”Jag har sett en vithaj i ögat”

Jag är alldeles slut. Både fysiskt och psykiskt. Det har varit en tung känslomässig vecka. Först nyheten om att Tea förolyckades i söndags med sin dotter och igår var det rättegång mot de tre killarna som misshandlade en närstående till mig och hans kompisar på nyårsafton.

De åtalade förövarna är i 20-årsåldern. Rättegången mot dem beräknas ta tre dagar eftersom de står åtalade för en misshandel på Vasaplan mot en kille på nyårsafton, misshandel på fyra killar på Ersboda natten till nyårsdagen samt ett rånförsök mot Konsum på Ersboda. Det är inga snälla gossar det handlar om.

I ett blogginlägg i förra veckan skrev jag om en kille som har blivit utsatt för oprovocerat våld tre gånger. Så här beskrev han mötet med sina förövare:

"Vid alla tillfällen minns jag särskilt deras ögon, som varit helt svarta.
Förmodligen kan detta berott på någon form av drogpåverkan. Ögonen påminner lite om en vithaj och effekten av anfallet är lite liknande – man kan helt enkelt inte snacka sig ur det. Har man snabba ben gäller det att använda dem."

Nu förstår jag vad han menar. En av de misshandlade killarna vittnar i tingsrätten om hur en av förövarna skrek efter dem efter misshandeln: " Ring inte polisen! Det här är Ersboda!" –  då fnissar jag till lite. (Det lät ju som en taskig oneliner taget ur en amerikansk actionfilm. )

Då vänder sig en av de åtalade killarna om och spänner sina iskalla kolsvarta ögon i mig. Nu vet jag hur det känns att möta en vithajs blick. Den är helt tom, fylld av hat och kärlekslöshet. Jag ryser när jag tänker på hur det skulle att vara möta den blicken ute en mörk natt.

Dom medddelas om två-tre veckor. De riskerar mellan två och sex års fängelse, det är rånförsöket som är tyngst. Men eftersom de är så pass unga så lär det inte bli något långt straff.