I några veckor har vi i Ålidhems kyrkokör övat på Faurés requiem. Imorgon på allhelgonaafton kl.18 är det gratiskonsert i Ålidhems kyrkan tillsammans med kör, solister och orgel under ledning av Tomas Pleje.

Det är så vackert och högtidligt. Lyssna till introt till requiemet i filmen ovan och favoriten Libera Me här nedan. Välkommen!

Jag är lätt förvirrad men lycklig. I förmiddags kom inbjudan till Google Wave i inboxen. Jag har lyckats komma över en av 100 000 inbjudningar för att testköra deras nya sociala plattform i realtid.

Men nu gäller det att hitta andra kompisar med konton. Vill du lägga till mig så är min adress: wheelforce@googlewave.com

Detta är Google Wave:

I går kom det ett sms från en kompis:

" Vår XXX är förtvivlad. Han har fått veta att det var hans kompis som körde bilen igårkväll då de två ungdomarna avled. Flickan var också bekant till XXX. Föraren har själv svåra skador. Be för pojken att han ska överleva."

På onsdagkväll inträffade det en hemsk singelolycka i Umeå. Fyra ungdomar färdades i en bil. Föraren förlorade herreväldet över bilen,  körde av vägen och välte en stor björk. En 17-årig kille och en 18-årig tjej förolyckades. Föraren och en annan pojke i baksätet överlevde med svåra skador.

Jag satt i Stockholm och hörde nyheten på radio och tyckte det var märkligt att de sa nyheten på riksnyheterna. Det är sällan singelolyckor får så mycket uppmärksamhet, tro mig, jag har jobbat på TT. Samtidigt kände jag ett stort obehag och tänkte att det kunde vara min egen son som är i ungefär samma ålder.

Jag förstod inte då att olyckan hade inträffat i ett bostadskvarter i Umeå. Det innebär att föraren hade kört alldeles för fort och inte klarat av att hålla bilen på vägen. Sedan minns jag att tänkte måtte det var bilföraren som gick bort, han kommer aldrig att kunna förlåta sig själv. Nu vet jag facit. I dag ber jag för honom och för den andre pojken. Gör det du också.

Facebook håller på att lansera en ny sida för alla som vill skapa en sida för de som har någon nära som nyligen har gått bort. En slags minnessida, eller dödsruna på nätet där alla som vill kan kommentera och lämna sina kondoleanser.

Det är  medarbetaren Max Kelly på Facebook som ligger bakom sidan. Idén till den fick  han när han förlorade en av sina närmaste arbetskompisar i en mc-olycka.

Det är tydligt att även Facebook nu vaknar upp för fenomenet med minneslundar på nätet. Här måste man själv även aktivt bli vän med den döde. Lite märkligt tycker en del. Jag kan tycka att det kan vara ok, särskilt om det är en person med stort kontaktnät både i Sverige och utomlands.

Läs även: Vem ärver dina inloggningsuppgifter när du dör?

Det är lovvecka. Dottern har åkt till Stockholm med kompisar, yngste sonen och jag är också på väg. Han för att testa Tomatis-metoden. Det är en metod för att öka hjärnans kapacitet genom att lyssna på Mozart och Gregoriansk musik. Jag tänker också testa. Allt som kan göra en smartare är ju bara av godo, eller hur?

Det var den franske doktorn Tomatis som utvecklade metoden efter kriget. Syftet med lyssningsträningen är att förändra och förbättra förmågan till ljuduppfattning genom musik som ofta är av typen Mozart eller gregoriansk musik, eller mänskligt tal/röst. Enligt Dr Tomatis påverkar en dålig lyssningsförmåga språkutveckling, inlärning och kroppshållning negativt. 

I Sverige lär många barn med ADHD blivit hjälpt av metoden, men även vuxna som vill öka sin inlärningsförmåga nyttjar metoden. Nu först ska sonen få göra ett två timmars utvärderingstest, specialutformat för honom. Han behöver vässa sitt tal något. Jag lovar att rapportera hur det går. Tomatiskonsulter finns bara i Stockholm och Strömstad, än så länge, men det vidarutbildas ständigt nya. Det finns ingen i Norrland. Metoden är spridd över sex världsdelar och 40 länder. (Jag vill bara poängtera att min son inte har ADHD.)

Sedan så är det sista veckan som den omtalade Titanic-utställningen på Sjöhistoriska visas. Jag är så himla nöjd att vi hinner se den. En gammal kompis från Strömbäckstiden tipsade- Mats Brandon. Tack!

