I dessa dagar med blåst och snö så är vi kanske en del som känner oss lite trötta till sinnes ibland. Själv känner jag ibland att jag inte är riktigt den människa jag var för några år sedan, före hjärnblödningen. Jag blir lättare trött, orkar inte med att ha både mycket på arbetet och "mycket"  hemma. Som tur är så har jag ändå möjlighet att när jag kommer hem så kan jag lägga mig en stund i det egna sovrummet, ha alldeles tyst omkring mig och bara slappa – det är något att vara tacksam för!

Idag var en sådan där trött dag, på lunchen kom vi underfund med att tre av oss damer kring bordet hade haft en dålig natt med lite sömn. Vi funderade på om det kunde vara fullmåne på gång (man sover ju lite oroligt när man känner håret växa på ryggen, naglarna växer ut och man egentligen helst vill vara ute och yla i skogen!) men så var inte fallet denna gång. Vad än orsaken var så var jag trött idag efter arbetet och lade mig en stund.

Först avslutade jag den ruskiga boken jag läst, Peter James Ett snyggt lik och sedan började jag tänka på saker som framkallar en känsla av trygghet. När jag ligger i vårt trevliga sovrum, med alla kuddar, så känner jag trygghet. En annan signal till trygghet är signalen till Dagens Eko och Sjörapporten. Det är förstås minnen från barndomen; när pappa satt och lyssnade på radion på morgonen innan han for iväg på jobbet. Själv fick man ligga kvar under det varma täcket en stund till och bara må gott. Det är märkligt hur en del saker man upplevde som barn finns kvar och att känslan så lätt väcks till liv även i vuxen ålder.

Till och med ljudet från kaffeperkulatorn framkallar en känsla från barndomen. Jag minns så väl när vi hade köpt den första perkulatorn och jag vaknade på morgonen och tänkte; men vad är det som låter? Är det avloppet i köket som gurglar så?

Men avloppet var ju inte mitt ansvar så jag bara kurade ihop mig och lyssnade lite slött till ljudet. Sedan kom den härliga kaffedoften smygande in i mitt rum och då förstod jag varifrån ljudet kommit. Även det gurglande ljudet väcker en känsla av trygghet märkligt nog. Jag minns hur det kändes att misstänka att något var fel, och samtidigt ha den känslan – det är inte mitt problem, det får någon annan ta hand om. Skönt!