Intresserad av deras utbildning läs mer här.

 

 

 

Under 60-och 70-talet körde min far, Vilhem aka Julle, en matvarubuss i byarna kring Umeå. Hans rörelse hette - Julles rullande livsmedel.
Han var en välbekant profil som servade byborna med allt från knäckebröd, mjölk till läskeblask från Berghems bryggeri.

Sista turen med bussen gjorde han i maj 1976. Bussen skrotades och han bytte jobb till Riksost. De sista åren med bussen passade han på att dokumentera sin vardag och sina kunder ute i byarna. Alla instamatic-bilder finns samlade i ett fotoalbum. Några av bilderna har namn, andra inte.

Länge har jag tänkt att jag vill göra en kortfilm med utgångspunkt från hans bilder och nu behöver jag hjälp. Jag har startat bloggen Matvarubussen, där jag kommer att lägga upp bilder som jag vill ha hjälp med att identifiera personer på. Sedan söker jag även efter berättelser om hur det var när matvarubussen kom till byn samt gärna dina egna minnen av 70-talet. Kanske är din farmor, farfar, morfar, mamma, syskon, släktingar, vänner, grannar med på någon bild, eller kanske du själv?

Välkommen att bidra med dina tankar på bloggen Matvarubussen.

Missa inte denna kille som spelar ett underbart medley av kända låtar på sin plastmarimba av avloppsrör. I går hade youtubefilmen som laddades upp i veckan drygt 500 000 tittare, nu har den över 700 000. Innan den här veckans slut har den säkert nått miljonen och killen får surfa runt till all världens tv-soffor.

The Social Network- filmen om Facebook och dess grundare Mark Zuckerberg hade premiär i Sverige i fredags. Jag såg den i lördags i en fullsatt salong i Umeå. Biografmästarens kommentar var skojig när han uppmanade alla att stänga av mobilerna för att inte störa hörslingan: "Och så får ni försöka hålla er i från att statusuppdatera på Facebook under filmen." Alla skrattade.

Men medge att det är märkligt, för första gången i världshistorien är en nörd hjälte på film. The social network är nördens revansch. Publiken följer hänfört med i den rappa dialogen mellan Mark Zuckerberg, som snuddar besserwisserns oantastliga självgodhet och hans lite tamare, men betydligt snyggare kompis Eduardo. Han är inget datasnille, bara en ekonom. Ni vet, en sån där handelskille, som brudarna förr dräglade efter. Nej, nu är det nördar som gäller.

Flinkt knackar Mark och hans polare kod dagar i följd i hans pojkrum, skippar fester och livets goda, för att lyckas med lanseringen av Facebook. Vi är nog många som undrar om filmnörden verkligen måste vara asocial, hyperaktiv och utan klädsmak för att lyckas med sina oändliga algoritmer?

Det är just det som är det fina i kråksången. Mark Zuckerberg är vid 26 års ålder den yngste miljardären i USA någonsin och oerhört framgångsrik för att han är just det - en asocial nörd.

The Social Network måste göra så att det blir rusning till datavetenskapliga utbildningar världen över. I Sverige är det tyvärr väldigt lågt sug till ingenjörsutbildningen. Men det kanske vänder nu.

Relaterade länkar:
Mashable: What kind of geek are you?

Hitler tar bladet från mun och säger vad han verkligen tycker om SD:s valfilm. Den har snurrat några veckor på Youtube nu och har fått över 300 000 tittare. Den är både skojig och allvarlig på en och samma gång. Jag slänger in den här på nytt så här i valspurten för att påminna dig om varför du INTE ska lägga din röst på detta lömska parti. Fast det visste du ju redan, eller hur?