Tänk vad den båten har påverkat oss i snart ett sekel. Utställningen visar ett 100-tal originalföremål, flera återskapade miljöer och modeller. För att inte tala om alla spännande människoöden vi får möta. Filmen var ju även den helt underbar. Kolla in Titanic-utställningen här.

Tänk vilken krydda Anna Anka och de andra svenska Hollywoodfruarna bjöd på i höstas.

De rörde om ordentligt i det svenska folkhemmets allra heligaste grytor. Här kommer en liten skön återblick...

Zlatan förstår vikten av att hjälpa en kvinna i nöd. Hur kommer det att gå? Är det möjligt att bygga Camp Nou i fullskala av papperstidningen VF innan sista oktober?

Finns det tillräckligt med tidningar? Spänningen är olidlig. Läs mer om projektet här och här.

I helgen kom chockbeskedet. En väninna har bestämt sig för att släcka ned Facebook i två månader. Jag blev alldeles iskall. Tankarna for genom huvudet, vad handlar det här om? Är hon rädd för vad barnen ska tycka? Är hon less på sina vänner? Vad har vi gjort?

Frågorna haglade givetvis i hennes Facebook. Hon var minst sagt tagen på sängen över all uppmärksamhet från nära och kära. Själv hävdar hon att det handlar om stressen i hennes liv. Hon tyckte sig inte hinna med det hon ville. Då satte hon sig ned och funderade på vad hon kunde förändra. En av bovarna i dramat upplever hon är just Facebook, det sociala forumet på nätet som har över två miljoner medlemmar bara i Sverige. Många går idag oftare in på Facebook för att få veta dagens skvaller och nyheter än de läser en dagstidning. 

Min väninna har i alla fall tagit det mogna beslutet att stänga ned Facebook en tid. Det går faktiskt att plocka upp kontot igen utan att förlora de kontakter man en gång har samlat på sig. 

Jag tycker hon tar ett sunt beslut, även om jag var en av dem som ylade högst när hon släppte bomben. Sociala medier ska vara ett nöje, inte en börda. Emellanåt så stänger jag själv helt ned datorn, särskilt på helgerna för att umgås med min familj. Men det blir faktiskt allt svårare att få kontakt hemmavid.

Var och en sitter vi uppkrupna bakom datorskärmar antingen i soffan eller i en fåtölj, med fåniga leenden på läpparna och chattar med hela världen i våra vardagsrum. Om vi ska prata med varandra så är det nästan lättare att chatta över nätet. Fast jag skäms inte. Jag gillar faktiskt livet på nätet och i köttrymden.

Svara gärna på min lilla minienkät om du skulle kunna stänga ned Facebook.

Hurra! Nu kanske jag kan bygga mig en Camp Nou - arena i skala 1:1 och vara med i VF:s tävling.

Självaste chefredaktören Roland Edlund på Västerbottens Folkblad skickade mig nämligen detta erbjudande. Han skriver:

"Hej!

Roligt att du uppmärksammat vår tävling!
Här får du ett bra prenumerationserbjudande!             
http://matrix.vk.se/sites/vf/100/index.html

Välkommen som VF-prenumerant!

Roland Edlund
Ansvarig utgivare
Västerbottens Folkblad"

Tack Roland för att du läser bloggar och kommer till undsättning i en läsares funderingar.  Jag har givetvis nappat på det gentila erbjudandet. Nu borde jag få tillräckligt med papperstidningar till att bygga min arena. ( Om jag ids, vill säga!)

Just nu genomför Västerbottens Folkblad en tävling  fram till sista oktober där man bland annat kan vinna biljetter till Melodifestivalen i Ö-vik. ( Inte min drömvinst, men jag gillar tävlingar)

Det enda du behöver göra för att delta i tävlingen är att bygga din egen drömarena och klä in den i tidningspapper från VF. Men jag blir lite brydd, så många VF finns det väl inte?

Enligt senaste tidningsstatistiken har VF en upplaga på 13 700 ex i dag, jämfört med VK som har 37 100.  Eftersom jag inte prenumererar på VF måste jag bege mig till en butik eller kiosk för att köpa in papperstidningen.

För  tänk om jag vill göra en Camp Noe-arena i skala 1:1, var ska jag hitta så många VF?  Det kommer att bli huggsexa om pappersvaran, eller kan man fejka?  Ta VK och bara klistra över lite VF-loggor? Det är ju nästan samma sak, de har ju redan samma ägare.

