Jag kunde inte somna igår kväll. Vet inte varför, det gick bara inte. Klockan halv två gick jag upp och värmde mjölk med honung i och det gjorde faktiskt susen. Men ack så trött jag var i morse. Sedan har det varit en småtjafsig dag på jobbet. Inte riktigt kul. Vad kan man göra åt det? Inte mycket, det är väl bara att acceptera; detta blev en tämligen oansenlig, grådimmig pärla i mitt livs halsband. Lika bra att gömma den bredvid någon annan, lite roligare pärla.

Till exempel denna; detta kort tog jag när jag låg på soffan en kväll i stugan. Ni vet, man ligger och slötittar upp i taket och då ser man detta:

Vi har världens knäppaste tak i stugan, detta är i vardagsrummet och där finns dessa flätade partier omväxlande med slät, vanlig takbeläggning. Det flätade är gjort av band som användes inom televerket tidigare, fråga mig inte till vad. Men tänk er bara tanken; att två människor bestämmer sig för att fläta sitt tak.

I matrumsdelen i köket är hela taket flätat och i själva matlagningsdelen finns ett, ganska vackert, rutigt, furutak. Jag tog för givet att jag kunde vitmåla det rutiga taket, men det visade sig vara av plast. Kan du tänka dig något sådant?! Det är så läckert, vilka människor de måste ha varit, de två stugbyggarna. Se där, nu blev jag på bra humör igen, kanske dags att gå och umgås med livskamraten en stund och visa att jag faktiskt kan vara trevlig, åtminstone en stund. Det gäller att ta vara på de små stunderna!