Etikett: barbamamma

Jag – en Barbamamma

Av , , Bli först att kommentera 4

Ännu en sommardag! En dag med bara avslappning och lite stök i någon rabatt här och en annan rabatt där. Häcken blev klippt, men jag vet inte riktigt vad som var fel för den blev inte så jämn och rak som den borde varit, men det får vara bra ändå. Dagen avslutades med ett restaurangbesök med världens underbaraste ettåring och hennes föräldrar. Att ett så litet barn kan vara så go’ och rar, det känns som att hon håller mitt hjärta i sina små händer.

Igår tittade jag lite på andra bloggar och funderade över hur olika de är till sina innehåll. Några skriver så engagerat om olika frågor i samhället, andra lika livfullt om sina kläder och fester medan andra gör som jag; bara skriver lite om dagens innehåll. En mycket fin och filosofisk blogg på Aftonbladet fick mig att börja fundera vad det är som gjort mig till den människa jag är.

Svåra tankar, men något som alltid funnits med mig, om än i olika skepnader, är en tro på någonting. När jag var liten så skrev jag i vännernas böcker att jag ville bli missionär. När jag blev tonåring så var jag inne på kommunistiska tongångar, likhet för alla. Som vuxen blev jag mentalskötare och arbetade inom sjukvården. Efter 9 år  minns jag att jag tänkte att "så skönt det skulle vara om man fick känna att man avslutade ett arbete någon gång". Det kände jag aldrig när jag arbetade med människor. Detta innebar ett byte av arbetsmiljö, från landstinget till det privata näringslivet och där är jag fortfarande kvar och trivs alldeles utomordentligt.

Men när jag tänker tillbaka; missionär, kommunist, mentalskötare så kommer jag fram till att egentligen är det känslan av att vilja hjälpa, stötta, dela med andra människor som var, och är, drivkraften. Jag går inte i kyrkan annat än när det är någon bemärkelse av typen bröllop, dop eller annat. Men jag känner mig avslappnad i kyrkan och skulle gärna vilja att vi hade det som inom många andra religioner; att man bara kan gå in och sitta en stund och tänka en stund, alldeles för sig själv. Jag skulle vilja känna en trygghet i kyrkan som jag tyvärr inte upplever idag.

Kommunist, javisst, att köpa posters med Che Guevara och Mao, att läsa om Ryssland, intressant, men engagemanget gällde människorna, det jag uppfattade som rättvisa, lika för alla, det var så jag ville tro att det var.

Att arbeta inom mentalvården trivdes jag med ända till dess att jag åkte buss en gång från lasarettet, tittade på de julfina fönstren i husen vi passerade, och tänkte; så fint på ytan, men så mycket elände innanför. Då kände jag att jag inte hade mer att ge inom det yrket. Det som var jobbigast var just detta att inte veta om det man gjorde hade någon egentlig effekt på människors liv.

Vid den senaste ledarutbildningen jag gick så gjorde vi en test och jag hamnade inom området barbapappa/barbamamma och det är nog sådan jag är. Alla ska må bra omkring mig, alla ska få det de behöver och vill ha, jag vill jämka och ena…..usch det låter nästan lite jobbigt detta. Ibland blir man filosofisk, det kanske spelar in att det nu bara är en semesterdag kvar, sedan ska jag tillbaka till arbetet med alla ambulanser, plogbilar och u-båtar (termer från ledarutbildningen) och då är det minsann inte alltid lätt att vara barbamamma. Jag tänker mig själv som en rosa, mullig Barbamamma och delar med mig av en kram till var och en av er som läser detta!