Nu har jag varit upp på vinden och börjat plocka ner julsakerna. Livskamraten har stått nedanför stegen och tagit emot lådorna och påsarna under ett evinnerligt mumlande om onödigt, för mycket. När jag packade ner sakerna i fjol så var jag väldigt noga med att märka upp lådorna och hade till och med förberett ett speciellt hörn där allting skulle förvaras och det har jag känt mig så nöjd och belåten över. 

MEN nu när jag plockat ner en del saker, detta är inte allt, så kände jag helt plötsligt en förståelse för Livskamratens suckar och stönanden över "allt skräp". Det kanske börjar bli för mycket! Jag häpnar – är det jag som tycker så – men det vore kanske skönt att bara ta fram några utvalda saker.

För mig är julen röd och grön, och lite guld, men tänk att få ha en "vit" jul. Ingen fara, det är inte alkoholen jag syftar på då; alkohol och jul hör aldrig ihop. Men tänk att få ha det rent, luftigt, ljust med något inslag av rött eller guld?

Å andra sidan har vi ju en liten som i år får uppleva sin första "riktiga" jul – ska man inte dra på ordentligt då med alla tillbehör kring jul? Nu blev det svårt, men eftersom  det mesta nu är nedplockat från vinden så är det nog lika bra att köra vidare med det vanliga konceptet.

Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att fira jul i stugan, där är så "lagom" jul; en tomte, två röda hjärtan i ett fönster, svart/vita julgardiner, allmogekuddar i soffan och en krans på dörren, detta tankesätt är inte likt mig. Jag avbryter adventspyntandet en stund och tar mig en kopp kaffe och en pepparkaka medan jag tänker efter…..