Imorgon blir det nyårsfest, vi blir fler än vi trodde från början så nu måste det bli knytkalas. Vi hinner inte ordna allt till alla som kommer. Men champagnen finns och det är väl det viktigaste......

Jag önskar er alla ett GOTT NYTT ÅR!

Sköt om er!

Att kolla i kyrkoböckerna är jätteintressant, men det tar låååång tid, ibland hänger sig "boken" så man måste stänga ned och börja om från början igen. Timmarna vid datorn bara rusar iväg vill jag lova.

Spännande är det dock, och ganska roligt att läsa kommentarerna som skrevs i kyrkoböckerna. "Dog av medfödd svaghet", "tjänstekvinnans sinnessjuka dotter", "kräfta". Kräftan var vanligt förekommande, då som nu.

Idag blir det ingen släktforskning i alla fall. Idag har jag fullt med ärenden att uträtta så på med motorvärmaren och iväg.

Ha en bra dag!

För några år sedan började jag att släktforska, skaffade ett dataprogram och kämpade, gick på biblioteket och försökte verkligen komma bakåt i släktleden. Utan problem kom jag ner till 1776, sedan börjar det bli lite mer komplicerat. Då kraschade hårddisken!

Naturligtvis lämnade vi in datorn för att se om det gick att återvinna något av allt som fanns på den. Släktprogrammet finns kvar, prydligt står där MIN SLÄKT, men ingenting är kvar på filen.

Dagen före julafton skaffade jag mig ett nytt släktforskningsprogram och började leta bland mina papper om något finns kvar av alla de uppgifter jag fick fram. Som gammal sekreterare så vill jag alltid ha ett pappersunderlag till allt och så även denna gång. Tack och lov! Så nu har jag fyllt i det nya släktträdet, över 200 släktmedlemmar har jag fått ihop hittills. Det är ganska mycket arbete för jag vill gärna skriva ned de saker jag fått höra av äldre släktingar, lägga in kopior på födelseattester etc, men det är så roligt, så roligt. Tiden bara flyger iväg. Det nya programmet underlättar arbetet, men sökandet måste man göra själv. Roligt var i alla fall att när jag skrev in min mormors mamma och pappa så signalerade programmet att det redan fanns uppgifter om dem, och ser man på; med foton till och med. Jag har själv de fotona så jag kunde se att det var rätt Anders och Maria. Kul!

Det svåra är att hålla sig från datorn så roligt är det. Vad är väl alla dataspel i världen mot släktforskning!?

Detta är mitt lilla tomtehus som jag sätter fram år efter år. En gammal fruktlåda tjänar som bostad åt denne lille tomtegosse som slumrar så sött på sin kudde. Visst är han väl mysig. Om några hundra år så är han väl stor nog att ta julklappssäcken själv och besöka barn runtom i världen.

Nu ska jag berätta vad jag köpt åt mig själv i julklapp. Tro inte att jag är galen, men jag lyckades hitta ett dockskåp för 60,- på Returbutiken. Avskavda tapeter, lite kantstött och HELT UNDERBART! Gissa om jag längtar efter att få börja jobba med det; måla, tapetsera, väva mattor, sy gardiner........... Jag tror också att jag kan få användning för ett antal av mina små miniatyrsaker; möbler, vaser, skålar m.m m.m. Hur knasig kan man bli egentligen? Jag har längtat efter ett sådant projekt i många år och nu äntligen..... Det svåraste nu blir att bestämma vilken stil jag ska ha; rustik lantlig stil, retrostil, modern........ Hjärtat säger rustik lantlig stil så jag kan använda min fina bok om hur man tillverkar öppna spisar och annat smått och gott.

Nu vill jag bara tillönska er trevliga människor som läser min blogg en alldeles underbar jul med Kalle Anka, julskinka och julgröt och samvaro med era nära och kära.

När jag hör Ubuntu så ser jag framför mig små pygméer med pilbågen hängande över bröstet, vackert bemålade med rödaktig lera, sittande runt den öppna elden framför hyddan. Kan det vara en av anledningarna till att jag aldrig kom överens med den programvaran? Mina förväntningar var lite annorlunda.....

