Etikett: fönster

Åh, vad en gumma får gno……

Av , , 10 kommentarer 10

Fönsterbyte, milda makter så hemskt. Jättebra med välisolerade fönster som dämpar allt ljud och som är lätta att hantera vid torkning.

MEN så hemskt med allt det fina slipdammet som ligger överallt!

Jag har bestämt mig för att ta det lugnt och passa på att storstäda rum för rum, men
nu är jag less.

Klarglas i badrumsfönstret, vad tänkte jag på? Man vill ju inte chocka,
eller rentav förblinda, sina grannar så igår var jag iväg och köpte fönsterfilm.
Livskamraten fick sedan stå inne i badrummet med tänd lampa medan jag
var ute på vägen och tittade. Nja, tycker jag, man ser ju faktiskt
ATT någon är i badrummet
ATT personen har kläder (respektive inte har kläder på sig)
och det gillar jag inte.

Imorse vaknade både Livskamraten och jag med snuva och grus i ögonen
så nu måste L ägna dagen åt att ta bort fogskummet så jag kan storstäda därinne.
Det känns som att fogskummet inte är så nyttigt att inandas.

Tack och lov att vi har satt glasdörrar på våra (läs; mina) åtta bokhyllor
överfyllda med böcker. Jag tänker låtsas att dörrarna har stängt ute
allt damm och inte öppna dörrarna överhuvudtaget.

 

Väderberoende?

Av , , Bli först att kommentera 11

Mysigt kalas blev det i går. Ibland händer saker här i livet som man inte räknat med, och något hade hänt, så kalaset blev väldigt improviserat men allting går att lösa. Huvudsaken är ju att man får träffas.

Tanken var att vi skulle sitta ute på altanen till ett pågående bygge. Njuta av den vackra solen och fika gott. Men det blåste kalla vindar så vi fick bära in trädgårdsstolarna i köket och duka upp runt köksbänken. Trångt, men finns det hjärterum……

I morse blev jag väckt med orden "det regnar inte, det blåser inte, det snöar inte, solen skiner, det är redan +10C, fikat är klart och brasan sprakar i kaminen". Va´, kan det bli bättre? 

Visst är det så att allt blir mycket lättare när solen skiner? Det enda problemet är just att mina fönster visar upp sig i all sin dimmiga, smutsiga "skönhet". Men de nya fönsterna står utanför på gården och bara väntar på att bli inmonterade, så det gäller att bara "se genom" smutsen och fokusera på det vackra därute. Hoppas att någon hantverkare har vägarna förbi denna vår och sätter in våra nya fönster.

Ut och njut av solen, men ta det lugnt. Ozonskiktet är tunt!

Utan vatten…

Av , , 4 kommentarer 7

Vattenledningen har sprungit läck! Inte i SpanskaVillan, men väl hemma. Det hände förra veckan och jag är nog lite lur på sambandet mellan alla sprängningar för den nya skolan och det avbrott som blev någonstans på en vattenledning förra onsdagen. När felet var åtgärdat och vattnet släpptes på igen, så var vi utan vatten. Jag ser ett samband med dessa händelser och vår, just nu, vattenlösa tillvaro.

I morgon kommer grävaren så då kan man säga farväl till den i vanliga fall ganska fina framsidan med sina rabatter. Nåja, sådant händer och nu har det hänt oss.

Nu har jag varit ute och skyfflat bort sten och dragit bort markduken så att grävaren ska komma åt jorden direkt. Känns inte så kul. Nej, då drömmer jag mig hellre tillbaka till vår flotte, Flotta Marina, och hur härligt vi brukar ha där.

Syns det hur härligt man kan ha?
 

Gavelväggen under målning, fönstret provmålat i fyra kulörer Väggen färdigmålad samt fönstret är nu grönt

Det är på denna vägg som jag ska gjuta två blomlådor med en bänk emellan och där jag ska sätta upp lejonhuvudet. Huvudet ligger nu väl förpackat och väntar på att få komma upp på väggen. Jag LÄNGTAR!

Jag har skrivit en del om olika slags djur som vi har runt i våra omgivningar, kan inte låta bli att lägga ut en bild på stuggrannens groda! Den du!

Fönstertankar

Av , , 8 kommentarer 4

Hunden Gimli och jag har varit ute på en långpromenad. När vi går tillsammans så minns jag de hundar jag haft tidigare och alla oändliga timmar vi promenerat tillsammans. Snön knarrar under skorna och himlen välver sig djupblå över oss. Överallt är det vackert smyckat och livet känns väldigt skönt. Dessa stunder är mörkblå pärlor i mitt livs halsband.

