Världen har blivit så liten

Just nu känns det som att världen bara består av vår altan och bygg- och måla-aktiviteter. Ganska less är jag, eller så är det hettan som börjar ta på oss. Igår var hunden illa ute. Han hade följt med matte och husse upp på taket när de klättrade upp med kanalplasten. Där lade han sig som han brukar, med tassarna över nocken, och tittade ut över sjön. Men att ligga på ett svart  papptak i över 30-gradig värme, iklädd päls dessutom, var ingen bra idé. När han kom ner från taket så vinglade han, lade sig ned, försökte ta sig upp igen, men vinglade bara. Det såg ut som att ett ben inte ville följa med riktigt.

Först trodde jag att han blivit ormbiten, men vi tog in honom och satte värmepumpen på kylning så efter ett par timmar hade han repat sig och var sitt vanliga glada jag igen. Stackar´n.

Tänk vilket extremväder vi haft. Först all denna snö vi hade i vinter, sedan översvämningarna och nu denna hetta. Ur led är tiden, eller vädret.