Vem ska man tro på, tro på, tro på när…

..ingen säger som det är?
Den tid vi jobbat med DoroteaUpproret har nog i mycket präglat av svårigheten att verkligen får veta hur det är. Vilka siffror gäller? Vad kostar egentligen olika saker inom Landstingets uppdrag? Vad är de VERKLIGA besparingarna? Bryts några lagar? Vad innebär de avtal som skrivits?
Hur tolkar man alla siffror, statistik, ekonomirapporter, hur får man tag på all information och rätt information?  Vad betyder alla fackuttryck, vad innebär de?

Det är ett ständigt letande, grävande, frågande… Och får man svar vet man inte riktigt hur korrekt de är alla gånger. Styrkan i ockupationen är att vi många som kan lite allt möjligt, men viss expertis är alltid svårare att få tag på. Juridiskt kan det vara svårt tolka det vi ramlar över, liksom ekonomiskt. Det behövs alltid fler som läser, tolkar, ockuperar, diskuterar, argumenterar, sprider information. Vi har många gånger fått information som man försökt dölja, man har sagt att vi ljuger eller missförstått.
Men, säg mig, om inte kommunen vet vad landstinget köpt av dem (alt vad kommunen sålt till landstinget, enligt vissa är det olika frågor), om inte risk- och konsekvensanalyser utförs korrekt eller ens redovisas till de som ska ta besluten, om kommunens ledande parti säger sig stå bakom ockupationen för att sen skriva på avtal utan att resten av fullmäktige vet om det och sen ÄNDÅ hävdar att de ALLTID stått bakom upproret, VEM ska man då tro på?

Vi forsätter såklart med detta jobb och alla som känner sig ha minsta lilla att tillföra är varmt välkomna, för att diskutera och föra upp det på riksagendan eller tolka text och siffror behöver man ju inte ens vara på plats i Dorotea.

Detta är ett oerhört viktigt arbete som läggs ner, oavsett om man sitter pass eller skriver insändare. Glesbygden står vid ett vägskäl- äta eller ätas. Vi måste bli bättre på att ta för oss, vara stolta, tro på oss, se vår kunskap och våra resurser. Vi pratar om akutvårdsplatser och jourkedja i Dorotea och en ambulans i Åsele, mer genomtänkta och långsiktiga besparingsförslag för hela Västerbottens län. Vettig nivå på vården för alla i länet, oavsett om man bor i Sorsele eller Bjurholm. Men, vad det egentligen handlar om är om ett helt land ska tillåtas leva och finnas till eller om det ska offras på städernas bekostnad. Ska personal flygas in till gruvor, fritids- och turistanläggningar? Jägarna, fiskarna och bärplockarna flygas in så alla får sin röding, älgkött eller hjortonsylt till cememberten eller glassen?
Hur långt ska vi gå? Potatis och mjölk, kött, grönsaker, ska de odlas i parkerna?
Jag tror på glesbygden och den livskvalitet som man ser att fler och fler söker sig till, men då kan vi inte tillåta att man monterar ned välfärden, om man ser till omställningen i Sverige som det börjar pratas om mer och mer, så kommer vi att måst se till att vi klarar mer av försörjningen själv, om något händer. El, mat, värme, omvårdnad och krisberedskap måste finnas så lokalt som möjligt. Vi får inte låta en liten klick behandla oss som andra klassens medborgare. Snart nog kommer de springandes till oss då inget funkar, och då är det vårt fel ändå att inget fungerar

Så, vem ska man tro på?