Etikett: snö

Lite nytt

Av , , Bli först att kommentera 9

Nu har jag tagit bort tomtarna från min blogg och istället lagt in några bilder från i nyår. Vi skulle firat nyår i Åsele, men planerna blev ändrade och istället åkte vi till  SpanskaVillan.

Så mycket snö! Det hade snöat rent otroligt de senaste dagarna så det var tur att vi åkte dit. Nu fick vi skotta altantaket och sätta ordentliga stöttor under för det ser ut att behövas. Tack vare värmepumpen var det +2C när vi kom dit, jiiipppiiii! Inga minusgrader! Det är ganska fantastiskt med dessa murade hus. När de stått kalla så strålar kylan från väggarna, men efter ett dygns värme så fungerar de som element istället. Väldigt fascinerande. För mig är det en helt ny erfarenhet detta med putsade väggar.

Nästa steg är nu att inför nästa resa skicka ett litet SMS till elementen så att huset värms upp i förväg. Vilka tekniknördar vi håller på att bli!

Nyårsaftonen var härlig. All den myckna snön gjorde att det kändes som att vi var långt uppe i fjällvärlden, långt från civilisationen, mysigt. Vi satt framför brasan, drack glühwein, åt grillade (stora) räkor som förrätt och revbensspjäll som huvudrätt. Enkelt men gott. Eftersom vi var ensamma började vi med champagnen redan till middagen, bra idé när man bara är två stycken.

Några raketer hade vi inte räknat med att se, men grannen på andra sidan sjön hade minsann köpt raketer så det var väldigt vackert på himlen.

Enda nackdelen med stugan är förstås avsaknad av vintervatten. Men eftersom Knutte var en framåt man så finns ett avlopp i det planerade badrummet på övervåningen och där fungerar det faktiskt med att duscha med en s.k husvagnsdush. Inte många strålar vatten kanske, men man känner sig (och blir) ren i alla fall.

Duschvatten på värmning på den underbara vedspisen. All matlagning görs på den under vintern, helt oslagbart att få slippa den elektriska spisen!

Snön ligger djup vid våra "spanska" murar.

Livet har återvänt!

Av , , Bli först att kommentera 8


Titta så många krokusar som har dykt upp. Häromdagen fanns bara en och nu har de spridit sig på flera ställen i rabatten.

Kaffet har serverats ute på altanen, i strålande sol, de första små gröna bladen på de nysatta Rosenskära-fröna har helt överraskande dykt upp, det har dykt upp små knoppar på ett antal pelargoner. Kort sagt, nu kan man börja se  framåt mot en ljusnande framtid.

Idag tog jag spaden och "petade" lite i snöhögen vid brevlådan. Av någon anledning kom jag att tänka på ett TV-program jag såg för några veckor sedan. Det handlade om hur arbetet med återvinning hanterats tidigare i Egypten. Efter vad jag förstod så var det ett etablerat yrke, där hela familjer var involverade och där man tog hand om i stort sett allt som det bara gick att återvinna. Allt arbete skedde manuellt, definitivt inte på något ergonomiskt sätt och jag kan tänka mig att det fanns risker för skador och sjukdomar bland dem som jobbade. MEN de utvann formligen 100 % av allt, helt makalöst.

Naturligtvis så har den nya tiden kommit dit och ny teknologi, utländska företag höll på att konkurrera ut denna gamla yrkeskategori. Där jag nu stod och hackade i snön så tänkte jag att varför hade man inte satsat på dessa människor, låtit dem utveckla sina tekniker, kombinerat nya tekniker med gammalt arbetssätt istället för att satsa på utländsk teknik som till råga på allt inte återvann lika mycket och som ställde en mängd människor utan arbete. Så kan man filosofera ute i solen!