Nu är jag så nöjd, nu känner jag igen mig i menyerna. Visserligen fnös sonen åt mig när han hörde att det var Windows XP, - den är tydligen gammal redan - men jag är nöjd. Nu kan jag ladda ned program och få dem att fungera. Som jag har längtat efter ett lättsamt bildhanteringsprogram!

Nu har vi köttbullar och kycklingspetten i frysen, idag ska Janssons göras och sedan är det bara skinkan som ska griljeras och revbenen som ska in i ugnen på söndag så finns det mesta färdigt att duka fram. I kväll ska jag rimma, åtminstone på några paket. Tänk att få ha 3 nya småttingar här på julafton, så fantastiskt underbart!

Jag pratade med min morbror igår, han är på andra sidan 80 nu men bor fortfarande kvar, ensam, i sitt föräldrahem. Han pratade om att han förstår hur stressigt jag har det så här i jul, men faktum är att det har jag inte. Märkligt nog så känner jag inga krav  inför julen. Det enda kravet är att jag vill ha fram alla mina tomtar, i år är de fler än någonsin för nu har jag tagit fram mamma och pappas tomtar också. Vitrinskåpet är överfullt så nu har jag faktiskt fått ställa en del tomtar i hallen också. Jag vill gärna ha dem någotsånär samlade.

Jag ser fram emot en skön dag och hoppas att ni också kan ta det lugnt och njuta av att ha en hel helg framför er, innan den stora dagen, julafton.

Kram!

Nu har vi haft ett lugnt och stilla 80-årsfirande här också. Det fick mig att tänka på de åldringar som dör i ensamhet på sina äldreboenden. Det är tragiskt när människor inte har (några) sina nära och kära omkring sig, men många dör ensamma även om de är omgivna av stora familjer. Helt ovanligt är det inte att någon lägger sig, sover och aldrig vaknar mer eller ramlar ihop innanför ytterdörren.

Man är alltid ensam när man dör är min känsla, även om man har någon att hålla i handen. Den största ensamhet som finns.

Med tanke på Knuttes mumlanden, mina egna upplevelser efter både mammas och pappas bortgång så känns det inte som att livet bara tar slut helt plötsligt. Något finns...

I morgon ska vi ha 80-årskalas här hemma. En släkting till mig som vill tillbringa sin födelsedag hos oss. Jag har fixat smörgåstårta och imorgon får jag besöka Nisses och se om han har någon tårta. En snygg födelsedagspresent har jag ordnat så firandet ska nog gå bra.

Dags att ta en vända till upp på vinden och hämta ner julgranen och lite mer julsaker. Julen ska pyntas!

En liten runda till så är allt klart.

Nu är det bara problemet med tomten...... hur får jag tag på honom. Det var några år sedan senast, men nu blir det ju 3 småttingar som ska vara här. Hallå tomten! Vi behöver dig!

Minns du när brukade komma till oss? Ibland skickade du tomtemor. Vi kunde se henne komma sparkandes runt kvarteret, i sin varma mjuka päls. Spänningen blev nästan olidlig när vi såg henne komma, stanna till hos vår granne och sedan......

pling  plong lät dörrklockan och där var hon! Underbart!

Nu är det dags igen. Tomtefar eller tomtemor, hör av er!

Jag som tänkte åka till sta'n idag och se om jag får tag på några julklappar. Just nu känns det inte som en lockande syssla. Igår började jag lägga upp maskor till en väst åt mig själv, fick tag på ett fint garn (billigt dessutom), 100,- för 10 nystan. Problemet är bara att jag har ingen beskrivning och vet alltså inte hur många maskor jag ska lägga upp. Det kan ju vara en lämplig sysselsättning idag. Det, och att göra köttbullar.

Allt eftersom julhelgen närmar sig, för att inte tala om nyårsafton, så känns saknaden efter min storasyster enorm. Vi brukar fira nyårsaftnarna tillsammans, och nu känns det väldigt konstigt att inte planera tillsammans med henne. Vi har i alla fall beställt en hel låda med champagne och mousserande viner så något firande ska det bli i alla fall. Ibland får man tvinga sig.......

