Saknar promenadkompisarna!!!

Jag går mina långpromenader på dagarna, allt för att hålla tillbaka benskörheten, men oh, vad jag saknar mina promenadkompisar! Det är många som promenerar dagligen förbi här, men det är inte många som jag känner så väl att jag skulle kunna ringa och bestämma en tid för när vi ska gå ut. Två av dem som går förbi här skulle jag kunna komma överens om att följas åt på promenad, men faktum är att den ena går så snabbt och så långt varje dag att jag har svårt att hänga med. Den snabba takten gör det dessutom svårt att kunna prata, luften vill liksom inte riktigt räcka till.

Den andre jag skulle kunna boka tid med har alltid sin hund med och det är ju bra. Men oftast hänger ju katten med också och då blir promenaderna kortare för då kan vi inte gå ut på stora vägen.

Det är tur att korna är ute. Varje gång jag går förbi ängarna där de står så brukar jag prata några ord med dem och de ser väldigt förstående ut. Igår fick jag en glimt av djup kärlek, en ko som lagt sitt huvud på sin kalv och bådas ögon strålade av lycka, suck, man måste glädjas å deras vägnar.

Den sista pratstunden blir med kvigorna som hålls på ängen närmast brevlådorna. Vi brukar ha en riktigt givande liten pratstund, de har ju många funderingar om vad livet kommer att innebära, nyfikenhet på tjuren med mera. När det gäller tjuren så kan jag tyvärr inte lämna någon information. Det kommer ju oftast en ny tjur varje sommar för att hindra inavel. Ja, vad kan man säga? Håller jag på att bli knäpp?