Ibland vill man bara sucka

Det är förstås vid tanken på presidenten som heter Trump som jag känner att jag får andnöd. Suck, beväpna lärarna……. mota eld med eld, har man ju hört talas om och det kan nog fungera ibland, men bara tanken att lärarna ska gå utbildning och beväpna sig får mig att vilja gråta. Hur har denne man kunnat bli vald till president? Titta på hans hustru och hur hon beter sig i hans närhet………….När inte ens en maka/make kan hålla god min – vad säger det om en människa?!

Nej, fort fram med roligare tankar! OS-silver, helt underbart, vilken skidskyttetjej! OS-guld, heja André Myhrer. Middag tillsammans med fem av våra barnbarn, en middag tillagad av ett av barnbarnen, hurra, det kan vi gärna göra till en vana.

Nu har de två yngre barnbarnen åkt hem till mamma och pappa så nu är här tomt och tyst igen. Saknar dem. Nu har de blivit så stora att vi läser både roliga och spännande böcker tillsammans och det känns så bra. Jag har alltid läst för mina barn och barnbarn. Jag minns när jag läst med riktig inlevelse tills något barn sagt -du får inte göra till rösten så där, det blir för spännande.

För att inte tala om när vi läste boken om pojken som skulle tävla i sin farfars ställe i en hundslädestävling. Den främste motståndaren var en indian som alltid vann dessa tävlingar. Det var jättespännande och pojken och hans hund kämpade verkligen. Sedan dör hunden alldeles på upploppet……………………..hur många gånger läste vi dit och fick sedan avbryta läsningen för att vi grät allihop. Vila och börja om, avbryta och gråta, vila och………. Jag kan tala om att när man väl kämpa sig genom det stycket och tror att vi nu ska kunna läsa färdigt……….. då tar motståndaren, indianen, och avbryter sitt eget lopp och bär pojkens döda hund över mållinjen……..åh, tårar, tårar, tårar.

En sak är säker, de stunderna glömmer man aldrig, varken jag eller barnen som var med.