När jag känner saknaden komma och lägga sig som en blöt, tung filt över mig så tar jag till mitt favoritknep; jag inreder (i tankarna). Nu växlar jag mellan att planera för förnyelse av sovrummet och inredningen av gästhuset i SpanskaVillan.

I gästhuset ska det bli marina inslag, inte för mycket, men lite skärgårdsaktigt sådär. Stugan ligger ju alldeles i vattenbrynet. Jag har tagit hem madrassen till den bäddsoffa som fanns i stugan och ska klä om den. Planen var att hålla den i neutral färg; beige/grå, men sedan jag var på Ohlssons Tyger igår så lutar det för närvarande åt att bli jeanstyg. Lite oömt, all "smuts" syns inte direkt.. Nu velar jag mellan svart eller blått. Jag har samlat ihop alla marina grejor jag har; tavlor, båt, spegel etc, och de går ju i mest i blå/grå nyanser så jag vet inte om det blir för mycket blått om jag har blå denim på soffan. Kanske svart är mer neutralt. Jag vill att huvudintrycket ska vara ljust eftersom stugan domineras av det stora fönstret och glasdörren mot vattnet. Ibland är det nog tur att man tar sig tid att tänka ordentligt innan man gör något. Ibland behöver man vela.

Det goda humöret börjar svikta ända tills jag läste Marias blogg om den lilla pratande dockan. Jag minns då när jag bodde i Stockholm och syrran kom ned och hälsade på tillsammans med lilla E som väl var fyra år vid det tillfället.

Lilla E ville ha en pratande Skrållan (eller vad den nu hette) och vi var ute och botaniserade på varuhusens leksaksavdelningar. Så hittade vi en liten skönlockig docka och gick för att betala. Den unge expediten var rar och gullig mot lilla E och ville demonstrera hur dockan lät. Han tryckte på magen och den gulliga lilla dockan med sina stora blå ögon gav ifrån sig: MOAAAHHHAAHA.

Lilla E brast i gråt, vi tyckte för ett ögonblick att vi såg en djävulsk blixt i dockans ögon, den såg inte alls så go' ut längre.  Förklaringen var att någon bytt ut den inre speldosan mot en dosa som skulle sitta i en s.k skrattpåse. En påse som helt enkelt gav ifrån sig det mest infernaliska skratt man kunde tänka sig.

Jag minns faktiskt inte om vi kunde köpa dockan vid det tillfället för lilla E var jätteledsen. Så kan det gå när någon vill skoja till det.

Det har inte mycket likheter med det fläsk man köper i affären idag, som lämnar en klistrig smet efter sig i stekpannan. Nej, barndomens fläsk var direkt från grisen, en gris som levde i allsköns välmåga på matrester. Ingen antibiotika, inga tillsatser överhuvudtaget.

Jag gillar grisar, det är kloka djur. De är inte så trevliga "i flock" när de vältrat sig i värsta lerhögarna, men ett par i taget är inte så dumma. Ganska sympatiska djur (förutom när de äter upp sina ungar förstås).

Varför dessa grisaktiga tankar?Tack vare middagen förstås; kotletter med ben och ordentlig fläskrand runtom, "direkt från grisen". Mmmmmmm, så gott, att bara skära bort den allra yttersta fläskkanten och sedan äta resten tillsammans med rotfrukter och potatis, en riktig festmåltid! Ett bra franskt vin därtill lyfte fram de goda kvalitéerna hos grisen ytterligare. Så ska kött smaka!

Det andra jag missade var förstås 12.12.12.12. Jag vet vad jag gjorde; satt vid lunchbordet på avdelningen och pratade. Men visst borde man tagit tillfället i akt och gjort något alldeles särskilt som skulle pränta in detta ögonblick i minnet.

Nej, det missade jag. Jag tror att jag får minnas dagens lunchsamtal istället. Tokigt var det med många skratt.