Det ser så ombonat ut överallt, jag njuter av att betrakta alla vackra julscenerier. Men så passerarar jag ett kvarter med nybyggda hus. Många av husen har höga fönster från golv till tak och helt plötsligt ser jag utifrån vägen rakt genom hallen och ända in i badrummet. Nu vet jag att de har svarta handdukar i det huset minsann. Jag börjar fundera lite över dessa höga fönster; många har ju satt upp självhäftande plastdekor eller lamellgardiner, men några har helt öppet. Vänjer man sig vid detta att det är full insyn i huset, i många fall insyn rakt genom huset och ända ut på baksidan?

Jag tror inte att jag skulle klara av att ha det så, alltför ofta travar jag omkring lite väl avslappat klädd och har det lite för stökigt omkring mig. Hade jag stora härliga fönster överallt så skulle jag nog ha meter och meter av gardiner att dra för och då tappar ju fönstren lite av sin mening.

Vi har absolut ingen insyn mot gatan i vårt hus. Baksidan där vi har större fönster är också väldigt insynsskyddad. I sovrummet har jag träpersienner, långa gardiner och dessutom svarta gardiner som jag drar för över natten. Tidigare tänkte jag att det var ljuset jag ville skärma av, och jag kämpar alltid efter att mörklägga rummet när jag sover annanstans än hemma. Men, när jag tänker efter, i sovrummet i stugan har jag inga gardiner överhuvudtaget och jag älskar att se stjärnorna på himlen om jag vaknar till på natten. Sovrummet ligger på andra våningen så där kan ingen titta in. Troligen är det alltså för att förhindra insyn som jag drar för gardinerna. Där ser man, alltid lär man sig något nytt om sig själv!
Vårt härliga fönster i stugan, jag längtar efter att få åka dit och se hur det ser ut i vinterskrud!

 

Att bo på hotell..

Av , , 2 kommentarer 6

Förra veckan tillbringade jag en natt på Piteå Stadshotell, bra rum och trevligt värre. Inne i hissen på väg upp till rummet sade en kollega: glöm nu inte att se var närmaste nödutgång finns.

Det fick mig att börja fundera, vad gör folk egentligen när de tar in på hotell? Jag vet att en del direkt kollar om det finns en minibar, någon annan kollar att det finns en extra kudde medan kanske någon annan håller ögonen öppna efter nödutgångar etc. Själv går jag alltid raka vägen fram till fönstret och drar för gardinen. Jag kan hålla på en lång stund med att justera så att inget ljus kommer fram i någon glipa. Det värsta är de gånger gardinerna inte riktigt täcker hela fönstret och jag alltså måste fatta beslut om på vilken sida det ska få komma in lite ljus. Vilka problem man kan ha, inte sant?

När det således är mörkt och jag har tänt en liten läslampa så är det dags att gå in och titta på badrummet. Är det OK så kan jag slappna av, packa upp mina grejor och lägga boken vid sängen. Då är jag nöjd. TV:n rör jag aldrig när jag är ensam på rummet. Jag tycker om att bo på hotell och jag älskar att äta en riktig hotellfrukost.

Det finns faktiskt en anledning till varför jag alltid vill ha gardinerna fördragna och nu ska jag dela med mig av det "trauma" som orsakat det.

För ett antal år sedan åkte livskamraten och jag till London. Efter en lång och lite stökig resa så fick vi äntligen vårt rum på 17:e våningen på hotellet. Ni vet med en sådan där hiss som får det att kännas som att magen blev kvar nere på bottenvåningen. Jag skyndade in på rummet och gick direkt till badrummet. När jag ändå var därinne så passade jag på att duscha. Därefter gick jag, helt näck, (jag gjorde sådant när jag var ung, det var länge sedan) ut i rummet som ju var byggt efter vanlig hotellstandard med ett stort panoramafönster mittemot sängen.

Då jag kom in ropade livskamraten: ta på dig, ta på dig! Något förvånad blev jag men sedan såg jag – 17 våningar upp och utanför fönstret fanns en av dessa enorma byggkranar och därinne satt den gode kranföraren och åt sin lunch! Jag kunde se vad han hade på sin macka och vad han såg, hjälp jag rodnar. Han tappade säkert aptiten! Så där har ni min förklaring till mitt sätt att göra mig hemmastadd på hotell.
Vad är er ursäkt? Dra alltid för gardinerna, man vet aldrig……