Min fina dotter Andréa, 17 år, är en riktig cineast. I sommar har hon haft "världens bästa sommarjobb" och gått sommarskola. Tänk att få betalt och få göra det man gillar allra bäst, att få göra film.
Det har min dotter gjort. Jag är såååå mallig. Hon har ett antal viktiga positioner i filmskapandet; manusförfattare, rollbesättare, regissör, klippare och musiker.
Kolla in resultatet här:

Inception är en udda film där handligen utspelar sig helt eller delvis i drömmarnas värld. Hur många skoluppsatser har inte skrivits med just det temat där huvudpersonen plötsligt vaknar upp med ett ryck och säger: " Oj, vilken tur! Det var bara en dröm."

Humorprogrammet Grotesco hade en underbar sketch på samma tema, där ett produktionsgäng på TV sitter runt ett konferensbord för att komma på en bra slutscen för en sketch. En av killarna säger: "Skulle det inte bara kunna vara en dröm?" Sedan väcks de en efter en ur sina drömmar utan stopp. Skitskoj.

Undrar om regissören till Inception Christopher Nolan har sett Grotescos sketch? Troligen inte. Men han kanske borde ha gjort det.

Att det bara en dröm, det säger Leonardo Di Caprio ( alias Dom Cobb) aldrig i filmen. Däremot hade jag nog gillat om han hade sagt det, åtminstone en gång, det hade varit åtminstone liiite skojigt. För det är just det som är problemet, filmen som redan har fått kultstatus för att vara i samma genre som Matrix, Avatar och Eternal Sunshine of The Spotless Mind har inte samma djup, den känns mest bara obegriplig.

Visst regissören Christopher Nolan imponerar med den mångbottnade berättelsen som hela tiden utspelar sig i flera lager av parallelliga drömsekvenser för att inte tala om alla häftiga effekter som staplas på varandra i en ändlös ström. Men det tar liksom aldrig riktigt fart, lämnar för många obesvarade frågor. Vem är skurk och vem är hjälte? Ingen verkar villig att axla antingen den ena eller andra rollen. Jag hamnar i Stuart-Little-koma. Ett existiensiellt vakuum.

Det är ett internskämt i familjen sedan jag efter en lång arbetsperiod tog mina barn när de var små på bio och såg Stuart-Little ( ni vet, den lilla talande musen med fåniga kläder), jag somnade och minns inget av filmen. Detsamma höll nästan på att hända under Inception. Den ville helt enkelt låta mig uppleva mina egna drömmar istället.

Det är en sevärd rulle, men den får en svag trea i betyg av mig. Historien är för tunn i mitt tycke. Dottern, 17 år, var däremot helt betagen. Hennes betyg var: "Den bästa rulle jag har sett."

Läs vad andra har skrivit om filmen:
DN -Inception
SvD-Snårig krönika förundrar
HD - Allt är viktigt- oklart varför.UNT- Drömmar utan djupare mening

Åh, denna VM-plåga - Vuvuzelan! Men frågan är: Går den att mixa?

Perfekta familjer är tråkiga.Eller rättare sagt: SKITTRÅKIGA. De är nämligen ofta likadana, stereotypa på något sätt, stöpta i samma Sköna-hem-form. Ett helvitt hem med blänkande marmorskivor i köket och tre citroner i en keramikskål.
Gäsp.
De är den motsatta Norén-familjen som tråkar ihjäl oss istället för att göra oss upprörda.

Misärfamiljer däremot är spännande, mytiska på något sätt. Därför de sällan är den andra lik. Deras historier kan handla om allt från missbruk, psykisk sjukdom, misshandel, religiös fanatism, överdriven snålhet, pennalism, sexutnyttjande, ond bråd död, vanställdhet, pedofili, mördare, skrotsamlande, enfald, kärlekssorg till fattigdom. Now we´re talking!

Det är säkert därför som vi fascineras av alla dessa original som finns ute i byarna som Burk-Curt från Skellefteå, en ruggsliten man som dog stormrik efter att ha samlat tomburkar hela sitt liv och inte haft vett att sätta sprätt på förtjänsten. Han investerade istället i 124 guldtackor från Boliden.