Vi pratade bland annat om udda personer och nog kan jag tycka ibland att det fanns mer utrymme i samhället för dem som var lite udda. Alla speciella "gubbar" som fanns här i Holmsund, inga namn förstås. Udda var de, men de fick vara det. Var har de udda människorna tagit vägen? Sitter de inne i sina lägenheter och funderar istället för att vara ute bland oss andra.

Det får mig att minnas tiden som nyutbildad mentalskötare jobbande på Långbro, det numera stängda stora mentalsjukhuset utanför Stockholm. I mitten av det glada 70-talet skulle dessa människor som tillbringat 20-30 år på mentalsjukhus, tungt medicinerade, ut i samhället, eller i vissa fall till olika former av serviceboende. Jag undrar hur det gick för dem? Blev de sittande inne? Nej, vilka tankar som dyker upp, speciella dagar började jag att skriva om. Snart har vi den mest speciella, julafton, här. Jag längtar att ha det lugnt och ombonat tillsammans med min familj.

Nu hoppar det fram en tanke till, varför var det alltid udda "gubbar"? Fanns det färre, inga udda "tanter" eller missade jag dem bara?

Det får mig att minnas när våra barn var små. Livskamraten var borta och jobbade på veckorna och det slog (nästan) aldrig fel. Han åkte iväg söndag kväll eller tidigt på måndag morgon och då kräktes någon av barnen eller vaknade med feber eller.....

Så kämpade vi på under veckan, Livskamraten kom oftast hem sent på torsdag kväll och då hade de små liven precis börjat piggna till och jag var som en trasa.

Det var tider det, roligt att minnas nu i efterhand, men så lagom roligt just då. Man har nog blivit lite bekväm så här på senare år, skulle inte vilja ha det så nu.

Vad som är bra är i alla fall att vi sagt att nu är det slut om att köpa leksaker åt de yngsta. De har redan fullt med saker av allehanda slag. Nu ska vi rikta in oss på det som de "behöver". Vad behöver de då? De har ju redan allt.

Detta är inte lätt. Två veckor fram till  jul och bara tre klappar är inhandlade. Lite får jag förstås skylla mig själv, så mycket som jag köpt till de äldsta barnbarnens rum. Varför sparade jag inte de grejorna till jul? Nej, så kan man inte tänka, det har varit så roligt att få hjälpa dem att göra rummen lite mer vuxna.

Igår hade vi jullunch, men de två äldsta, 16 och 15 år, stannade kvar och åt middag med oss också. På eftermiddagen lade vi oss under en filt och tittade på film med Julia Roberts "Eat, pray, love" tror jag filmen hette. Mysigt var det! En sak som slog mig var att Julia Roberts också håller på att bli äldre. Hennes makalösa utstrålning har falnat lite grand, men det är väl så här i livet. Vi falnar lite till mans (och kvinns!)

Ha det bra i julstöket!

Men så gick jag in på VK-bloggen och såg att just nu ligger jag som femte mest lästa? Hur kan det vara möjligt, jag har ju inget skrivit på så länge. Sedan läste jag två underbara kommentarer, tack Helena och Marja, och lusten att skriva sköljde över mig igen.

Jag har varit i SpanskaVillan kan jag berätta och förra helgen hade vi snöstorm. Då menar jag SNÖSTORM, ett par decimeter kom ned på bara ett par timmar. Vi skulle ha adventsfesten för våra underbara fastboende grannar så vi hade en hel del att göra.Vi hade dessutom tänkt komplementhandla lite på lördagen, men det gick ju inte att använda vägen för lantbrukare M plogade ganska sent.

Så jag ägnade dagen åt att pynta, att skapa julstämning, att förbereda julbordet så att det bara skulle vara att plocka fram på bordet när alla kom. Så kom de, stampande av sig snön, plockande av sig alla lager på lager-kläder de haft på. Av med pannlampor och fleecekläder. Till och med lilla Enzo, den kinesiska nakenhunden, hade en grön overall, han blev faktiskt oroväckande lik de stora gröna bladlarverna vi har på sommaren, fast han var gulligare!