Less på snön…

Av , , Bli först att kommentera 7

Har just läst ett mail från en god vän som bor betydligt längre söderut i Sverige. Hon skriver om snödropparna som tittar fram. Missmodigt tittar jag ut genom fönstret. Ja nog har vi också snödroppar, men inte av den sorten som växer i rabatten. Hur kan vi bo här egentligen? Visst har det varit väldigt ont om de vackra, klara vårvinterdagarna i år? Dimman ligger och lurar, det blaskar runt fötterna, snön är smutsgrå….hjälp, jag längtar efter sol. Fort, fram med några bilder från bättre tider.


Tappa inte modet – sommaren kommer även i år!

Äntligen – stugan i vinterskrud

Av , , Bli först att kommentera 6

Äntligen har jag fått se stugan i vinterskrud. Ni kan kanske föreställa er mina förväntningar när vi kom ner på torsdag kväll. Den snälla grannen, bonden, hade kört upp parkeringsplatsen med traktorn, men nerför vår lilla serpentinväg kan man bara ta sig per fots. Livskamraten hade ont i knät, så jag var snäll, och hurtig, och sa "jag kan plumsa före och trampa upp en stig". Sagt och gjort, ner i snön och där blev det tvärstopp! Snödjupet var ca 1 m så jag sjönk ner med hela benet och där satt jag fast. Slit och släp, ibland "simmade" jag i snön, ibland fick jag kasta mig för att försöka komma framåt. Lätt var det inte, men ner kom vi. Så mycket snö tror jag aldrig att jag har sett! Jag som tänkt gå ner på sjön för att ta en riktig vinterbild. Ha, vilken optimist.

Men idag, söndag, så lyckades vi skotta ren trappan nerför slänten och kunde duka upp lunchen på jacuzzi-locket. Gissa om det var skönt!

Dubbel användning av jaccuzzin – som lunchbord

Första kvällen var KALL, KALL, KALL. Att gå och lägga sig var inget man längtade efter direkt. Andedräkten bildade små moln omkring oss när vi försökte prata mellan hackande tänder, men med nattlinne, "mysoverall", varma sockar, täcke, dubbla filtar och livskamraten tätt intill så lyckades vi somna till slut. Och vaknade till anblicken av en älg som i sakta mak gick förbi längs strandkanten, vi kunde titta på alla älg-, räv- och harspår kors och tvärs över sjön. Livet kändes gott! Sedan har vi bara haft det gott i tre underbara dagar med sol hela dagarna. Vi har kämpat och skottat upp små  gångar för att kunna ta oss ut, men som sagt, ner till sjön lyckades vi inte ta oss!
Som vi har eldat, tur att grannen har ved i säckar, tur att vi har både öppen spis och vedspis i köket, det värmer gott, för att inte tala om så skönt det är att alltid ha tillgång till varmt vatten på vedspisen när man nu inte har något vatten i kranen!

Ser lite märkligt ut med den "spanska" byggstilen och all snö!

Livskamraten fick be och böna, till och med hota lite med utebliven middag, för att få med mig hem idag. Men vi ska dit igen och det kommer inte att dröja länge…… Jag har redan planerat för det klinkergolv vi ska lägga i arbetsdelen i köket….

 

Låååååång söndag

Av , , 2 kommentarer 7

Ibland hinner man ingenting på hela dagen. Det kan ha att göra med att jag vaknade 10.30 i "morse". Jag tror knappt att det är sant! Det enda jag har gjort är att måla en av stugstolarna första varvet, fixa lunch åt tjejerna och skjutsa N2 upp till badhuset i sta’n.
Nu är klockan nästan 16.00 och jag känner mig lite slö och sömnig igen. Nu gäller det att hålla sig vaken så att man inte vänder totalt på dygnet.

Kolsvart har det blivit ute, grannarna har skottat snö från sina snötyngda tak och Expressen ligger och väntar på mig. Alltså; ingenting att skriva om idag!

