kan inte något få vara ofördärvat och fint?