Sånt är livet

Tack och lov så hörde en kompis av sig idag så vi gick en skön promenad och avslutade med kaffe hemma hos henne. Det behövs ett avbrott i allt rensande här hemma. Det börjar kännas som att jag dammar igen helt och hållet, burr. För övrigt så tittar Livskamraten på sport hela dagen och jag avbryter rensandet bara för att släktforska.

Nu har jag fått tag på nya släktingar nere i södra Sverige som har lite mer information om släkten på farfars sida. Den sidan vet jag ingenting om så det är roligt att få veta mer. I morgon ska jag ringa till en man, Egon, som är 90 år, och som har många minnen och berättelser att dela med sig av. Ser fram emot det.

I förrgår såg vi ett TV-program om en liten kille som drabbades av spina bifida  (Spina bifida kan delas in två huvudtyper: spina bifida occulta (spina bifida cystica, där spina bifida cystica är det vi ofta kallar för ryggmärgsbråck) och  hydrocefalus (vattenskalle). På grund av vätskan så trängdes hjärnan undan så när han föddes hade han 2 % hjärna!!!!! Föräldrarna var informerade om att han sannolikt inte skulle kunna andas, alltså inte överleva. Men han överlevde, förlamad pga ryggmärgsbråcket, men med en strålande glad personlighet. Hans föräldrar tränade hans hjärna ständigt och han utvecklades, började tala, kunde det mesta som andra barn kunde i motsvarande ålder. Vid 3 eller 4 års ålder scannade man hans hjärna igen och hjärnan hade vuxit till 80%. Så fantastiskt! Läkarvetenskapen kunde inte förklara det, men pappan menade att enligt honom så hade hjärnan fungerat som en tvättsvamp, dvs blivit ihoptryckt av vätskan, men med alla funktioner kvar. När vätskan försvann (inopererad shunt) så fick hjärnan plats att breda ut sig igen. Detta möjliggjordes sannolikt genom föräldrarnas ständiga hjärnträning. Helt fantastiskt, de föräldrarna borde få medalj. För att inte tala om pojken, ständigt glad, leende. Så glad man kände sig efter att ha sett det programmet. Livet är värdefullt!