Läser i mitt före detta fackorgan Journalisten att andelen text i dagstidningarna har sjunkit sedan 1980-talet och idag består mer än hälften av det redaktionella innehållet av bilder. Kanske inget problem om det vore så att vi hade att göra med en modern journalistik som medvetet väver ihop genomarbetade texter med förstklassiga fotografier till en njutbar enhet, men den tanken dog väl redan med Life i USA och Se här hemma. Både stora och små redaktioner är tvärtom i full gång med att rationalisera bort sina professionella fotografer och istället ålägga de skrivande reportrarna att knäppa alldagliga porträtt till sina extremkortade texter. "Två gubbar och ett papper", som vi kallade det på 70-talet, kan nu breda ut sig halvsidesvis i spalterna.

Visserligen är det inte möjligt att särskriva eller stava fel med en digitalkamera, men billig och enkel teknik innebär inte automatiskt ett yrkesmässigt resultat. Det vet var och en som har sett en riktig pressfotograf på fältet och resultatet av hennes arbete. Nej, bildexplosionen handlar förstås om att fylla papper och webbsidor så snabbt och så billigt som möjligt, ett lönsamhetskrav som inte helt oväntat sammanfaller med redaktörstanken att "folk" inte skulle orka greppa mer än en mening åt gången. Och det skulle i synnerhet gälla för ungdomar i sin mest receptiva ålder...

Själv har jag ett ungefär lika banalt och händelsefattigt liv som de flesta bloggare. Detaljerna ska jag verkligen inte plåga någon med utan istället försöka blanda verscherna med något som blivit sällsynt i dessa snabbtyckandets dagar: Eftertankar.

Min första eftertanke ska handla om vad som är långt och vad som är kort. Kortheten står högt i kurs i dag med twitter-fenomenet (högst 140 tecken!) som krönet på utvecklingen. Tålamodet har trutit också i gammelmedierna, där texter, stycken och meningar blir allt kortare. I radio och TV får knappast någon avsluta en mening som verkar innehålla mer än en tanke innan programledaren avbryter.

Jag är förstås inte oskyldig själv. Mina verscher har blivit kortare och kortare medan åren runnit iväg. Men det finns en skillnad och den handlar om texters specifika vikt, om den koncentration som bara kan uppstå genom bearbetning. Det är det som gör att en bok på 650 sidor kan vara i kortaste laget och en notis på 5 rader åt skogen för lång.

Pladder upphackat i småbitar är fortfarande pladder. 

VERSCH
i maggropen

Vad i tidens medietjatter
väcker känslor och protest?
Knappast några valdebatter,
inte hungersnöd och pest

Plågad mink och döda katter
upprör ändå allra mest