I humorserien Ingen bor i skogen av Klungan som går på SVT i sommar, finns karaktären Hans-Erik "Geggan" Nordin. Han är ensamstående skolvaktmästare med eget skrotupplag och en okontrollerbar inre vrede. Han har på eget initiativ bosatt sig i en hundkoja. Vi ryser av både obehag och munterhet när han öppnar munnen och låter sin otämjda rotvälska lägga sig som en obehaglig blöt filt över tillvarons perfekta småstadsidyll.

Detsamma kände nog Jackie Onassis, fd. Kennedy, när hon en dag i början av 70-talet slog upp National Enquirer och fick läsa om sina två släktingar Big Edie och Little Edie, mor och dotter Bouvier Beale. Tidningen hade gjort ett hemma-hos-reportage hos hennes faster och kusin som hade tillhört den amerikanska societeten men som numera bodde i det förfallna pampiga Greys Garden. Ett hus med 28 rum fulla av skräp, katter, avföring och tvättbjörnar mitt i det fashionabla överklassområdet East Hampton på Long Island, New York.

Båda kvinnorna hade en misslyckad sångkarriär bakom sig. 1975 lyckades brödraparet Albert och David Maysles övertala dem att få göra dokumentärfilmen Greys Garden med dem. Bröderna delade deras hem i sex veckor och fick bära lopphalsband för att inte bli sönderbitna. De två damerna var excentriska men bad heller aldrig om ursäkt för sig. Mamman Big Edie var vid inspelningen drygt 80 år gammal och dottern 56 år. De hade bott tillsammans i huset sedan 1952 och levde på endast 3 000 kr per månad. Big Edie blev lämnad av sin make och det enda hon fick behålla var huset och det lämnade hon aldrig efter det. Huset förföll då hon inte kunde betala räkningar och allmänt underhåll. För att klara livhanken sålde de sina dyrbara juveler allt eftersom. Ingen i societeten lyfte ett finger för att hjälpa kvinnorna. De lämnades helt åt sitt öde.

Grannarna klagade slutligen till hälsomyndigheterna och när tidningarna fick veta att de var släktingar till rikets första dam, då ryckte Jackie Onassis ut och lät sanera huset. Det lär ha tömts på över 1 000 sopsäckar.

Men det skojiga i kråksången är att de här kvinnorna trots sina mediokra sångarkarriärer faktiskt blev kända till slut. Dokumentärfilmen fick kultstatus och Little Edies hundratals klädbyten och ständigt med en sjal på huvudet( för att dölja att hon inte har något hår )har gjort henne till en stilikon i modevärlden än i dag. Efter moderns död, två år efter filmens premiär, fick hon faktiskt en egen cabaretshow i New York.Filmen lär vara föregångare till dagens reality-tv.

2007 kom en spelfilm med Jessica Lang och Drew Barrymore som bygger på dokumentären med samma namn. Dessförinnan gjordes även en Broadway musikal med samma namn.

Som sagt, miserabla familjers livsöden fascinerar oss mycket mer än de perfekta. Undrar om jag inte ska strunta i att städa ur förråden i sommar och istället odla min framtida kultstatus? Glöm garageförsäljning. Gå på loppis och skaffa dig ett liv. Ett perfekt bohemliv som ingen sent kommer att glömma.

Klipp från dokumentärfilmen Greys Garden från 1975:

 

Relaterade länkar:

Den officiella Greys Gardens Fanpage

Underbar komedi, men ack så tragisk, om hur BP löser oljeutsläppet i USA.

Vill du bli helgens partykiller nummer 1? Då ska du lära dig uttala den isländska vulkanens namn rätt. Medier över hela världen har övat sig i denna underbara tungvrickare och slutligen har engelska BBC gjort slag i saken och gjort ett helt inslag om hur namnet verkligen ska uttalas.

Här är andra mediers tafatta försöka att uttala (Eja-fjatla -jökull) Som sagt, det här är helgens partytrick, uttala flygdödaren rätt och du blir kvällens lavahjälte.