Mory Kanté och hans skönsjungade donnor på Idun i Umeå i lördags.

Yek! Yek!  Yeeek! Yek! Yek! Yek!

Mory Kanté bjöd på en nära jazzupplevelse  i lördags. Den lille senegalesiske artisten gungade i vit kostym över scenen i Idun och dansade med sina guldglänsande doa-tjejer. Ös från första slaget på bongotrummorna. 

Vi var en hel hög med medelålders kvinnor längst framme vid scenen.  Det här var ju Afropowerdance på riktigt. Äntligen fick vi användning av alla klasser.

Få se nu...på med gummistövlarna, ( dra på låtsasstövlar med båda händerna, samtidigt som du gungar till musiken.)

Solen lyser över din svettiga panna. Den afrikanska hettan är olidlig.( Upp med händerna över huvudet och låtsas hämta ned solen)

Du behöver svalka och låter vatten skölja över din kropp. ( Dra ned händer och armar mot golvet och följ med ned med hela kroppen)

Framförallt, glöm inte -  trampa, trampa, trampa. 

Om det var på riktigt? Näeee...eller jo, lite.

Mory Kanté och hans fantastiska musiker fick oss  till med att sjunga med på sengalesiska, om än hjälpligt yla med i alla fall.  Inte mycket till jazz, men jäkligt roligt. Det tog ett dygn innan värken i fötterna släppte. Men det var det värt.

................................................................................................

Bäst: Den gigantiske bongotrummaren som slog så hårt att det gjorde ont i mina handflator till och med.

 Coolast: Killen och tjejen som plockades upp på scenen från publiken och dansade som infödda.

Tuffast: Den tuffa lilla damen i den blå klänningen som kickdansade sig svettig.

 Sämst: Publiken som lämnade sina sittplatser innan slutnumret.

Umebandet Fristad gjorde en fantastisk debut på Umeå jazzfestival i lördags inför ett fullsatt Freja. Luften vibrerade av förväntan och de unga grabbarna spelade som små gudar. Fristad har en egen jazzfunkig stil som känns otroligt mogen.

Det var kärlek vid första ögonkastet med jazzpubliken. Det märks att gossarna har hittat sin hängivnaste publik, även i den övre medelåldern. Inrökta swingpjattar i manchesterkavaj och läsglasögon på näsan höjde på ögonbrynen flera gånger för att visa sin uppskattning. Och det är stort.

Saxofonisten Samuel Muntlin har jag följt sedan han plågade oss på kommunala musikskolans årliga spelningar i Nordmalings kyrka som liten. Inte kunde jag ana då att han skulle riva av fantastiska solon på Umeå jazzfestival drygt tio år senare. Vilken tur att kommunala musikskolan i Nordmaling fanns, annars hade vi nog gått miste om hans begåvning. Jag säger bara: Allt är förlåtet!

Även sångaren Simon Reinikainen är en kille med stor scennärvaro som kommer att låta tala om sig rejält framöver, för att inte tala om trummisen Eirik Fernando Tollefsen. Vilken virtuos!

Äh, hela bandet var bara bäst på festivalen i år. Ingen kan slå er oförstörda spelglädje.

Snart släpper Fristad sin första EP-CD. Mycket efterlängtad. Kolla in deras myspacesida här.

I väntan på den skivan kan ni lyssna på den här låten som jag filmade från gårdagens spelning:

Här finns fler filmer från konserten här , här och här.

"Världsartister dör inte, de kommer till Västerbotten". Det är ett välkänt ordstäv hemma i Holmsjön.

Dessvärre är det sant. När världsartister har slutat att toppa försäljningslistorna för 20 år sedan, så har de en tendens att dyka upp i Västerbotten. Antingen på något sunkigt afterski-event eller ännu värre på jazzfestivalen.

Sämsta upplevelsen hade jag med Al Jarreau häromåret. På 80-talet en fantastisk artist. När han besökte Umeå var han nästan stendöd. Gång på gång framhöll han att han var förvånad över att det fanns en jazzfestival i Umeå. Han var lite sur på att hans manager inte hade talat om det tidigare. Vi var däremot förbannade för att han hade röjt hemligheten. Al Jarreau kändes hopplöst passé och uppblåst som artist. 