Jag har dukat fram många julbord under åren, men detta var det ljuvligaste, som taget ut en inredningstidning. Kanske var det alla tända ljus, kanske var det sprakandet från vedspisen i köket där varmrätterna stod. Jag vet bara att jag rös av glädje, av värme, av kärlek. Så mysigt, och det var hemma hos oss!

Vi hade en underbar kväll och jag hoppas att vi skapade början på en tradition; att göra ett gemensamt  stillsamt adventsfirande. Nästa år kan jag tänka mig att göra det helgen före första advent för vi har som tradition att äta familjemiddag på adventssöndagarna. Mitt hjärta gick nästan sönder när äldsta barnbarnet ringde och frågade när de skulle komma och jag svarade att vi är inte hemma. Det kändes fel, fel, fel.

En av de roliga sakerna med kvällen var att vi fick veta så mycket om Knutte, stugbyggaren och hans fru. Ett riktigt original var han och jag har fått tillgång till både en bok och artikel som handlar om honom. Inte undra på att han satt tydligt avtryck i huset. När Livskamraten kom ned ensam till stugan  denna gång så höll han på och packade in maten i kylskåpet när någon harklade sig i allrummet. Livskamraten gick för att se vem det var,  men rummet var förstås tomt. Knutte ger sig bara till känna när inte jag är med.

Nu är jag hemma igen och hoppas att vi på söndag ska kunna träffas hela familjen. Jag känner ett så starkt behov av mina nära och kära. Det är en så stor pusselbit borta när min syster inte längre finns att jag kämpar för att fylla det tomrummet med värme och kärlek för den familj som finns kvar.

Igår ägnade vi åt oss det ena rummet; tapetserade färdigt, möberade om, satte in den "nya" lilla möbeln från Returmarknad och det blev faktiskt lite av samma känsla som när man ser inredningsprogrammen på TV:n.

Nu är jag ju väldigt medveten om att när tonåringen i fråga varit ett par timmar i sitt rum så förändras det, eller kanske ska jag säga att det tillkommer vissa saker. Kläder, tallrikar, muggar, CD-skivor, papper med mera, med mera, med mera.     

Men jag är nöjd att få göra det fint för dem, och förhoppningsvis tänker de någon gång att; oj så fint jag har! Eller kanske inte.....     

Hon börjar bli stor, hade med sig egen handväska igår med såväl hårborste, hårspännen, anteckningsbok, "klackeskor" och Blixten och Blinker (2 småbilar), helt enkelt livets nödtorft när man är en "halvstor" tjej.

Idag ska vi dessutom träffa den andra halvan av barnbarnsskaran. Jag hjälper dem att få sina rum lite mer tonårsaktiga och har en del småsaker som kommer att passa bra därinne.  Det ska bli roligt, ibland går det långa tider mellan man träffar dem. De har liksom inte riktigt tid för mormor och morfar, inte behov heller förstås.

Då går hela helgen i barnbarnstecken, tur att vi var ute och åt middag i fredags i all enkelhet; 2 pizza och en flaska vin, bra början på helgen. Men i eftermiddag tänker jag bara lata mig och förbereda mig mentalt inför veckan som kommer; den är fulltecknad!

Dags alltså att börja kolla läget efter bra, billig dator som är lite mer användarvänlig. En som man kan koppla ihop med datorn så jag kan titta på mina bilder på storskärm. Ja, det får bli dagens uppgift fram till lilla L och lille J kommer. De ska stanna över natten så vi får lite sällskap. Roligt!

Det blev så dåligt...... smakade alldeles för skarpt. Usch och fy och blä! Nu har jag en hel förpackning i frysen, jag vet inte vad jag ska göra med spetten, men jag tänker inte bjuda några gäster på dem i alla fall.

Ska jag göra en ny laddning eller ska jag satsa på säkra kort; sill, Jansson..... Får se till helgen om jag kan skrapa ihop lite inspiration.

Vad som kanske är värre är att ugnen tog alldeles för lång tid på sig att grilla spetten. Istället för ca 10-15 minuter så hade jag spetten inne en dryg halvtimme och då hade de knappt fått färg.

