Är just hemkommen efter tjej/dam/tantmiddagen. Mycket god mat, mycket gott vin och trevlig samvaro.
Tänk ändå, det är 51 år sedan vi började småskolan tillsammans. 51!!!! Så mycket som har hänt under alla dessa år, giftermål, barn, skilsmässor, sjukdom….det mesta har vi upplevt.
Vi är duktiga, kompetenta kvinnor som har kontroll över våra liv. Men visst kan man ändå se skymten av de små flickor vi var en gång i världen. Vi har faktiskt inte förändrats så mycket som vi vill tro. Flickorna som tränade olika teaterpjäser till lördagens roliga timmen, tänk att vi faktiskt gick i skolan på lördagarna! Vi har många gemensamma minnen men man kan också se hur olika vi upplevde saker under den tiden. I kväll pratade vi bland annat om när Kennedy blev skjuten och våra reaktioner på detta. Ack ja gemensamma minnen och ändå så olika…..
Känner mig lite filosofisk så här på nattkröken, många tankar väcks till liv……. Kanske ändå dags att krypa ner i sängen bredvid Livskamraten, läsa en kort stund och sedan sova gott. Jag vill ju inte förlora så mycket av morgondagen. Varje dag är unik, ta den tillvara. Livet är dyrbart!
God natt!
Senaste kommentarerna