Pianisten Merton har blivit en succé på Youtube med flera miljoner visningar genom att han låter sig inspireras av de tillfälliga möten han gör på den omtalade sajten Chatroulette.

Genom att aktivera din webbkamera på datorn kan du  chatta  med vem som helst från hela världen. Gillar du inte personen framför dig så klickar du bara vidare. Dessvärre har chatten rönt en hel del debatt i USA då vissa mindre nogräknade sexdårar utnyttjar sajten för att visa upp sina genitalier.  Men som sagt, det är bara att klicka bort dem.

Pianisten Merton får däremot de flesta att stanna kvar och lyssna intresserat på hans märkliga melodier som ofta handlar om just dem själva.  Deras miner när de inser det är obetalbara.

Här hittar du Chattroulette.

Här en intressant 15 minuters intervju med Merton för sajten Mashable.

Alice i Underlandet har blivit interaktiv e-bok för iPad. Det här är en fantasifull utveckling av pop-up-böckerna skillnaden är att det även finns ljud till, både på gott och ont, kan tänkas för fantasins skull. Men jag tror säkert det är skoj både för vuxna och barn. Om du är en lycklig ägare av en iPad så kan du ladda ned boken här.

Lite lätt uttråkad så hyrde yngste sonen och jag hem några filmer igår. En komedi- Baksmällan, sonens val. Ganska underhållande, enligt dottern har en av de lustiga karaktärerna i filmen en egen fanpage på Facebook där fans skriver in filmens repliker. En actionrulle - Hurt Locker, den ska vi se i kväll och sedan en tantfilm åt mig- Julie & Julia. En lite annorlunda chiclit-film där kvinnorna istället för att prata om sina män, pratar om karriär och mat.

Julie, snart 30, lever i New York i nutid och drömmer om en författarkarriär. En dag får hon för sig att börja blogga om matlagning genom att försöka laga alla recept från den kända kokboken "Det goda franska köket" av Julia Child. Alla recept ska hon provlaga och blogga om på ett år. 

Vi får i en paralellhandling följa amerikanska Julia Childs liv i Paris under sent 50-tal. (Hon spelas av Merryl Streep.)Hon är gift med en man som jobbar som statsanställd på amerikanska ambassaden själv är hon en uttråkad hemmafru som är road av matlagning. Hon bestämmer sig för att gå en kurs i  fransk gourmetmatlagning som främst bara var män förunnat. Hon trotsar deras nedlåtande blickar och kommentarer och klarar kursen galant. Sedermera blir hennes kunskaper den rosade kokboken Det goda franska köket som än i dag används världen över. Jag har faktiskt ett exemplar i min bokhylla i pocketform.

Det är fina Parismiljöer i filmen, vilket jag gillar. Jag bodde själv i världsmetropolen några år under 80-talet och vet hur väl fransmännen vurmar om sitt kök. Vissa anrättningar får mig fortfarande att vattnas i munnen, som den bonniga maträtten Cassoulet, som för övrigt omnämns i filmen också. Jag är ganska säker att det var just därför jag köpte kokboken en gång.

Hur som helst, filmen är en fin vägledning för den som vill börja blogga men inte vet om vad för att lyckas.

Här kommer lite bloggråd:

1. Skriv om något som står dig varm om hjärtat-matlagning, konst, mode eller kanske fiske?

2. Var hängiven, personlig  och uppdatera ofta, minst 3 gånger i veckan, helst mer.

3. Kommentera andras bloggar i samma ämne.

4. Blogga passionerat så blir du snart den som andra kommenterar och vill följa.

Allt detta lyckas kontorsråttan Julie med, så väl att hennes och Julias liv blir en film med Merryl Streep som har en otroligt skojig tantröst genom hela filmen. Filmen är en parentes men den inspirerar att våga gå sin egen väg och börja blogga.

 

Här är några svenska matbloggar som också låter sig inspireras av kokböcker från förr.

Kinnas matblogg- Mormors mat

Den bruna maten - mästerkockens recept och mat från 70-talet