Inte kan väl ugnen börja bli gammal och dålig? Det är inte så länge sedan vi köpte den, få se 1988 reparerade vi köket, då hade vi köpt ugnen något år innan. Det blir...låt mig se...25 år sedan!! Va, 25 år, redan.... då har den kanske rätt att börja krångla. Det var en dyr och fin varmluftsugn när vi köpte den, men som sagt, det var då  det. Tiden går fort ibland.

Men jag hörde en intervju med en fransk sportjounalist som talade om Zlatan och fransmännens beundran för honom. Mannen berättade att man till och med har infört ett nytt begrepp, ett nytt ord, att "Zlatanera", vilket betyder ungefär att man gör något med kraft, med dominans.

Så härligt! Tala om att påverka ett helt folk. Det är ett ord som jag kan tänka mig att ta till mig. På nästa xxxxxx-möte ska jag minsann Zlatanera!

Det känns som om alla vänner och bekanta börja bli så gamla. Hur kan det komma sig att jag har vänner som fyllt 65, 70.......vad har hänt? Det konstiga är att de är som de alltid varit, lika glada, nyfikna, sura, lite småtokiga.....

Som ung föreställde jag mig alltid att jag skulle bli en klok, elegant, allvetande dam när jag växte upp. Men inte har det blivit så, jag är ju likadan som jag alltid varit, lika "oklok", jeans- och tröjaklädd, mycket väl medveten om att det finns massor med saker som jag skulle vilja lära mig, vilja göra, vilja uppleva.

Ibland kan jag fundera över vad jag skulle ägna mitt liv åt om jag vore ung idag;
arkeolog kanske - tänk så fascinerande att hitta resterna av de liv som funnits en gång,

eller kanske författare; jag kan se mig själv i en liten skrivarlya ute i den prunkande trädgården (prunkande; vilket härligt ord!), kanske ibland gå ut och sitta vid rosorna och lavendlarna, smuttande på en kopp thé och fundera på vad mina karaktärer ska hitta på i nästa kapitel,

eller kanske trädgårdsmästare; jag skulle kunna ersätta Bo Rappne i Äntligen Hemma, bara njuta av att ta mig gummistövlarna, gräva, plantera (oh, nu börjar jag längta till våren).

Det är kanske tanken på att ha val som lockar mig. Visst kan jag, teoretiskt sett, omskola mig till något nytt, men varför det när jag trivs bra med det jag gör......

Nej. att läsa en bra bok är lite som arkeologi, även om allt inte handlar om gamla tider så handlar det ändå om andras sätt att leva sina liv,
att skriva en blogg är kanske lite åt författandehållet, inte så strukturerat kanske men roligt,
att plantera och gräva i jorden, det kan jag ju göra hur mycket jag vill här hemma och i stugan, i morgon ska jag exempelvis plantera pelargonskott från mina "Kärlekspelargoner" (ja, de salufördes under det namnet).

Kanske en ny karriär som kock, det verkar ju vara ett populärt yrke, med tanke på alla matlagningsserier som går på TV. Men vadå; jag är inte speciellt förtjust i matlagning, men igår gjorde jag köttbullar (goda) på 1 kg köttfärs och i morgon blir det kycklingspett. Allt ska in i frysen till adventsfesten. Nu lusläser jag recept dessutom för att hitta den oslagbart goda sillinläggningen.

Livet är nog ganska gott ändå, trots att nästa födelsedag innebär ett sifferbyte från en femma till en sexa.....

 För att inte tala om "A whiter shade of pale", vilken låt.

Vad har då söndagen med sig för aktiviteter? En lång promenad, ringa en väninna som fyller år, se om jag får ihop en bordstablett till (om lusten faller på), göra köttbullar till adventsfesten, ev kycklinggrillspett (inte för att det är specielt "juligt" men det är gott och en bra smårätt som fyller upp på bordet), tvätta, stryka (kanske). Mer hinner man inte så är det  dags att lägga sig för att ha ork till måndagens arbete.

