Störst, högst, mest, flest….. det är några av de ord jag vill använda för att beskriva Dubai. Jag hade egentligen inga förväntningar när vi reste dit, annat än att det skulle vara "trevligt" där. Men jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur det var.

En stad, inte byggd för att promenera omkring i, utan byggd för att transporteras omkring i, antingen i en luftkonditionerad bil eller taxi eller metro. Vilka bilar, Toyota måste ha gjort stor förtjänst där, alla stora, blänkande nya, inte en gammal, krockskadad bil så långt ögat kunde nå. En metro som var blänkande, ren, ingen graffiti någonstans. Jag, såsom varande en "äldre dam", fick freda mig allt jag kunde för att avböja alla erbjudande om "varsågod, ta min plats". Artiga människor helt enkelt.

Vi som ju alltid promenerar vi kämpade förstås och gick ändå. Mer om det senare.

Sedan alla dessa skyskrapor! Tala om arkitektens lekstuga och våta dröm, inte en vanlig kantig skyskrapa någonstans, alla med lustiga utbyggnader och konstiga vinklar. Det var något för en Holmsundsbo att titta på!

	Burj Al Arab, detta märkliga bygge. Inklätt i glasfiber som skiftade färg på kvällen – lila, grått, blått, helt otroligt. Vi kämpade och försökte fånga färgerna men tydligen var  kameran inte nog bra (eller fotografen) för det blev inte bra bilder
	Världens högsta byggnad, Burj Khalifa, 828 m högt! 828 m!!!!! Vi bokade tid och gjorde ett besök på 124:e våningen. Ca 1,5 minut tog med hissen. Sedan tog det en bra stund innan magen hann ikapp för den lämnade man någonstans på de nedre 50 våningarna.
	Utsikten från 124:e våningen. Alla andra skyskrapor ser ut som små leksaker därnere. Helt överväldigande, fast jag har varit där så kan jag inte greppa storleken riktigt…

Jag blev riktigt fascinerad av staden, på ett sätt imponerad av vad pengar kan göra, men på ett annat sätt lite fundersam; behövs detta verkligen, är det verkligt, är det inte bara kulisser, var finns människan i det hela?