I går spelade Blood, sweat and tears på Umeå jazzfestival. New york bandet bildades 1968 och har haft en rad hitar genom åren. Dock är det bara en originalmedlem kvar i gruppen- Steve Katz. Risken för döda artisters sällskap var överhängande. Men de var överraskande bra. Tungt blås, skönt gung och mustig sång. 

De var betydligt mer laidback än Al Jarreau. De försökte inte ens uppehålla någon megaartistimage av sig sjäva utan de kändes som genuina artister som älskar vad de gör.

Steve Katz stod där på scenen i Idun i sin svartvita bowlingskjorta, lönnfet och drog historier från det glada 60-talet på bred new york-mål. Det var en riktigt kultig upplevelse, särskilt för många av de äldre i jazzpubliken som var med när BS&T var som störst. 

När de drog igång paradnumret Spinning Wheel var det inte många som kunde sitta stilla i stolsraderna. En kvinna i 60-årsåldern flög upp, shakade loss och svängde med sitt gråa hårsvall. Hon försökte få med sig sina kompisar. Förgäves fick hon sätta sig ned förläget igen. Synd. Hon borde ha fortsatt att rocka loss. För BT&S var värda den uppskattningen.

När Steve Katz läste upp vilka de delade den amerikanska topplistan med 1970 så förstod vi deras storhet än mer. De låg på första plats, tätt följda av andra storheter som Chicago samt Woodstock festivalens samlingsskiva med flera. Det var tider det. Vi fick alla stjärnglans i ögonen....åhhh! *blink,blink*

Äntligen några artister som inte kändes stendöda, fastän de kom till Västerbotten. 

(Inte att förglömma så spelade vår svenske gitarrlegend Jojje Wadenius med bandet i många år. )

Här har jag samlat en spotifylista med de flesta av artisterna på årets jazzfestival.

Kolla in VK:s recension.

61 rum, 21 artister och 1000 kretiva idéer. Det handlar om det unika designhotellet Hotel FOX i Köpenhamn. Ett hotell där inte ett rum är det andra likt. Jag är inte särskilt svag för 70-talsdesign, särskilt inte det brunorangea.

Men det mustigt sammetsröda var jag svag för. Vi hade ett badrum i min barndom som var som en kreativ explosion, det hade definitivt  platsat på Hotel FOX.

Vilket rum vill du bo i? Här är några av mina favoriter:

East Side Guero Sound System av  Masa, Venezuela

Spring Grove av Anke Vera Zink, Germany

Ecstasy av WK Interact, France

(Sorry, det är något märkligt med dubbelbilderna i bloggen, antagligen en bugg som ställer till det. Ser normalt ut i mitt fönster innan uppladdning.)

 I dag är det vanligaste sättet att kolla upp en person att googla dem på nätet. Det ger en ganska bra överblick över vad personen jobbar med, vilka social nätverk de ingår i med mera. Det är ganska bra att kolla upp sin egen status på google emellanåt för att se vilka sajter som hamnar högt och inte.

www.vimeo.com/7142401

Adnans film om skoltrötta invandrarungdomar

"Det var mycket skönt att få berätta allt man bär på. Innan har ingen lyssnat på mig", berättar Rudivines från Rwanda. Hon har aldrig tidigare vågat berätta sin historia men under kulturveckan African Story Week deltog hon i Film i Västerbottens workshop "Här är ditt liv i dag" och berättade sin historia för första gången. Med hjälp av filmen försöker nu hennes gode man påverka migrationsverket att hon ska få stanna i Sverige.

Fyra ungdomar med afrikansk bakgrund deltog i worskhopen i Skellefteå och filmatiserade sina egna historier. Ungdomarna berättar om sina liv där de står i dag. Tillsammans med dramapedagog Rose-Marie Lindfors och filmpedagog Hanna Westerlind fick ungdomarnas berättelser växa fram under tre dagar.

Det är ett mycket vällovligt projekt eftersom invandrare och särskilt unga invandrarkvinnor är en osynlig grupp i våra medier i dag. Att de själva har tagit kameran och berättar om sina liv är mycket gripande och intressant. Rudivine vågar inte framträda på bild i filmen men det går att lyssna till hennes berättelse här.

Läs artikel i Norra Västerbotten.

Bröstdebatten rullar vidare. Nu har Västerbottensnytt redigerat om inslaget, tagit bort musiken, suddat ut brösten och anmält det till granskningsnämnden. Det är verkligen märkligt.

Allt verkar ha sin upprinnelse i min blogg från i söndags där flera av länets journalister och utanför både haussade och dissade inslaget. Lite mycket bröst, ja, men att  anmäla det till granskningsnämnden var väl ändå att ta i, eller?

