Transparens, genomskinlighet och öppenhet. Det är nyckelord som beskriver hur vi kommunicerar på nätet i dag. Vi berättar om våra innersta tankar, vardagsbestyr och hänger ut vårt privatliv i bloggar, på Facebook, Twitter med mera. De flesta har inga problem med det utan tycker att de inte har något att dölja. 

Internet har förändrat vår syn på integritet och privat liv i Västerlandet med råge, till exempel har synen på sex och nakenhet förändrats rejält. Många unga har i dag inga problem med att lägga ut nakenbilder på sig själv för allmän beskådan eller lägga ut bilder från sista fyllefesten på sin blogg.  

PR-konsulter, marknadsförare, piratpartister och social mediastrateger hyllar transparensen och menar att det handlar om en demokratisk rättighet att få uttrycka sig hur man vill om sin arbetsgivare, andra medarbetare och privatliv.

De sociala koderna som finns i "köttrymden" gäller givetvis även på nätet. Det är inte tillåtet att förtala någon eller sprida falska rykten. Genom att vara öppen och sann så ska vi leva tillsammans i en fantastisk nätsymbios. Jag medger att det är en förtrollande tanke. 

Men det finns en baksida med transparensen. Den sociala kontrollen i den kvävande byakontrollen spirar numera även på nätet. Vi kan ha koll på varandra långt utanför vår egen sociala sfär. Jag kan titta på bilder som vänners vänner lägger ut på Facebook, jag får veta privata detaljer om andra bloggares barn som de själva aldrig skulle berätta för mig personligen. Hur ofta tillfrågas barn om de vill bli omtalade i en blogg med namn och bild egentligen? De kan inte värja sig mot föräldrars bloggande om deras godisfrossande, tonårstrots, misslyckade kärleksaffärer, lättja eller sängvätning med mera som exponeras för alla och en var.

Många hävdar att det är viktigt att inte lägga ut fyllebilder på sig själv på nätet då det kan minska ens chanser till ett nytt jobb om ens blivande arbetsgivare hittar dem. Andra menar att det bara handlar om äldre, oförstående chefer som  snart kommer att vara utagerade och avlösas av yngre, betydligt mer social medievana chefer som förstår att se skillnad på festbilder och en persons karriärmöjligheter. Undrar just hur det ska gå för de barn som får sina tillkortakommanden exponerade av sina föräldrar?

Är det så enkelt? Jag anser att jag är hyfsat transparent  på nätet, men jag vet också när jag inte vill vara det. Den sociala kontrollen kan vara mördande. Till synes oskyldiga frågor som : "Hur många poäng har du i Farmville? till " Jag såg att du var på fest i fredags." Kan i själva verket handla om att du känner dig manad att bygga upp ett tjusigt och spännande yttre för att dra blickarna till dig på nätet. Det är faktiskt också en sorts social kontroll, om än betydligt mer subtilt. 

Den senaste veckan har det diskuterats om Sveriges Radios nya policy för sociala medier, där journalisterna bland annat uppmanas att inte berätta om vad de har för politiska preferenser. Detta har upprört  Mymlan, känd bloggare och krönikör i Aftonbladet. Hon skriver om SVT-journalisten på Västerbottensnytt som i veckan skämtade i sin Facebookstatus att han tyckte att Sverige Demokraternas ordförande Jimmie Åkesson var så söööt, att han därför inte kunde vara ond. En kollega på Västerbottens Kuriren tog detta vidare i en uppmärksammad artikel.

Mymlans kommentar: "Frågan är om det var allvarligt menat och ska ses som ett utslag av reporterns politiska uppfattning eller om det ska tolkas som skämtsamt nonsens till vännerna. Facebookprofilen är stängd och kan bara ses av hans vänner och jag ställer mig mer skeptisk till kollegan som outade ett privat meddelande än till reportern som skämtade till det." 

Jag är inte så säker på om SVT-journalistens statusuppdatering kan anses vara privat när den är på Facebook. Det som skrivs på nätet är på nätet och då får man ta konsekvenserna av det. Inte för att jag heller anser att SVT-reportern skulle hängas för detta skämt. Men lite eftertänksamhet på nätet är faktiskt klädsamt. 

Mer inlägg om SR Facebook-policy:

Journalisten: SR Facebook-policy är inga konstigheter

Same same but different: Sveriges Radios policy för sociala medier

En bokmal anfaller: Ta debatten om webpolicyn, public service