Jag kunde väl använda handdukarna som de var, vikit dem dubbelt eller något. Nu har jag pusslat ihop en enda tablett plus klippt till kantbanden till långsidorna. Nu räcker det, de får ligga till sig till i morgon så kanske det går bättre. Eller kanske de små pysseltomtarna smyger fram i kväll och fixar det hela, hoppas det.

Jag ska ha dem till adventsfesten så det är bara 14 dagar kvar, burr. Ångrar mig.......

Det var första gången jag kände riktig skrattlust sedan min syster gick bort.

Riktig äkta glädje, det finns kanske plats för den även i fortsättningen av mitt liv.

Vad var det som orsakade den glädjen då? Något så banalt som jag har skrattat åt många gånger de senaste åren; ett recept!

Ett recept som vi jobbade med när jag gick en VIktväktar-kurs (bara för att prova på) nämligen ett recept hur man tillagar kycklingklubbor. Men på ett ställe i receptet står det;
"pensla låren med olja" och en arbetskamrat och jag hade tydligen likartad fantasi för vi skrattade hejdlöst åt de bilder som dök upp på våra näthinnor.

Det är säkert 10 år sedan och det väcker uppenbarligen samma skrattlust fortfarande.

Det ger mig hopp om livet, ett glatt sådant även i fortsättningen.

Kanske brodera på mammas påbörjade duk. Eller kanske läsa lite i smyg, då kan jag heja och bua när det behövs ändå. Tur man har simultankapacitet. Jag läser just en av Val McDermids böcker om Tony Hill och Carol Jordan. Tala om blodig fantasi den författaren har, burr vilken kvinna som kan komma på så ruggiga saker. Men jag gillar dem och läser gärna färdig en av dem i kväll.

Så får det bli.

Gick en långpromenad idag, måste börja motionera igen. Ryggen börjar kännas lite öm, vänster knä börjar kännas och det är inte bra, sina knän ska man helst inte känna av.

Är det åldern? Nej, det är det myckna stillasittandet. Kan inte någon vänlig människa komma och ta mig i handen och se till att jag kommer ut och rör på mig?

Promenerade till Elvys Garn och köpte 4:ans strumpstickor, nu blir det ytterligare ett par pojksockar att ge till det minsta barnbarnet. Nu gäller det bara att inte låta strumpstickandet ta tid från mina promenader. Jag har en tendens att vilja göra handarbeten klara så fort som möjligt.

Livskamraten fick ett presentkort igår av ett av sina barn. Ett presentkort till ett företag som börjar på J och slutar på a. Glad i hågen for han till den stora staden och plockade upp presentkortet när han stod i kassakön. Men oj, han var på fel affär. Han hade åkt till "gubbdagis" istället! Så kan det gå när man inte har tankarna med sig.

Han har i alla fall varit och köpt något som ska bli en julklapp till något av våra tonårsbarnbarn. En liten praktisk möbel som jag hittat på Returmarknad. I skick som ny, jättepraktisk och SNYGG. Tack Returmarknad! Nu gäller det bara att fundera ut vilken av flickorna som ska få den (eller om jag rentav behåller den själv!).

Nej, fy skäms på mig! Fortsätt rensa och skaffa inte fler prylar!

Jag har i alla fall skrivit en önskelista inför jul och önskat mig en sak som man kan köpa på, gissa vad! Returmarknad. Jag skriver inte här vad det är för då kanske någon skyndar sig dit och köper den. Hoppas att mina kära barn, med familjer, beaktar min önskan.

En ledtråd kan ni få; den passar bra i en sydländsk trädgårdi Sundsvallstrakten!  Gissa den ni.....

Jag är ju mästare på att skapa fina förvaringsmöjligheter och lägga undan saker i, saker som jag direkt glömmer bort att jag har när de väl har hamnat på "sin plats". Alltså kan jag ha många platser för att ha min handarbetssaker på och när jag ska börja på ett nytt alster så vet jag aldrig var jag har grejorna utan köper nytt.

