Läsecirkel

Idag var fjärde gången jag åkte på Läsecirkeln. Vi var bara tre stycken idag för 90-åringen har fått besvär med magen och väntar på att få komma till vårdcentralen. Hon har väldigt besvärligt, och har haft så i ett par veckor, men har fått veta att hon får träffa läkaren den 12 februari, alltså om drygt en vecka. För att vara riktigt säker på att 90-åringen verkligen skulle förstå hur lågt prioriterad hon är inom sjukvården så blev hon upplyst av sköterskan i tidsbeställningen: du är så gammal så det finns ingen som vill operera dig i alla fall.

Den sköterskan borde försöka hitta en arbetsplats där hon passar bättre.

I vanliga fall så turas vi om och läser, 85-åringen och jag, vi som fortfarande ser att läsa, men idag blev jag ombedd att läsa hela tiden. Så nu har jag i alla fall blivit av med behovet av att läsa högt för ett tag. Men så roligt vi har vid dessa träffar. Vilka fniss och skratt det blir. I boken förekommer en del skrivelser om sex och idag kom jag på mig med att helt enkelt hoppa över ett stycke i kapitlet. Var det för att det var för fräcka ord för mig att läsa högt för dessa damer? Jag har svårt att säga en del ”olämpliga” ord högt. Eller var det för att jag ville bespara dessa oskyldiga damer fasan i att höra sådant språk? Vet inte.

Jag vet i alla fall att hon som bara är 75 år är gift med en man som är 88 år och som har fått diagnosen Alzheimer. Vi pratade en del kring hur snabbt sjukdomen förändras och hur det påverkar deras relation. Så berättade hon att hon varit borta på ett barnbarns kalas för ett par kvällar sedan. På natten vaknade hon av att maken stod vid hennes säng och ville lägga sig hos henne. Han hade drömt en sådan mardröm, berättade han. Han hade nämligen drömt att hon var borta, vilket hon ju hade varit, hon hade varit hos en annan karl och han hade åkt iväg och hämtat hem henne. Tänk att sådana tankar som kan dyka upp i huvudet på en 88-åring. Det trodde jag inte.