Personligen tyckte jag det var trist att reportern fick bära skulden för inslaget. Det fanns ju flera chefer, fotografer, redigerare med mera på vägen som kunde ha hejdat att det sändes i det skicket.

Tyvärr, så är det svårt att bli tagen på allvar som kvinnlig journalist om man visar brösten i tv. Det är den andra sidan av myntet. Snart sitter reportern i en tv-soffa nära dig. Kom ihåg var du läste det först. :-)

Blood Sweat and Tears spelar på Umeå jazzfestival på fredagkväll.

I dag börjar Umeå Jazzfestival, 41.a året i rad. Årets storheter är Blood Sweat and Tears, Carla Bley och Mory Kanté. Sedan finns det en hel rad med andra spännande artister.

För att ha lite bättre musikkoll så har jag sammanställt en Spotifylista med artisterna som deltar på årets jazzfestival. Lyssna och bli inspirerad. Varsågod!

http://open.spotify.com/user/kesomackan/playlist/1cem6eQIO9Ni3WCtGVjyX1

MItt bästa jazzfestivalminne var när Miles Davis spelade 1985 i Umeå Sporthall med sin röda trumpet. Det var legendariskt och dyrt, hela 250 spänn fick jag pynta. 

Men Miles spelade som en gud och älskade umepubliken som till och med dansade mellan stolsraderna. Jag var en av dom, förstås.

Här kommer ett bonusspår med Miles också: http://open.spotify.com/track/2x91iJc0UkFcjRMEZ2CoWB

Jin Moen har uppfunnit Bodybug en bärbar robotpartner som kan uttrycka ljud och känslor. Hon berättar för Metro Teknik att hon ville göra något för dans som "Guitar Hero" har gjort för gitarrspelande. Det finns dessutom väldigt få spel som riktar sig till tjejer och då kan Bodybug kanske vara ett alternativ. Spelet har hon utvecklat tillsammas med Stockholm Interactive institute.

Men skillnaden jämfört med ett tv-spel  är att här är du helt mobil och inte knuten till någon plattform. Det finns en motor i bollen som rör sig i takt med dansaren. Den registrerar även alla rörelser och informationen i bollen kan sedan laddas upp på en community på nätet.

Undrar om Bodybug kan bli ett lika stort partyspel som Guitar Hero?

Historien om SVT-reportern som visar brösten under ett reportage i Tärna förra veckan, toppar det mest lästa just nu på Expressen och i min blogg.

Det började redan i söndags efter en träff med länets journalister för att diskutera etikfrågor i både gamla och nya medier. Men det här inslaget pratades det inte om i det forumet, utan mer i kulisserna och på Facebook.

Och åsikterna är minst sagt delade i journalistkåren, allt från Berlusconi-tv i Västerbotten till att det inte egentligen är tuttarna som upprör utan bristen på journalistisk fingertoppskänsla och kreativet vilket kan tolkas som ett ledningsproblem över fotograf/ reporters nivå. Andra tycker att ingen skulle ha blivit upprörd om reportern varit plattbröstad. Jag tycker att hon har fina bröst men att kameramannen borde kanske ha stoppat inzoomningen i tid.

Det är hur som helst skojigt att både artikel och blogg får så höga rajting i dag med tanke på att oktober är bröstcancermånaden. För det är väl därför den här historien lockar till läsning just nu? Eller?

Läs mer om journalisternas kommentarer här.

Nu har även Expressen intresserat sig för SVT:s bystiga inslag från Tärnaby. Kul att några av mina blogginlägg hamnade där.

Läs mer om den interna journalistdebatten här och här.

 Sexsurfning är den tionde största internetaktiviteten i dag. I Sverige har sexsurfandet ökat med 540 procent sedan 2003. Det visar en rapport från forskningsinstitutet World Internet som baseras på över 2 000 telefonintervjuer med personer som utgör ett genomsnitt av Sveriges befolkning. Mätningarna av sexvanorna har gjorts årligen sedan år 2000.

Att sexsurfa är vanligast bland unga män där en tredjedel uppger att de besöker sidor med sexuellt innehåll, men även 7 procent av kvinnorna gör samma sak. Procentuellt ökar det mer bland kvinnorna, skriver SvD. 