Nu har jag varit konsekvent och lagt varje garnnystan, nålbrev, virknål, par av stickor som jag letat fram, på den bästa platsen, alltså mitt på matbordet. Milda makter, så mycket garn jag har! Så många paket med nålar, jag som bad sonhustrun köpa ett paket nålar bara för en dryg vecka sedan. Jag har nålar av alla de sorter man bara kan tänka sig; från små synålar till stora nålar för att klä om möbler.

Nu har jag samlat allting pǻ ett enda ställe, i Livskamratens byrå. Nu måste det väl ändå gå att komma ihåg var jag har allt. (Livskamraten har valt ett annat ställe att förvara sina saker på så därför blev "hans" byrå över.) 

Nu har jag bestämt mig för att nu är det slut med att köpa nya saker; garner, tyger, utan nu måste jag använda det jag har istället. I helgen har jag alltså sytt om ett par röda julgardiner som mamma hade, nu är de snygga "dra-för-gardiner" som jag kan ha till hissgardinerna i SpanskaVillan. Jag har också nålat ett vackert tyg som legat ett antal år på en hylla, nu ska det bli en duk att använda på julbordet när vi ska ha grannfest i stugan.

Om det blir en kall, snöig vinter då man tillbringar mycket tid inne så ska jag börja klippa lite tyg till ett lapptäcke. Man kanske ska göra som man gjorde i USA tidigare när man samlades alla grannar, satt vid elden och quiltade för hand. Tänk vad mysigt! Tror ni att någon skulle komma om jag bad dem om det?

Vad mer har hänt? Jag har stått på scenen på Idun och föreläst. Inget jag någonsin trott skulle hända, och heller inget jag längtat efter. Men bra kändes det och en rolig upplevelse var det!

Annars går livet sin gilla gång. Både Livskamraten och jag rensar och slänger bort. Som kompensation var jag och köpte 6 stolar Öglan på Returmarknad. I bra skick och t o m billigare än samma sorts stol på Tradera. Stolarna ska till SpanskaVillan och nöjd är jag med inköpet. Ett riktigt fynd!

Vi har också förberett badrummet i stugan för vinterns duschtillfällen. Det finns ju ett rum förberett att fungera som badrum, med avlopp och 50-talsdörr med Ledigt/Upptaget-skylt kopplat till låset. Hur charmigt som helst. Det enda som saknas är förstås det viktigaste; vintervatten. Vi har tidigare använt en s.k husvagnsdusch, och med hjälp av den kunnat fräscha upp oss. Men nu har vi gjort det lite mysigare, satt upp duschdraperi (snygga), lagt in badrumsmatta och hängare för morgonrockar och handdukar samt även en anordning för tvål och schampo, blev faktiskt riktigt inbjudande.

För att komma ifrån handpumpandet med husvagnsduschenså kom min kloka Livskamrat på att man kan ju lägga en eldriven pump i en tunna med varmvatten och på så sätt få vattnet till duschen. Sagt och gjort, vi har letat pumpar på nätet. Sedan kom Livskamraten på att vi har ju redan en pump, den vi har i fontänen på sommaren. Pumpen hade han koll på, den låg i badkaret där den legat sedan han tog upp den ur fontänen. Men var är de andra tillbehören?

När han letat runt ett tag i källaren så påpekade jag att "vi brukar ju förvara pumpen i hyllan i hallen". Mycket riktigt, där låg lådan med tillbehören. En dag senare kom det fram att alla grejor inte fanns i lådan utan nu höll Livskamraten på att leta efter den lilla kranen som skulle finnas. Som han letade; i källaren bland alla de miljontals grejor han har där, i hallgarderober, han letade, småsvor och var tämligen irriterad. Var kunde han ha lagt just den lilla grejen?

Då gick jag tillbaka till hyllan i hallen, där pumplådan legat, letade lite bland grejorna på hyllan och hittade något kranliknande. "Är det den här?" "Men var hittade du den?!!!" var hans kommentar. "Jo, jag var dum nog att leta på det ställe där den skulle vara", blev mitt svar. I mitt arbete ingår att jobba med 5S, ordning och reda, men en person som aldrig lär sig, det är min käre Livskamrat. Tur han har mig!