Mmmmm, vilken härlig dag! Det hade regnat i natt och vi trodde att det skulle fortsätta regna hela dagen så vi stack iväg till Birsta och köpte lite utomhusarmatur, kärl för sopsortering och lite annat smått och gott. När vi kom hem strålade solen så vi har haft en underbart skön och avslappad dag. Härligt, det behövde vi.

Nu har vi suttit ute i den varma kvällssolen och ätit middag. Det ser lite beslöjat ut på himlen så vi får väl se vad det blir av det.

Vi har fått förfrågan om en gemensam middag från en av våra grannar runt sjön så det känns bra. Vi är hemma här.

Nu har de glada byggarna åkt och tystnaden, den välsignade tystnaden, har åter sänkt sig över SpanskaVillan. Tro inte att det är ljudet av diverse elektriska maskiner som varit jobbigast. Nej, det är musiken. Uppenbarligen så kräver arbetet ständig musik. Eftersom de jobbar av ren vänlighet så vill man inte säga åt dem heller. Igår avslutade vi dagen med att åka till vårt lilla favoritdiner, Pink Ladies, och åt en god, och mättande, middag. Uppenbarligen var det lite för häftigt efter att jobbat hela dagen i strålande sol för klockan 20 satt en i soffan och sov och de andra två hade dragit sig tillbaka till gästrummet. Så kan det gå.

Här började man se det färdiga taket. Eftersom detta är en hemmabygge av en ensam man så finns det som sagt inga raka linjer eller någon symmetri så vi fick dra ut taksprånget ordentligt för att få ett rakare intryck. Bara bra då skyddar taket fasaden mycket bättre.

Nu är takplåten och underlagspappen på plats så nu får de vara lediga ett tag. Vi kan känna oss trygga i förvissningen att vi nu har ett väl isolerat tak, precis vad man behöver. En ordentlig mössa på huset. Nu ska vi bara slappa och njuta av att ha huset för oss själva ett par dagar.

Nu har det gått en vecka och en dag sedan vi lämnade från oss nycklarna till vårt hem i Holmsund och drog iväg ned till vårt nygamla boende, SpanskaVillan. Jag har förstås gjort en vända tillbaka för att lämna igen släpvagnen till en kär granne och hämtat det lilla vi hade kvar i lekstugan och ett förråd. Utöver det hann jag med att åka med på ridningen, dricka kaffe hos ett par vänner, lämna igen böckerna på biblioteket, få bilen besiktad (ytterligare en kär granne), lämna bilen på verkstad och få den ombesiktad (och godkänd) samt äta lunch med mitt panchis-gäng från jobbet. Sedan hann jag också besöka min gamla släkting tre gånger (en gång varje dag). Inte illa söndag till tisdag.

Vi skulle åkt tillsammans Livskamraten och jag, men på lördag dök dottern med familj upp helt överraskande och ställde frågan; vad kan vi göra för att hjälpa er?

Kan ni tänka er vad det betyder att få en sådan fråga när man har ett hus överfullt med fylld flyttlådor, möbler som ska bort ur huset för att ge plats till de nya möblerna som ska in, en källare som, trots vårt eget rensande, innehåller massor av gamla tunga saker, kvarlämnade av byggaren Knutte. För att inte tala om att vi fortfarande har en del, den högsta takdelen, som är i behov av att bytas. Ni vet hur ett gammalt plåttak kan se ut. Med långa plåtar som rostat lite här och där, som är fastspikat och där spikarna börjat lossna och alltså lyfta lite från underlaget. Där den extrema snömängden i vinter gjort att vi fått vattenskada både i sovrumsväggen och taket……………..det måste åtgärdas helt enkelt.

Så de började med att rensa i källaren och bära bort skräp. När de åkte iväg med skräpet så tog de med sig de möbler vi ville ha bort. I min frånvaro har sedan dottern ägnat tid åt att möblera och rensa undan inne i huset. Helt underbart att komma hem och se det! I måndags åkte de och handlade material till taket och nu pågår det takbyte. Gissa om det var nödvändigt……. lite isolering, knappt 10 cm sågspån, urdåliga reglar, ingen rote……. Nu blir det kraftiga reglar, 45 cm isolering, rote och papp. Det känns väldigt bra.
Fint väder har vi. ”Byggarna” har blivit så bruna. Vilken lycka att få ha tre personer uppe på taket utan att själv behöva vara med och jobba.