I en internationell jämförelse sexsurfar svenskarna inte särskilt mycket, utan ligger i botten på listan tillsammans med britter och colombianer. Däremot toppar tjeckerna listan, de surfar närmare fyra gånger mer än svenskarna.

Den sexuella exponeringen på nätet har ökat markant bland de unga de senaste åren. Under sex månader har umeforskarna Eva Ikonomidis Svedmark och Annakarin Nyberg följt mer än 200 bloggar och därutöver intervjuat ett femtontal ungdomar i åldern 13 – 25 år för att kunna ge en bild av ungas syn på sexuell exponering på nätet. Studien har publicerats som en del av Ungdomsstyrelsens rapport ”Se mig – Unga om sex och internet”.

 Men även om det finns riskzoner och riskbeteenden menar Eva Ikonomidis Svedmark och Annakarin Nyberg att det inte finns någon anledning till oro. Studien visar nämligen att ungdomar har väl utvecklade strategier för hur de ska hantera oönskade kontakter och sexuella inviter på nätet. Vilket känns tryggt att veta då sexsurfandet ökar både bland unga och äldre.

I dag följer jag med Disruptive Media konferens The Really Realtime Conference  i Stockholm om microbloggen twitters möjligheter för journalister, politiker, företagare och marknadsförare med flera. Många namnkunniga webprofiler från Sverige och utlandet deltar i konferensen och delar med sig

Det blir allt vanligare att följa med i konferenser över nätet i realtid och gratis när du själv inte kan närvara. Frågor kan ställas direkt till konferenstalarna över nätet via  liveflödet eller på twitter via hashtaggen #realconf.

Konferensdeltagarna ser twitterflödet spelas upp för dem på en vägg intill, i en såkallad backchannel. Pigga moderatorer brukar följa med i flödet och ställa frågorna så att alla i publiken också kan uppfatta dem.

Även om det finns en begränsning att sitta med i publiken fysiskt, så gör det inte det över nätet. I våras när Disruptive Media anordnade en liknande konferens satt över 22 000 människor uppkopplade till deras livesändning världen över och alla hade möjlighet att interagera med varandra. Det är en otroligt häftig upplevelse.

I dag arrangerar även Humlab på Umeå universitet ett seminarium om Citizen journalism in a digital age. Kl. 13.15  med professor Stuart Allan, UK. Om du inte har möjlighet att närvara så kan du följa direktsändningen över nätet här: http://live.humlab.umu.se/

100 populära Youtubeklipp ska analyseras av psykologstudenterna och journalisterna John Airaksinen och Linda Backman. De genomför just nu något som de kallar 100 känslor manifestet tillsammans med SVD:s Idagsida. De ska finkamma Youtube på uppmärksammade klipp och ta reda på vilka känslor de framkallar och varför, utifrån psykologen Anna Kåvers bok ”Himmel, helvete och allt däremellan – om känslor”

100 artiklar och klipp laddade med känslor utlovas. Varje dag till lunch ska ett nytt klipp presenteras. Ett annorlunda och kul sätt att diskutera vardagspsykologi i bloggform. 

Här är dagens klipp med de söta skrattande fyrlingarna.

I helgen var det journalistdag om yrkesetik på Umeå Folkets hus. Bloggdrottningen Sofia Mirjamsdotter, alias Mymlan, var bland annat inbjuden för att debattera tillsammans med länets journalister under ämnet Bloggfeber, nätjournalistik och yrkesetik.

- Vi måste vara på Facebook annars kommer vi att bli isolerade, sa Eva-Britt Lennerlöv, chef på Västerbottensnytt.

Läs mer om debatten här.

Uploaded with plasq's Skitch!

Att vara reporter i dag verka innebära en hel del uppoffringar, särskilt om man är vikarie från Stockholm. En kvinnlig vikarie för Västerbottensnytt gjorde ett inslag från Tärnaby i torsdags. Ett annorlunda inslag med både bröst och fjälldopp.

Journalistkollegor i länet och utanför både försvarar och förfärar sig över inslaget. Frågan är hur mycket ska en journalistvikarie egentligen behöva utstå? Vem bär ansvaret för att inslaget överhuvudtaget sändes?

Läs mer om inslaget här.

Västerbottensnytts obligatoriska och årliga reportage om nysnön i Tärna. Denna gång lite mer bystigt än vanligt. Mycket skojigt.

Redaktionen lär visst inte ha varit lika roade. Feministdebatten har bara börjat. Tro mig.

