Ett bra sätt att muntra upp sig på brukar vara att umgås med barnbarnen. Alltså tog jag 12-åringen med mig på sta’n för att handla lite nya kläder (åt henne). Mormödrar får göra sådant "bara för att det är kul"!

Vi gick på en affär tillhörande en större klädkedja, låt oss kalla den I&N (läs H&M). Barnbarnet är 147 cm lång och ville ha ett par T-shirts och ett par leggings. OK, vi plockade åt oss 2 T-shirts, strl 170 och ett par svarta leggings, också 170. Flickebarnet gick och provade och var nöjd med kläderna. MEN de satt väldigt tajt på henne, alldeles för tajt för att vara 170 cm. Hon ville ha dem så vi tog dem och jag frågade kvinnan i kassan om I&N ändrat storlekarna eftersom allting verkar gjort för mycket små pygméer. Nej, det hade hon aldrig hört, sade hon vänligt.

Vad i fridens dagar är det som har hänt? Kan man inte handla en vanlig T-shirt som sitter lite löst på kroppen utan att behöva gå på dam-, eller rentav herrstorlekar?! Skärpning behövs! Barn ska vara barn och inte små vuxna.

Själv handlar jag inte på denna affär och ja, de små storlekarna kan ha betydelse för detta faktum, men sortimentet är inte min stil helt enkelt.

När jag stod där utanför provrummet så gick en ung tonårstjej ut med sina provade kläder. Hon var löst och ledigt klädd, såg inte alls "uppklädd" ut, men i famnen hade hon två bodies i rosa och svart av en modell som mycket väl kunde platsat i någon gammal film som "Lilla horhuset på prärien" eller något liknande. Ganska kul faktiskt. Man vet aldrig vad som kan dölja sig under ett alldeles flärdfritt yttre. Kram till er som inte alltid visar upp allting på en gång!