Så det kan bli

Idag blev det inte mycket läst i vår Läsecirkel. Jag läste fram till kaffepausen, men medan vi drack kaffe så blev vi så uppspelta (koffeinet?) att vi bara skrattade. Faktum är att damen från Röda Korset kom och sade att ”om ni inte vore en grupp så skulle jag gärna sitta med er, ni skrattar så gott”. När vi sedan skulle fortsätta läsa så blev det inget, vi bara flamsade, så kan det bli. Idag fick jag reda på att den femte i gruppen, den andra nykomlingen förutom mig, är 82 år!!! Det hade jag aldrig trott. Hennes make gick bort i januari och nu i maj skulle de varit gifta 60 år. Milde tid, här sitter jag med ett järngäng och vi fem är alltså 297 år tillsammans. Imponerande! Mycket klokhet, mycket glädje finns det hos damerna, för att inte tala om att det finns ett dj-vla anamma-stråk hos var och en av dem.

Jag köpte glass när jag åkte hem. Så kom jag på att jag måste ha frimärken också så det var bara att ställa ned korgen och gå in i spelboden för att köpa ett häfte. Tror ni inte att det var en kvinna där som stod lutad över sin mobil tillsammans med expediten och skulle leta efter ett paket som tydligen kommit bort. Suck. Expediten hade ju letat via sin dator och hittade han det inte där så…… Men hon var envis och lade beslag på honom. Jag tänkte förstås på glassen som började mjukna…..

Till slut så gav kvinnan upp och jag fick mina frimärken. Snabbt gick jag in i affären igen, plockade upp korgen och gick snabbt mot kassan. Där fanns bara en cirka 10-årig kille som köpt en drick-youghurt så det borde ju gå snabbt. Men han skulle betala via sin telefon på något sätt och det krånglade bara. Han försökte och försökte, men icke. Till slut sade jag åt honom att han kunde ta sin yoghurt så skulle jag betala den.

Snabbt hem, in med glassen i frysen, kapade plywooden till vägghyllan, lagade broccoligratäng med kassler och nu är det dags att sätta sig i soffan, ta fram glassen och njuta av kvällen. Sköt om er.