Småttingarna har åkt, det blir alltid så tyst och tomt efter dem…… eftermiddagen och kvällen bara rusar fram. Nu ska vi titta på Bron och sedan är denna kväll över. Har läst en bra bok, ska lägga ut den i morgon.

Sov gott!

Tänk så skönt att  vakna till strålande sol och att veta att två småttingar kommer för att tillbringa lördagkvällen med oss. Mysigt. Nu ska jag ut och handla lite lördagsmys till i kväll. Vi ska riktigt njuta av att få ha dem hos oss.

Hibiscusen har vårkänslor och har fyra blommor på morgonen, känns bra, våren är nog på väg även om de häftiga svängningarna i vädret kan vara lite jobbiga. Huset ligger ute till försäljning, burr, känns ändå jobbigare men ett beslut är ett beslut och ska genomföras. Ta vara på varandra!

Idag har ett par varit och tittat på huset, före den egentliga visningen. Vi fick vackert lämna huset och spendera en timme på Storsjöhallen. Jag passade på och var riktigt onyttig och tog en hamburgertallrik, ibland måste man bara få vara lite bekväm. Tidigare på dagen var vi till Återvinningen och jag tog i lite för mycket när jag skulle slänga en säck i Brännbart. Nu ömmar det i min handled så i morgon blir det till att ta det lugnt.

I kväll är vår inneboende ute på stan, det är ju lill-lördag. Vi passade på och drack ett gott rödvin till middag. Sedan gick vi över till grannarna och kan man tänka sig, de hade också tagit ett vinglas till middag. Har det något med vår ålder att göra? När man inte behöver tänka på att gå upp tidigt till jobbet nästa morgon, ja då kan man ta ett glas vin till middag när man vill. I gengäld så kan man avstå från ett vinglas till helgen. Det är väl en form av frihet?

Idag har jag känt mig avslappnad. Så avslappnad att jag inte ens brydde mig om att solen strålade därute. Jag lade mig under en filt och läste istället. Just nu läser jag om ett ”riktigt” mord som begicks på 1800-talet på Irland. Författaren Graeme Macrae Burnet hävdar att han kom över dokument rörande denna historia i samband med att han släktforskade. Boken innehåller såväl mördarens egenhändigt skrivna berättelse som vittnens utsagor och rättegångsdokument. Jag blev väldigt fascinerad av boken så besvikelsen blev stor när jag insåg att det bara var påhitt alltihop. Suck, jag som upplevde det så fascinerande att läsa ”riktiga” dokument…….

Nåja, boken är bra i alla fall. Den heter Ett blodigt verk. Författarens namn hittar ni ovan.

Idag kom reaktionen på allt arbete inför fotograferingen. Sov som en stock, unnade mig att ta det lugnt till morgonfikat, föreslog en kompis att vi skulle ta en promenad i det soliga, men kalla, vädret. Därefter direkt till Återvinningen, sedan till Apoteket och COOP.

Väl hemma drack vi kaffe och delade på en semla och därefter, tadaaaa! klippte vi upp gipset. Det skulle egentligen klippas på torsdag, men eftersom jag beställt ett handledsstöd med skena, så blev det avgipsning idag. Oh, så skönt att få ta en dusch och sedan smörja in armen ordentligt. Men sedan blev det till att ta på stödet för det behövs. Men allting känns mycket lättare nu och jag kan träna fingrar och handleder mycket bättre nu när gipset är borta.

Nu kan man börja tro på våren!

Idag var en tung dag. Fotografering av huset skulle ske kl 12.00 så det blev en bråd morgon, man vill ju ha detaljerna rätt. Vi väntade, ingen dök upp. Efter kontakt med inbokad person så blev det uppenbart att något missat. Tala om att luften gick ur en. Men det gick att ordna till så fotografering kunde genomföras, skönt. Precis när fotografen åkt så får jag beskedet om att jag måste åka med lilla L på ridningen. Det gör jag så gärna men just idag kändes det som att jag inte hann dra efter andan.

Väl på plats, 15 minuter försent, så fick jag en skarp reprimand av ridläraren; vi måste passa tiden. Som tur var fick vi hjälp av en snäll mamma som kratsade hovarna medan vi borstade hästen och hon hjälpte även till med att sadla på. Så vi hann i alla fall, tack snälla medmänniska!

Bensinmätaren lyste rött redan när jag åkte hemifrån så det var med andan i halsen jag äntligen kunde tanka efter att ha lämnat lilla L hos sina föräldrar.

Jag har nog ansträngt armen lite för mycket idag så nu känns gipset alldeles för trångt. Jag är faktiskt helt slut. Det ska bli skönt att få lägga sig i soffhörnet med armen i högläge. Ha det så skönt!

Kan ni gissa vilket beslut jag tog igår? Att vara gnällig eller ta vara på det positiva. Jag valde att vara positiv, men jag måste säga att mitt leende blev stelare och stelare allt efter dagen gick. Livskamraten var verkligen sur. Som tur var ringde en god vän och föreslog en promenad precis när jag kände att nu är måttet rågat. Vi gick en lång promenad och samtalade om allt som är viktigt här i livet, härligt. När jag kom hem tog Livskamraten och jag en kopp kaffe i full harmoni. Där ser ni, vänner är viktiga!

Idag har vår inneboende och jag städat hela huset, från källaren och uppåt. Det behövdes kan jag tala om för det blir mycket damm när man rensar i alla hörn. Nu är här snyggt och luktar gott, middagen är avklarad och vi har en lång, skön kväll framför oss. Jag hoppas ni också har det bra.

Solen strålar. Lätta snöflingor dansar runt. Det glittrar i den vita snön som lägger ett förlåtande täcke över trädgården. Vilken underbart vacker värld vi lever i! Jag känner hur min själ lyfter och jag längtar – längtar efter att sitta ute på ett fårskinn, känna hur underbart apelsinen doftar medan jag låter solen värma mitt ansikte. Kanske man skulle ta fram skidorna och åka en sväng? Känna pulsen öka, känna musklerna vakna till liv, livsandarna vaknar i den friska luften, jag lever, jag andas, jag njuter!

Fast å andra sidan; Livskamraten vaknade i morse, genomförkyld. Huset ser dammigt och stökigt ut efter allt rensande. Armen är fortfarande gipsad. Jag inser att jag blir ensam om att städa och rusta undan här hemma medan vännen ligger och vilar. Städa måste jag för det händer saker här på måndag minsann.

Det är nu jag måste göra ett val;

ska jag, bister till sinnet, kasta mig över städningen?
åka en vända till återvinningen med det som inte rymdes igår?

ska jag hålla kvar tankarna om solen,sätta på mig ett leende på försök?
starta upp städningen men planera för en kaffestund i solen på eftermiddagen?
kanske avbryta städningen vid lunchtid för en promenad?

Så är det, livet består av val och de val vi gör, avgör hur vi mår. Det finns alltid minst två sätt att handskas med livet.

Vilket väder det varit idag. Kallt och blåsigt. Vi gick i alla fall en promenad i morse och det känns skönt att ha gjort det. Inte nog med det, jag har också rensat tvättstugan och intilliggande förråd så att det ser fint ut. Känns bra, rummen är inte tomma ännu, men nu har vi lite överblick och det blir lättare att rensa resten lite pö om pö. Som belöning gick jag på biblioteket och dessutom, köpte en hel påse med godis. Den påsen är nu uppäten och jag längtar efter att få gå och lägga mig. Helt slut är jag, världens tråkigaste människa just nu. Då har man inget att skriva om  heller.

Önskar er en trevlig kväll.