Försäkringsbolag (Folksam)

Visst njöt vi av det fina vädret igår. Jag oljade in en av våra många trappor i slänten, vi bjöd över 5 grannar på kaffe (ett av de äldre barnbarnen hade bakat en chokladkaka som blev lite lös i konsistensen, men oerhört god och tillsammans med färska jordgubbar smakade den helt underbart) och sedan avslutade vi eftermiddagen med att äta middag nere på den nya altanen. Solen strålade, sjön låg helt blank, mina rosor och lavendeln doftade, lommen simmade förbi, detta är LIVET!

Idag var vi redo att fortsätta njuta, men döm om min förvåning, det regnade! Varmt är det men lite grått. Nåväl, förtvivla inte. Det finns alltid saker att göra inomhus, framförallt när man mest har varit utomhus tidigare. Jag har ordnat lite med bankpapper och lite försäkringspapper åt min Livskamrat (vi har begärt ersättning för ”sveda och värk” efter olycksfallet 2016).

Ibland förstår man inte hur det fungerar hos försäkringsbolagen. En del blir av med handväskan på en utlandsresa och får omedelbart 14000 kr för ”sveda och värk”, Livskamraten som bröt både rygg och nacke fick ersättning för just de kostnader han hade på grund av olycksfallet: dvs för kläderna och stövlarna han hade på sig när det hände, för de faktiska läkarkostnader som uppstod, inget annat. Gissa om det blir mer ”sveda och värk” efter en sådan olyckshändelse än efter att någon ryckt av en handväskan… Såväl kroppsligt som psykiskt. Det kan jag lova att man går inte genom ett sådant trauma utan att förändras.

Jag funderar lite över om det beror vilken handläggare man får? En äldre person som tänker med sunda förnuftet eller en ung människa som stöder sig exakt på varje liten regel….. jag undrar vad försäkringsbolagen själva tänker om detta. Då menar jag inte dem på ledningsnivå för de vet hur de ska svara på ett neutralt sätt. Men de som arbetar med människorna som drabbas.

Burr, jag kommer ihåg hur det kändes efter mina tvillinganeurysm i hjärnan. Hur fasen skulle jag kunna lita på min kropp? En kropp som mådde bra, trodde jag, ända tills hjärnblödningen hände. Detta att sedan få veta att det fanns ett till aneurysm som kunde brista när som helst…. nej, tilliten var borta. Det tog lång tid och mycket eget arbete tillsammans med NeuroRehab för att återvinna tilliten till mig själv.

Ack ja, nu verkar det vara uppehåll i regnet så nu ska jag ut med hunden, inte vår hund, men han verkar hamna hos oss lite nu och då, konstigt nog.