För första gången denna semester så regnar det. Det har formligen vräkt ned och jag har förstås tagit chansen till att bara slappa,

Vi har haft fullt upp; målat huset, dvs framsidan mot sjön (jag) fixat båten, ja, det måste jag berätta om. Vi har ju köpt en liten båt i plast med dubbla skrov, dvs den ska vara "osänkbar" så länge man inte gjort hål i den.

Lyckliga och glada satte vi den i sjön och gled ljudlöst iväg med elmotorn. Härligt var det frånsett en del svårigheter med balansen i båten. Jag satte mig i fören och båten tippade framåt. -hur tung är du, nu måste du banta, sade min i vanliga fall så snälla Livskamrat. Sedan kämpade vi med att hitta rätt balans men det var svårt, men vi konstaterade att vi måste sätta dit riktiga sittbänkar så ordnar det nog till sig,

Dagen efter blåste höga vågor och båten blev tämligen vattenfylld. Livskamraten gav sig ut för att ösa ur den och när han fått bort en del så klev han ner i båten och den SJÖNK!. Jag satt uppe på ställningen och såg hur han kämpade för att kunna vinscha upp båten på land. -Märkligt så svårt det verkar vara då, den båten väger ju ingenting, tänkte jag men brydde mig inte särskilt.

Men när jag kom ner på landbacken igen så fick jag höra att han upptäckt att plåten som var fastsatt i aktern hade borrhål rakt igenom båda skroven och med vågorna slående in över aktern så vattenfylldes den. Ridå för den som behandlat sin osänkbara båt på det viset.

Nåväl, nu hade vi fått besök och det blev ett väldigt jobb med att tömma båten på vatten och att täta borrhålen. Lyckliga och glada gled Livskamraten och besökaren ut på vattnet för att lägga ut nät. Sedan låg båten där och guppade vid flotten tills besökaren hörde – va, det kluckar i båten!

Upp på land igen, tömma den på vatten igen och en noggrann inspektion av botten visade att där fanns ytterligare ett litet hål! Hålet lagades och nu kunde vi se hur båten ska ligga i vatten när den inte är vattenfylld. Den kvällen blev det grillad aborre för näten var fyllda av 16 stora härliga aborrar, kul!

Men lite panik har jag i efterhand; där var vi ute på djupt vatten med en båt som innehöll några 100 liter vatten i skrovet och med hål både här och där, OCH vi hade inte flytvästar på oss. Skäms! Nu ska här köpas flytväst för jag litar inte på några osänkbara båtar längre.  För att inte tala om Livskamratens spydiga kommentarer om vikt, de glömmer jag inte i första taget.