 

Den 1 januari 201

Av , , 7 kommentarer 5

Sådan är situationen för idag så här den första dagen på det nya året! Snö, snö och mera snö! Det är bara att finna sig i ödet och ut och skotta. Vi hade i alla en underbar nyårsafton med en superb middag. Till förrätt var det lax i olika former med olika "röror" till, varmrätten var värdens potatistårta (en höjdare) med oxfile, murkelsås och bearnaisesås. Efterrätten var något som kallades "skafferirensning" och kan det bli så gott av att rensa skafferiet så ska jag genast gå iväg och rensa! Det var fikon, äpplen, det vete sjutton vad det var mer, konjak och glass, en riktig höjdare. Vi tackar för en trevlig middag och gott sällskap!

I väntan på tolvslaget blev det sedan Fia med knuff, av den hårdare varianten. Tala om strid på kniven. Jag behöver väl inte tala om vem som vann! Jag, jag, jag!

Livet känns gott. Vi har skickat iväg hunden och tjejerna ut i ovädret för att inhandla lite gott till kvällen. Det känns som att det kommer att bli en lugn TV-kväll!

 

Snön vräker ner

Av , , Bli först att kommentera 5

Har just kommit tillbaka från en härlig promenad. Ute vräker snön ned så det kändes härligt att komma tillbaka in i värmen och ljuset igen. Varför är jag ute och promenerar så här dags? Naturligtvis på grund av våra gäster, Reo och Gimli.


Reo är katten som någon lämnade ute i skogen när han bara var ett par veckor gammal och som min dotter tog hand om, en mycket go’ och kelig katt. Gimli är dotterns kinesiska nakenhund (med päls). Han är inte speciellt förtjust i att vara ute när det är blötsnö, den fastnar i hans håriga tassar så nakenhund han är. Jag ska ta och duscha honom imorgon och frisera till honom lite. Han bör väl ha en liten röd rosett vid morgondagens adventsmiddag. En sak är bra med djur, man kommer ut i alla väder. Få se hur det går om jag måste ta hem pappas fågel Jocke också om han får komma till ett tillfälligt boende ett tag för att vila upp sig. Då lär det bli liv i luckan med fågel, katt och hund. Jag känner julefriden……….

Minnen som kommer fram…

Av , , 5 kommentarer 5

Jag har just läst en medsysters fina blogg om barndomslivet hemma på landet. Själv är jag uppvuxen i ett samhälle, men tillbringade en stor del av mitt liv hemma hos mormor utanför Myrheden. Inte minst när det går mot jul så minns jag gärna jularna hemma hos henne. Många var vi, trångt var det i köket där vi alltid samlades, men oj vilken spänning det fanns i luften inför tomtens besök. Den riktiga tomten med stor skinnrock, "ludderna" med hö i, röd om kinderna och med MASSOR av klappar. Ingen fick öppna klapparna förrän alla hade delats ut och ni kan tänka er att det var jobbigt att vänta. Vi var ju så många….och klapparna var så många….Vi kusiner byggde berg av våra klappar och räknade noga varje paket!

När jag tänker tillbaka på miljön så ser jag alltid massor av vit snö, hela den stora planen full ända bort till ladugården. Den upptrampade gången till la’gården och till utedasset. Den mörkblå himlen som låg som ett täcke över oss, full med klara lysande stjärnor. Den fullständiga Tystnaden.

Myrheden är ju känt som ett "kallhål" och nog kändes det varje gång man sprang ut till dass. Men vi kusiner följdes ofta åt på dessa turer så det brukade ändå vara småtrevligt. Mysigt att kunna sitta två stycken bredvid varandra och småprata…Tänk om dessa träväggar kunde tala, de har säkert hört en hel del genom årens lopp då alla vi kusiner passerade och alla skrev vi in våra initialer på dassväggen! Så sentimental jag blir. Jag tar fram och tittar på bilderna från mitt senaste besök däruppe. Då var det höst;

Jag minns hur det kändes att komma högst upp på backen och se vägen ner mot huset, vilken glädje och förväntan!