Tålamod är en dygd

Ingen kan väl annat än säga att vi i Dorotea har haft en ängels tålamod?
Efter 2 år med media, politiker, debatter, inlägg i tidningar, förhållningsorder, ja listan kan göras lång, så sitter vi fortfarande där. Nere på sjukan. I Dorotea, Lapplands Sydport. En del av mitt hjärta, och kanske ditt?
Där Eva-Lena bor, ni vet, Olle i Pistvakts brevkompis, Polarvagnarna tillverkas och Carl Milles har gjort 2 statyer till kyrkan (ritad av Carls bror Evert). Här serveras Dorotea-biffen på hotellet, Gafselejänten på konditoriet och Borgahällan avtecknar sig snyggt mot sjön…

Vi fortsätter sitta där, fortsätter diskutera och debattera, ifrågasätta och gräva. 2 år senare. Just för att vi vill kunna få bo kvar. Känna oss trygga att om vi skulle bli sjuk så finns ambulans och akutsjukvård att få inom rimligt avstånd, även om vi råkar befinna oss i Sutme 12 mil från Dorotea, 26 mil från närmsta lasarett och BB i Lycksele, 36 mil från Norrlands Universitetssjukhus i Umeå. Att tycka att vi kräver mycket vet jag inte riktigt vad jag ska säga om.. Den dag du ligger i slalombacken uppe i Borgafjällen, ambulansen är på annat uppdrag och helikoptern inte kan flyga, då känns 24 mil till Lycksele utan smärtstillande jävligt långt. Att få hjälp i Dorotea, mötas upp av ambulans och sen fortsätta sin färd kan göra mycket.
Får vi skylla oss själva som bor där vi bor? Jag ska påminna dig när det är någon som blivit nedslagen i stan, inbrott, rån eller kanske det är milslånga köer på väg till jobbet- skyll dig själv. Varför ska det finnas en massa poliser i storstäderna? Det är ju så korta avstånd, så de kan gott omplaceras i glesbygd. Va? Många som bor där? Mycket kriminalitet? Skyll dig själv som bor där och tar upp en massa resurser…

Är det alltså så himla galet att vi vill ha en bassjukvård som täcker hela Sverige, en sjukvård som gör att oavsett var i landet man befinner sig, som besökande, genomresande, affärsmänniska eller boende, så vet man på ett ungefär vad för vård man kan förvänta sig att få.
Någonstans måste man faktiskt dra gränsen för vad som är acceptabelt.
Vi har dragit gränsen exakt HÄR

 

015

Etiketter: , , , , ,

2 kommentarer

  1. Karlevert

    Mitt i prick igen. Det är bra Maggan att du påminner folk om hur det verkliga livet kan se ut utan sjukstuga och ambulans.

    • Margareta Dahlqvist (inläggsförfattare)

      Tack Karl-Evert, ja det är lätt att glömma hur detta påverkar den lilla människan mitt bland all statistik, lagar och politiskt käbbel..

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.