Etikett: ekorre

Hjälpa världsekonomin

Av , , Bli först att kommentera 8

Vaknade tidigt i morse, solen strålar, ett tunt isskikt har lagt sig över sjön, men nu är det mera som en sirlig spindelväv. Fåglarna sitter i lärken och äter, sjunger, sjunger och sjunger.

I går kväll när jag gick ut och duschade så var det en fågel som drillade någonstans i närheten. Helt underbart! Duschkabiner med radio i – släng er i väggen! Detta är äkta vara!

Såväl bävern som ekorren och svanparet har räknats in så nu är vi alla samlade för en gemensam sommar.

Står i startgroparna för att hinna till min favoritklädaffär som öppnar kl 10.00. Sedan blir det slappa av, förhoppningsvis på flotten i solen. Till middag blir det grillad kycklingfilé med sparris och ris. Kanske rentav en liten chokladbit till efterrätt. Vi lever enkelt här!

Äntligen!

Av , , 3 kommentarer 7

Äntligen har jag fått vara i SpanskaVillan! Jag får sådana abstinensbesvär när det går för lång tid mellan besöken, men nu har jag fått vara där och få "ro i min själ". Livskamraten åkte ner i förväg, då var det -8C inne i stugan så han har fått kämpa hårt för att få upp lite värme. Han köpte en värmepump så nu kan vi ha lite grundvärme på mellan våra besök.

En av de rara bönderna har levererat 1 kbm ved så i går stod jag i snögloppet och lastade ved. För en stund så kände jag mig som min egen mormor (saknar dig mormor) och tankarna började virra omkring. VIlket tufft liv mormor hade. Hon och morfar fick 7 barn, men morfar fick magcancer och dog relativt ung, lämnandes mormor att sköta lantbruket.
Sjukvården då var inte som i dag utan morfar blev inlagd på Umedalens Sjukhus, alltså som psykpatient, när han sökte vård för sina magbesvär. På den tiden var Umedalen verkligen ett mentalsjukhus av den "gamla" modellen så det var oerhört tungt för hela familjen att ha morfar där. Men när han fick diagnosen "kräfta" så fick han komma hem och vårdades av mormor i hemmet. Jag hade ju sett bilder med kräftor och jag kunde med fasa se framför mig hur en sådan låg inne i morfars mage och rev och slet med sina klor….., hemska tanke.

Mitt minne av morfar är av en liten, tunn man som alltid låg nedbäddad inne på kammar’n. Han låg i en bäddsoffa och på det uppslagna sofflocket hängde hans fickur på en spik. Man fick alltid gå in och hälsa när man kom dit och då bjöd han på karameller (tror jag). Jag minns aldrig att jag egentligen pratade med morfar, tyvärr. Som barn hade man alltid bråttom att få sticka iväg ut och hitta på egna aktiviteter.

Nu är det julpyntat i stugan. Det behövs så lite för att få in den rätta julstämningen, jag har varit in både på IKEA och Nordljus och verkligen lagt ned möda på att hitta de "rätta" julsakerna, På IKEA handlade jag två vagnar fulla!!!!!! Nytt personligt rekord faktiskt! Men jag handlade inte åt mig själv utan enbart barnsaker – alltifrån tvättlappar, sängkläder, sovpåsar till skötbord, komplett utrustning, det allra mesta som en liten baby kan behöva.
Vi väntar ju nämligen på näste "man" till familjen. Han ska komma i januari, men man vet ju aldrig……. Den blivande Modern och jag har satt samman en lista med allt nödvändigt och att få handla allt på ett enda ställe är ju verkligen behändigt.

Räven har redan varit och trampat runt stugan, han har kollat om "uteköket" är tillgängligt som det var förra vintern, men tyvärr. I år har vi stängt för. Den lille rackaren nöjde sig ju inte bara med att bädda med mina mattor, han valde också att markera sitt revir och det uppskattade vi verkligen inte. Vår lilla ekorre har varit framme och visat sig, han springer i spiraler runt trädet utanför fönstret, av ren glädje över att vi är där (inbillar vi oss). Tänk vad man kan inbilla sig!

 

Grodan i duschen

Av , , Bli först att kommentera 10

När jag första gången mötte grodan i uteduschen så trodde jag att den bara förirrat sig dit av misstag. Men nu när det inträffat fler gånger så inser jag att den bor nog där. Nu reagerar den inte lika panikartat när vi möts längre, så den håller väl på att vänja sig vid att den inte är ensamboende. Men varför bor den där? Min teori är att den är döv, och blind, för den hör inte att man kommer klampande ut i uteköket och vidare in i duschen utan blir lika överraskad varje gång man dyker upp. Då hoppar den, rakt in i väggen, rätt in i min hög med målarburkar, penslar och annat smått och gott, rätt in bara med huvudet före. Det verkar väl inte riktigt rätt, ser den inte att där är saker i vägen?

Främmande har vi haft, så många att jag inte haft tid att sätta mig för mig själv och blogga. Kul är det när det dyker upp folk och trevligt har vi haft. Men varför säger vi främmande, det låter som att det bara dyker upp vilt främmande människor och så umgås vi ett tag. Så var alltså inte fallet utan det har bara varit kära, bekanta människor som dykt upp.

Resultatet av vårt senaste besök är att vi nu har världens vackraste bastu på tomten! Jag ska berätta mer om det senare och då även lägga in en bild på underverket.

En av våra trevliga, men nyfikna, ekorrar tyckte att det var jättetrevligt med ett nytt hus på tomten, och har rusat runt därinne på golvreglarna runt, runt. Idag regnar det och det skulle inte förvåna mig om han sitter därinne, nöjd och belåten med att ha fått ett eget hus. Så kan det gå. Lite förvirrat skrivet kanske, men inlägget får stå kvar.