Etikett: pion

Skäms

Av , , 6 kommentarer 16

Åter efter tjänsteresa. Denna gång till Medlefors Folkhögskola. Det besöket gav mig en anledning att titta noggrannare på mina egna fördomar. Namnet har jag alltid associerat till en gammal byggnad, utanför staden, lätt förfallen med långa ekande korridorer och lite torftiga rum. Men, så var inte fallet, trevliga lokaler, fräscht och fint, med bra standard på rum och konferenslokaler och en alldeles underbar mat. Dessutom givande dagar med intressanta diskussioner. Kan det bli bättre?

Ja kanske det kan bli bättre. Vid hemkomsten så har Livskamraten rensat upp i den demolerade dammen på framsidan (demolerades vid uppgrävning av trasig vattenledning förra sommaren). Han har gjort ren den, fyllt i nytt vatten och satt på fontänen. Äntligen ser det ut som det ska! Underbart! Dessutom har den pion som brukar blomma först på säsongen ränt iväg på höjden, se bara:
 

Läser förstås om Kungen och hans bravader. Vad den mannen hade behövt i livet var en god vän, någon som kunde tala om för honom att "så här kan man inte göra". Ett kungarike för en sådan vän! Kan bara beklaga hans familj, det är de som drabbas värst.

MEN något som sänder rysningar genom hela kroppen, inte bara rysningar utan ger mig ett illamående, vill få mig att skrika NEEEEJJJJJ! är artikeln om kvinnor som tagit emot och, i vissa fall, även skickat pornografiska bilder på barn. Varför, varför, varför?

Ibland ångrar man gödslingen

Av , , 5 kommentarer 9

Jag tycker att det är viktigt att gödsla gräsmattan. Sedan kommer det alltid ett ögonblick när jag ångrar denna iver att gå ut och gödsla tidigt på sommaren. I dag var ett sådant ögonblick. Gräsmattan har inte klippts på en vecka och i dag var det dags. Vilken kamp. Gräset är tjockt och frodigt och gräsklipparen är som jag, dvs den har sett sina bästa dagar! Då ångrar jag gödslingen, men oj så fint det blir när man kämpat sig fram över alla kvadratmeter. En liten bit är dock oklippt, bensinen tog slut samtidigt med min "geist" så den biten får vara till en annan dag.

Sedan kom kameran fram. Får jag presentera två charmerande syskon, en del säger att det är syster och bror, andra att det är två systrar. Med min stavning så är det två systrar, de vackra systrarna Bugnet, Therese och Louise.



Titta bara på knoppen, är det inte så att man blir stum av beundran?

Avslutar med en bild på en pion köpt för många år sedan tillsammans med min väninna från Skåne. Jag köpte sex pioner då och fem av dem kommer troget tillbaka år efter år. Jag har tappat bort namnlapparna, men njuter lika mycket av dem ändå. Vet inte riktigt varför de inte är så mjuka och bulliga i år som de brukar vara. I år  är det tydligen det lite kantiga som gäller.

Vi går fortfarande i väntans tider och nu börjar väntandet kännas för långt.