Fysikspelet Algodoo, tidigare kallat Phun, blev snabbt ett av de populäraste svenska klippen Youtube i år med över två miljoner tittare. Det är ett mycket framgångsrikt exempel i Sverige på hur sociala medier kan lyfta ett företag och göra en svensk produkt till en världssuccé, inte minst i Japan har programmet nått stora framgångar.

Algodoo är resultatet av Emil Ernerfeldts exjobb vid vid institutionen för datavetenskap, Umeå universitet. Spelet lanseras nu via umeåföretaget Algoryx och Intel till skolor över världen och lär revolutionera fysiklektionerna. Kolla in filmen här ovan så förstår du vad jag menar.

Jag skulle ha älskat det här programmet när jag gick i skolan, kanske hade det fått mig att välja naturvetarbanan istället för journalistik. Emil har valt att göra programmet i 2D för att det ska vara lätt att använda, inga avancerade förkunskaper krävs. Ladda ned en demoversion här. 

Läs mer om spelet i Ny Teknik.

Att reseblogga är väldigt vanligt i dag. Men när de flesta gör både kortare och längre turer runt om i världen så finns det andra som aldrig tycks vilja sluta resa. Till den kategorin hör Christoph Rehage.

I ett års tid vandrade han över 4646km genom Kina. Vad lärde han sig? Förändrades han som person eller var det bara skägget som växte? Det är frågan som han ställer sig i filmen som jag har lagt till. Den är mycket rolig och tänkvärd.

Sedan fyra år reser Christoph världen runt och letar efter ett hem, på grund av en stökig uppväxt enligt honom själv. Ännu har han inte hittat ett ställe som han kalla för sitt. Frågan om han någonsin kommer att finna ett? Under tiden så underhåller han oss med sina fantastiska reseberättelser och denna eminenta film. Läs mer om hans resor och upplevelser på www.thelongestwayhome.com

Våra liv på nätet har exploderat de senaste tio åren. I dag har var tredje svensk tonårstjej en egen blogg.  Närmare 190 000 bloggar startas varje dag världen över.På bilddagboken fanns det 1 augusti i år fler än 266 020 000 bilder och 1 240 000 bilddagböcker. I världen finns det över 200 miljoner Facebook konton och i Sverige närmare två miljoner.

Vad händer med alla dessa lagrade bilder och texter när någon dör? Det är inte ovanligt att nätet har blivit en plats för efterlevande att sörja på. Unga människor som plötsligt ryckts bort  har bloggar och fb-konton som översvämmas av sorgliga hälsningar och kommentarer. En del släktingar tycker det är bra att deras nära och kära lever kvar i cyberrymden medan andra tycker det är ovärdigt.

Många etiska frågor väcktes i samband med Sturebymordet i försomras när en 15-årig flicka blev mördad i ett svartsjukedrama av två jämnåriga kamrater. På hennes blogg flödade kommentarer som bland annat pekade ut förövarna.  Medierådet skriver i en debattartikel i DN om att de vill ha regler för hur vi ska  handskas med döden på sociala nätverkssajter. De har rätt i många avseenden men de enda som kan ta ansvar för att sajterna försvinner är vi själva eller våra anhöriga.

Har du själv funderat över hur du ska göra med dina uppgifter på nätet? Ska någon få ärva dina inloggningsuppgifter? Webwill är ett företag som har tagit fasta på dessa frågor och som kommer att erbjuda olika tjänster för dig som är aktiv i sociala nätverk på nätet. De erbjuder sig  till exempel att skicka ut ett e-mejl till alla dina vänner när du har gått bort med ett meddelande som du själv har skrivet.

Jag har funderat  hur jag ska göra, troligen kommer jag att ta bort mitt FB-konto helt när jag dör. En del bilder som finns där kommer att försvinna så det lär bli lite kinkigt. Men alla mina bilder på Flickr får ligga kvar för eftervärlden. Mitt arbetssociala nätverk på LinkedIn raderas, det är knappast någon idé att spara. Jag är ju inte kontaktbar längre.

Mina bloggar kan få vara kvar en tid men sedan låter jag nog webwill eller någon i familjen att gå in och tala om att jag har rest till Nangijala för evigt.

Hur skulle du göra med dina sociala nätverk?

myWebwill from Lisa Granberg on Vimeo.

I somras såg jag U2:s fantastiska 360 tour i Göteborg. Det finns mängder av filmer på nätet från konserten att njuta av, några har jag själv bidraget med. Blinkx är ett läckert verktyg för att samla alla dessa filmer på ett ställe i en såkallad "wall", sedan är det bara att föra muspekaren över rutorna och välja den film som du vill se för tillfället.

