När man ligger sjuk så måste man hitta på något. Något i detta fallet är att läsa. Den som läst min blogg tidigare vet att jag har den största respekt för skickliga hantverks-
kunniga människor av alla kategorier och idag läste jag något om just hantverkare som jag gärna vill citera:

Hantverket råkade mycket illa ut när den nya rushen svepte undan allt det gamla. De många småföretagen smälte bort som istappar i en vårstorm……det mest genomgripande var skolväsendets förbättring…..Hur det gick med hantverket och hantverksutbildningen bekymrade man sig inte det minsta om…..Åren gick. Och så småningom visade det sig att maskinen och maskinmänniskan inte kunde reda upp allt. Fortfarande krävdes yrkesskickligt folk……Samhället stod praktiskt taget maktlöst, och yrkesutbildningen genom lärlingsanställning hade krympt till ett minimum.

När tror ni att denna bok publicerades? 1956 i boken Sveriges Hantverk, del II. Det är en av de böcker som pappa haft, och som jag valt att behålla. Den kommer att passa bra i stringhyllan i den nya stugan. Men inte bara det; när man läser texten, visst känns det som att allt går i cykler, allting kommer igen och igen och ….. Hur kan det komma sig att vi  inte lär av historien utan envisas med att göra samma misstag om och om igen?

Under kapitlet Yrkesutbildning och personlighetsfostran kan man läsa att Målet – inför okända framtidsperspektiv måste ett vara omistligt, det mänskliga….det dröjer inte så länge förrän den blivande yrkesmannen börjar sticka fram, med stigande känsla för den yrkesgren som valts och den väntande arbetsuppgiften. Det blir stadga och balans och många ungdomar söker i stor utsträckning sådant som ger livet behållning och innehåll. ….Medlet – arbetet måste återfå sitt gamla egenvärde och förlora karaktären av tvångsmedel.

Kloka ord och de står sig bra även idag, 53 år senare.