Sourcreamröra – succé på buffén

Av , , Bli först att kommentera 0

Nu ska jag matblogga lite. Här kommer mitt favvorecept till buffébordet på nyår- sourcreamröra- perfekt att bjuda på tillsammans med kex.Det ser inte så aptitiigt ut, men är överraskande gott och lättlagat.

Du behöver bara tre ingredisenser: En stor ask philadelphiaost, en hackad röd lök och en burk svart kaviar. Lägg osten i en skål, toppa med hackad rödlök och svart kaviar. Hepp! Klart att avnjutas.

Bli först att kommentera
Etiketter:

U2 360 tour – sommarens bästa

Av , , Bli först att kommentera 0

 

U2 i Göteborg första augusti i år. Jag var där! Med min man, vänner och min kamera. Tack vare Calle som jobbar som säkerhetsvakt fick vi band och kunde gå ned till scenen. Fångade Bono och konsertupplevelsen ganska bra med kameran. U2 360 tour, årets show!

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Du kom hem i en plåtlåda

Av , , 1 kommentar 1

I dag är det första december. Du har varit borta i 17 år. Jag skickar en tanke till dig, min brorsdotter. Du blev bara 22 år. Hela den sommaren hade du sparat pengar för att göra ditt livs resa tillsammans med vännerna til Sydamerika.  Du berättade på telefon att du skulle först till Mexico, sedan till Guatemala för att läsa spanska i några veckor, själv. Sedan skulle du ansluta till dina vänner, som du reste med, i Costa Rica. Vi skulle ses efter jul. Då skulle du börja plugga här i Umeå.

Det blev inte så.

När bussen du åkte med passerade gränsen in i Nicaragua tog det stopp. I Léon.

Där stod en stillastående lastbil utan reflexer i mörkret. Det såg inte bussföraren och körde rakt in i den. Du satt längst fram med två franska nunnor. Ni rycktes bort tillsammans.

Du kom hem i en plåtlåda.

Dina vänner väntade förgäves på dig i Costa Rica. Det tog flera dagar innan de fick veta vad som hade hänt av sina föräldrar. Förtvivlan de kände kunde skäras med kniv.

Livet går vidare. Då för 17 år sedan fanns inte internet på samma sätt som det gör idag. Det var många unga som sörjde dig hårt. Men det var inte mycket jag hörde om, mer än i andra hand. Hade det varit i dag så hade vi kunnat dela sorgen med varandra över nätet.

Det hade jag gillat. Jag tycker inte sorg behöver vara privat. Jag vill gärna dela den med fler. Det är på något ett sätt att tala om för världen att ditt liv inte var förgäves, du betydde något för många.

I dag gick jag förbi en affisch som gjorde reklam för kulturstudier i Nicaragua. Jag stannade  till, eftersom det var i dag du gick bort. Jag skummade igenom affischen och hajjade till. Kurserna ges i Léon.

En ort jag aldrig hade hört talas om innan du försvann.

 

 

1 kommentar
Etiketter: , ,