Dessvärre har vattnet fortsatt stiga. Tittar man noga på bilden ser man grannens nya växthus helt omgivet av vatten. I vanliga fall står det på gräsmattan men den är helt borta nu. Den lilla bron över ån är helt översvämmad och grannar har stått där och bevakat när isen släppte. Det kom enorma sjok med is, bröts sönder och försvann under bron. Det kom även stora timmerstockar, en altan och diverse träbyggnationer. Man har bevakat att det inte byggdes upp en bröte för bron vill vi gärna ha kvar.

Det var fascinerande att se vilka enorma krafter naturen släpper loss. Ibland ville man bara springa därifrån och ibland kom känslan ”undrar hur det skulle kännas att åka med och virvla runt och sedan spolas upp på andra sidan bron”. Men det var ingen som provade………….  Nu hoppas vi bara att vattnet slutat stiga. Grannen mitt över sjön pumpar oavbrutet ut vatten från sitt pannrum, det är inte roligt….

Idag har jag föreslagit att vi ska avsluta arbetsdagen med en middag på Pink Ladies för imorgon åker ”byggarna” hem. Då har vi rote över hela taket och ny underlagspapp. Så täcker de över taket för det väntas regn i helgen och så kommer de tillbaka efter helgen och lägger pappen. Man skulle kunna bli van vid detta, att någon annan utför det tunga jobbet……

Önskar alla en varm, solig och skön dag!

Igår skulle vi köra iväg den stora släpvagnen med grejor att förvara hos en av våra kära bönder som har en stor bod. Vi hjälptes åt att vända släpet, haka fast den på bilen och Livskamraten körde iväg. Jag skulle gå ned till stugan men kastade en blick bakåt och …… till min fasa har jag släpvagnen alldeles bakom mig. Vi hade inte hakat fast den ordentligt så den gled bakåt. Jag gjorde en halv saltomortal och höll emot av alla krafter. Som tur var fick jag stopp på den innan den rullade över mig och nerför slänten……………. Så det kan gå. Lite skärrad blev jag allt men enda skadan blev en liten vridning i fotleden som alltså varit lite öm idag.

Ibland vill det sig inte riktigt. Vi satte också upp vår stora TV som vi haft med hemifrån och skulle ställa in den på Viasat. Icke sa Nicke, inga kanaler hittades. Vi förstår ju att vi gjorde något fel, men VAD???? Bort med den stora TVn och fram med den lite mindre som vi också tagit hemifrån. Inte sjutton fick vi in någon bild. Vi kämpade och kämpade men till slut gav vi upp och nu är det den minsta TVn som visar hockeyn.

Vattnet kryper högre och högre och för tre av våga grannar är läget bekymmersamt nu. Vi kan väl känna oss lugna här högst uppe på slänten, men lite märkligt är det att se bryggan, trallen och båten ligga under vattenytan. Vi har dock förankrat dem så de ska inte flyta iväg i alla fall. Vad kan man säga? Mot naturens makter är man hjälplös.

Ja, så är vi hemma igen. I vårt enda hem, SpanskaVillan. Det har varit jobbiga dagar här på slutet. De möbler som vi inte tagit med oss hit har vi skänkt bort. Så nu är våra ägodelar spridda runtom i Holmsund och Obbola…… Det känns bra, roligt om någon kan använda det vi inte längre ska ha kvar. När vi blev av med sängarna förra tisdagen så blev det lite jobbigt förstås. Då var det bara att lämna huset över nätterna och flytta in på Västerbacken. Jobba, duscha, ut och äta middag och sedan somna helt utmattade. Det har varit vårt liv nu ett par dagar.

Men igår lämnade vi från oss nycklarna och sedan bar det iväg hit ned. Här möttes vi av strålande sol, ett fullpackat hus där allt vi tagit hit stod instuvat överallt, suck och högt vatten. Vi har ingen strandtomt just nu.

Trappan ned till den lilla altanen (skymtar längst till vänster på bilden) är inte åtkomlig om man inte har sjöstövlarna på sig. Den lilla stentrappan ned till stranden ligger helt under vattnet.

Från gäststugan kan man nu hoppa ner rakt i vattnet, tur den ligger på en stor sten. Stiger vattnet mera så kommer vi att få vårt bubbelbadkar fyllt med vatten vare sig vi vill eller inte.

Nåja, det finns alltid de som har det värre. Grannens hus ligger på samma nivå som sjön och han mäter oroligt vattenståndet varje morgon, Stiger sjön mera så  är det risk att det nya växthuset försvinner och sedan kan vattnet börja leta sig in i själva huset……….. Vi håller tummarna för att det inte ska gå så illa.