Ett läckert sätt att få en överblick över utbudet på nätet. Scrolla sedan upp i vänstra hörnet av  "väggen" så kan du bläddra dig fram till nästa uppslag av filmer. Är det inte listigt, så säg?

Jag gillar att inspireras av matbloggar. Det händer ofta att jag har tagit helt oväntade middagsbeslut efter att ha plöjt en matblogg. För handen på hjärtat, hur ofta kör man inte på i gamla hjulspår när det gäller att fixa något smarrigt till helgen eller i vardagen?

I år är det andra året Matbloggspriset delas ut på Det Goda Köket på Stockholmsmässan i november. 2008 så vann Martin Johansson med sin brödblogg "Pain De Martin" det prestigefulla Matbloggspriset. Han lockade många män att börja baka under året. Surdeg blev ett modeord i var mans mun.

Och nu är det dags igen att nominera dina favoritmatbloggare till Matbloggspriset. Innan 28 oktober. Att det är prestigefyllt märks. Det har redan kommit in över 600 nomieringar till priset.

Inte så konstigt att det finns så många matbloggare runt om i Sverige kanske,  vi lär nämligen vara lika heta på att producera kokböcker.

Letar du efter inspiration till fredagsmyset, parmiddagen eller bara är sugen på något annorlunda?  Kolla då in dessa matbloggar:

Kinnas blogg - Mormors mat   Kinna ger tips på klassisk husmanskost och har skrivit kokboken I mormors skafferi fem generationers konservering, dryck och dessert.

Katjas mat- mumsigt för stora och små.

Alltid hungrig - Sara Begner, matinspiratör på TV4 nyhetsmorgon

Ett lingon - en blogg om mat, kyssar och höstäpplen. Mycket vackra matbilder också.

Receptomaten  - en miljöklok experimentstuga för allt som går att äta.

Hoppas du blir  lika inspirerad som jag och även vill nominera någon eller kanske dig själv till årets matbloggspris.

För Disneys anläggning Epcot  i Florida  har North Kingdom i Skellefteå gjort online-spelet The Great Piggy Bank Adventure.  Det vänder sig till ungdomar mellan 8 och 14 år med syfte att lära dem  att hantera och spara pengar. Modellbyggaren Ted Kjellström i Skellefteå har byggt modellvärlden för spelet, som sedan filmats och digitaliserat. På nätet fungerar spelet som ett brädspel, spelaren går en viss bestämd väg, kastar tärningar,  plockar upp kort och svarar på frågor. Spelet har tagit tre år att utveckla, miljön och det grafiska är helt fantastiskt. Omkring 36 000 personer har spelat det on-line sedan lanseringen i maj.

Går du in på nätet flera gånger om dygnet för att kolla hur vädret ska bli inför helgens skogsutflykter? Tycker du att SMHI:s vädersajt uppdaterar för sällan? Finns inte din egen lilla lokala ort ens med på väderkartan?

Ja, då är sajten Vackert väder något för dig. Här kan du knappa in din hemby, eller stadsdel och få veta vädret upp till tio dygn framöver och dessutom timme för timme. Och har du en blogg eller en hemsida så kan du även förgylla den med en egen väderwidget i din egen favoritfärg.

Nu är det klart att det blir ett nytt Social Media Web Camp 13-15 augusti 2010 på Tjärö i Blekinge. Jag var med på det första mytomspunna eventet i år.280 socialmedianördar träffades, utbytte nätidéer, debatterade på ett så kallat unconference. Det vill säga deltagarna själva bidrog till  konferensens innehåll. 

Läs mer om SSWC #09 här ,här,och här.

Jag säger bara : Google Wave. Du nickar genast förstående om du är något av en social media geek. Eller du kanske tror att det handlar om att göra vågen, eller?

100 000 betatestare sitter just nu runt om i världen och ler introvärt. Om jag är en av dem. Ickepicke. Men jag kanske borde göra som IT-chefen Karin Friberg, lägga mig ned i protest på golvet tills jag får en waveinbjudan och se det funkade för henne.

Andra har köpt en inbjudan dyrt på Ebay.

Visst jag tackar inte nej till att bli betatestare och jag är lite sur för att jag inte kom på det där med att lägga mig på golvet i protest.

Men i väntan på en inbjudan så kan vi väl titta på den här videon tillsammans.